Det var ett misstag och det känns idag, verkligen!
Då jag skilde mig så bestämde jag mig för att inte träffa någon ny kvinna på ett tag. Trivs rätt bra med mig själv. Så det var inga problem i början och dom gånger någon kvinna blev intresserad så blev jag smickrad men tackade respektfullt nej till både dejt och one-night stand. Jag ville inte bara.
Jag såg fram emot eget boende. Att inreda och pyssla som jag ville. Det var inte läge att flytta ihop eller någon flyttar in till mej.Även om man säger det till sej själv att inte slå ihop påsarna, om man blir kär, så händer det ibland att man plötsligt har samma adress ganska snabbt.
Nu har det gått något år och jag märker att jag inte har samma självförtroende. Visst, jag har humor, är social, lätt person att hänga med och allt vad vänskap innebär.
Men något tar emot att närma sig någon på puben, baren eller i snabbköpet.
Med ålder har jag blivit rädd att bli ratad
Och online är det bara glömma. Bara botar och anställt folk som vill att man ska börja köpa tokens prenumerationer. Vilket jag aldrig gjort. Men vet män som sitter och kastar bort tusentals kronor på en bluff. Näe tack.
Men hur ska jag göra nu då. Finns det alternativa sätt att komma i kontakt utan att bli stämplad som ett freak eller en simpel kåtbock??
Har heller inte haft sex av nåt slag på väldigt länge. Vilket också ingick i min fantastiska plan att självmant försätta mig i vad jag i dag sitter i. Visste bara inte att de där med självförtroendet, självbild och lite jävlar anamma var och är en färskvara som, om man inte är i ett förhållande, måste hållas igång tydligen. Har varit lite desperat ibland, speciellt i dag, underst på att sätta upp en lapp på anslagstavlan på Ica, haha!!! Med mitt nummer! Det är ju fortfarande väldigt anonymt trots anmälningsplikten på kontantkorten. Ingen kan se vem som är reggad på numret.
Är nu dessutom ganska nyinflyttad till en lägenhet i Hallstahammar, en liten by ca 30 min från Västerås.
Satt och funderade allvarligt på att sätta upp en lapp i tvättstugan också!! Kanske skulle det funka. Plötsligt hade jag en bättre idé!!! Att skriva koordinater till en plats, ödehus, ett övergivet utedass, i en båt under en gran, inte fasen vet jag.. Vart som helst.
Men sen spolade jag ?den anonyma dejten"-idén helt. När jag satte mig ner och funderade en stund. Insåg jag att ett svar verkligen är en på miljonen!! Om inte mer att jag verkligen skulle få det där samtalet eller smset om en anonym dejen.
Men det var ett spännande tankeexperiment i alla fall och allt duger när man inte fått något på så länge som jag.
Så vad jag egentligen i all enkelhet ville fråga kvinnor var. Men det blev lite långt inlägg. Var!! Vad finns det för alternativ idag om inte online, krogen, snabbköpet, kursare, på tåget, inte liksom funkar??? . Udda sätt att träffa någon är lättare inbillar jag mig. Eller kanske bara en desperat ursäkt. Jag intalar mig själv att kvinnan som söker på samma sätt och med samma intensiva och stora inklusivitet är också desperat. Vilket underlättar lite att verkligen träffas. Den sexuella fattigdomen är det som är status neutraliseraren. Vi är båda desperata vilket är en neutrsl zon?!!!
Summa, sumarum är. Det var ett misstag att helt sluta att vara sexuellt aktiv. Man vilar inte efter ett uppbrott . Man spelar ut sig själv från de game man nu lirade.
Mvh
LEVI'S
