Man i över medelåldern som ber om tips på vad man gör när sexualiteten inte är likvärdig i en relation?
Först och främst säger jag detta, att jag undanbedes alla de av er som hänger här inne, eller ni som kanske hänger någon annanstans på nätet eller socialamedia, som väljer att inte kunna se saker utifrån att inte svara på detta (då det allt för lätt blir grupperingar av människor med likasinnade tankar, värderingar och funderingar och inte vill se utanför eran såkallade umgängeskrets på något av antingen de mindre eller större forumen i Sverige, eller i världen för den delen heller, så finns det ingen genomtanke så är det föga intressant att läsa mao).
Ber er därför igen att ge mig ett fågelperspektiv på vad jag skriver om här nedan och se så neutralt som ni kan på detta!
Då jag är i starkt behov av att få vägledning mot rätt håll och detta är långt ifrån lättsamt att skriva om.
Är en man på strax över 50 år som varit i relationer med det motsatta könet nästan så länge jag kan minnas tillbaka nu i könsmogen ålder och har inget större problem enligt min uppfattning med att hamna i tillfälliga relationer eller längre relationer heller för den delen, och att byta partner osv är inte vad jag vill göra alls!!
Har snarare testat att singel en kortare period i livet efter en längre relation uppbrott, och det var absolut inget alls för mig, med det enda pluset med att det var betydligt bättre sexliv när man inte är i en relation för mig, då jag upplever det galet tråkigt att ha sex med någon över ett flertal gånger.
Om än egentligen det största och snarare är det att om man är med någon man måste vara respektfull och hänsynsfull mot i sängen tror jag det ligger mer i det och att man kan inte ta ut svängarna på samma sätt med någon man älskar väldigt djupt (vilket man per automatik är mot den man kär i om det är vad jag kallar kärlek iaf, samt att den kvinnan jag är med nu i livet är extremt "vanilj" även om hon försöker sitt bästa att jobba på det saker har blivit bättre i perioder, vilket jag måste ge henne en stor eloge för! Även om hon aldrig kommer läsa detta dock oavsett)
Hur som haver så vilken man vill egentligen rent generellt ha ett vanilj sexliv även om många säkert tar det för den dom älskar och är kär likt mig själv.
Så även om själva sexet känns så jävla grådaskigt att jag ofta nästan på gränsen till hellre går utan sex i den här relationen och börjar troligen snart tänka på att operera bort bollarna eller något i den stilen så jag slipper onödigt lidande på denna punkt (fast i ärlighetens namn består det allra allra mesta på den dock på tok för långa torkan mellan sextillfällen som kan vara helt gräsligt lång ibland ur mina mått mätt iaf, som får mig att känna detta jag skriver om som allra allra tydligast, och tänker ju inte direkt börja kräva sex heller som om vi levede på stenåldern, då det inte alls är min grej att göra så!)
Tycker faktiskt kyssar ganska ofta är lite små äckligt och smek samt förspel något så förbaskat långrandigt och själsdött (smek är dock bättre en kyssar då smek mest känns som att måla samma färg på samma vägg om och om igen, om jag är den som smeker, vill dock absolut INTE bli smekt själv, är ta mig fan bara obehagligt och tar betydligt hellre ett lättare bett i kinden alla dagar i veckan en att bli smekt, får ryssningar bara jag tänker på det och får bara mest äckel-peckel känsla över det när jag tänker lite mer ingående på att stoppa någon annans ofräscha tungan emot min egna ofräscha tunga, då det fan kan ligga likdelar bokstavligen talat i bådas mun efter maten om man inte precis borstat tänderna, både om man äter kött och även vegetariskt då insektsdelar kan komma in i vegetarisk kost med faktiskt av misstag med, usch och blää...)
Alltid mer eller mindre förstås avskytt allt för långa förspel med undatag på typ vid första gången man träffas möjligen kanske lite, och är tyvärr för min egen del något ganska många kvinnor värdesätter relativt mycket och män relativt lågt och man bara tvingat sig igenom 10 000 tals gånger i livet med några färre undantag egentligen genom åren när det inte tar en halv evighet att ta sig igenom.
Nu råkar detta dock även vara en sån kvinna som ofta vill ha just detta till absoluta högsta grad, och hade säkert om man lägger in tiden för att kunna ta med hela middag ute, flörtade, skratt, smek och kyssar kunnat ta en hel kväll innan hon är blötare en havet mellan benen, vilket bara gör att man lägger ner av tanken på allt jobb som krävs för att kunna ha sex, vilket gör att jag oftast bara läger ner faktiskt ärligt talat tankarna på att det ska bli något sex och stänger hellre in mig och tar en lång kall dusch, går ut och runkar på någon offentlig toalett på någon restaurang om hon är vaken, eller försöker hålla ut tills natten när hon kanske sover tungt och om det inte händer eller jag inte är själv under dagen och låter istället dom innre tårarna falla innan det är dax att sluta ögonen om natten över ännu ett kryss på almanackan som asexuell..
Började ha "riktig" sex mer regelbundet någonstans i mitten av mellanstadiet (dvs med stånd, utlösning, kåta känslor etc med tjejen då ifråga)
Har alltid haft en lite högre sexdrift än de flesta andra, fram mellan jag var kanske 10 till 15 hade jag säkert 10 utlösningar om dagen och sen avtog det rätt drastiskt efter det och nu vid strax över 50 ligger jag och bottenskrapar är ungefär oftast nu nere på blygsammare 2-4 st om dygnet (händer dock som för alla andra att jag kan ha sex både mindre och betydligt mer än så på ett dygn)
Mår dock fruktansvärt illa om jag inte haft någon utlösning på kanske 36-48 timmar eller mer självfallet om så extremt sällan uppstår och vaknar då illamående, irriterad och allmänt små hatisk till halva världen och ser inte klart i saker och ting och börjar nästan att överväga otrohet i huvudet men slår snabbt bort de tankarna och pushar mig då gärna även med något fysiskt om det är läge för det för att få annat att tänka på, allt detta tyvärr trotts att jag älskar och är extremt kär i min partner så ser jag bara alla hennes brister och hur oengagerande hon är i att ta hand om sig själv på nästan alla punkter tillskillnad mot mig, hur okvinnlig och icke feminin och även icke sexuell varelse hon är och ärligt talat skittråkig och grå hon är speciellt i det gällande de sexuella.
När det här sexuallivet är ett mindre lättare helvete på olika punkter och vi inte heller har ett normalt sexliv iaf med sex kanske 1 gång om dagen eller iaf varannan dag (och det blir lätt en trend för henne också i längre perioder med lite sex)
Då jag ganska ofta mest bara har sex med henne mer som en nödvändig ventil för att undvika att få funderingar på hur det skulle vara att få vara otrogen med någon av de andra kvinnorna jag märkbart ser är intresserade av mig på annat håll (som jag då ofta faktiskt egentligen vill ha sex med mer än med min partner, men aldrig skulle göra mot henne heller då denna kvinnan inte behöver mer jobbigheter i livet känner jag då jag värnar väldigt väldigt mycket om henne även om det aldrig skulle komma fram och sålänge hon iaf försöker och inte bara sexvägrar för att hon inte är på just rätt humör för det under en längre tidperiod eller av orimliga själ så är det inte rättfärdigat heller att göra så mot henne heller bakom ryggen)
Så jag bara slår bort tanken på det så fort den dyker upp, och den kommer definitivt mycket oftare när vi inte haft sex på väldigt länge (länge är relativt, men ni förstår ju av texten över mera och det värsta väntan hitintills ligger kanske runt en 14dagar ge och ta några dagar), dock då nuförtiden ens mina tankar börja leda till dåligt samvete (alltså om jag ens tänker tanken så ni läser rätt där) då min nuvarande partner är sjukligt engarerad av att man inte får bli kåt på/av andra utanför relationen på något även what so ever så blir även känsla av detta att man är väldigt instängd, låst och kontrollerad till och med innuti huvudet för att jag inte vill göra henne ledsen eller besviken även om hon aldrig skulle få reda på om jag onanerar till tankar när jag inte ens kan ligga brevid henne och onanera som jag kunnat i andra tidigare relationer och kvinnan då ofta kunnat göra med, hur och när vi själv velat så är min nuvarande inte alls avslappnad i detta av någon anledning jag inte kopplar riktigt, då intrycket från början var att hon var en väldigt accepterande människa)
Och nej göra slut med henne känns inte alls som ett alternativ för mig av fljatalet personliga själ som jag inte kan ta här för att inte outa mig eller henne på något vis och bara vill skriva och läsa svar mer allmänt i detta.
Vill faktiskt verkligen aldrig aldrig förlora denna kvinna då min kärlek för henne är väldigt väldigt djup, vilket är det starkaste av själen egentligen och då rätt och slätt för jag älskar faktiskt det allra mesta med henne förutom kanske de överstående då med att hon är väldigt grå/tråkig/strikt/opassionerad och fyrkantig samt inte är särskilt engagerad i hur jag uppfattar henne vare sig visuellt större delen av tiden eller mentalt egentligen alla gånger heller.
Med hon har tyvärr stora svårigheter, tom mer än vad ofta många kvinnor faktiskt har svårt med, att tex; mötas på halva vägen i saker och ting, eller att kunna ta sitt eget ansvar för orimliga tankekedjor och följaktligen sen handlingar som blivit orättvisa och ALDRIG hade fungerat speglvänt mot henne om jag tänkte likadant.
Samt som med många kvinnor ofta med avsaknaden av egen självreflektion och insiktfullhet i sig själv och varför detet, jaget eller överjaget i henne fungerar som det gör.
Att basera allt för mycket på känslor likt många kvinnor som inte förankrar sig i rimliga grunder i det verkliga händelseförloppet som de facto ägt rum (vilket alltid är olika från olika perspektiv förvisso, men ändå finns det ofta en röd högst logisk tråd som bara blir löjlig att prata bort tillslut eller förneka för sig själv då 1 + 1 aldrig kan bli 3)
Dock som ofta som med alla människor då troligen med ett omedvetet självförsvar och då följaktligen med en innre totalvägran att se på saker ur ett betydligt större fågelperspektiv från olika höjd och infallsvinklar för att se så många perspektiv i sakfrågan som möjligt och inte bara för det inte gynnar en själv när något är av vikt nog att lägga lite extra på.
När en lyckad relationen nästan uteslutande alltid bygger på samexistens och inte individualism kort och gott.
Och ska man lägga individualistiska värden i det hela så måste man dock se att det ligger någonstans vid iaf ca 50/50 annars kommer det inte funka långsiktigt då någon kommer känna att den får ta det orättvist tunga lasten, vilken kan ledda till osämja om det inte finns en gemensamt validerad uppfattning om att det inte istället ska bygga 70/30 för det finns legitima orsaker till detta, även fast jag finner det högst oromatiskt personligen att tänka så individualiserat när det kommer till relationer då olika parter kan vara av olika behov av tex mer eller mindre hjälp i olika skeden i livet, även om jag vet att det individualistiska mindsetet verkar rätt vanligt idag bland speciellt yngre personer än hur det var tidigare i samhället.
Fyll gärna in med era uppfattningar i detta eller frågor ni har så svarar jag så fort jag får chansen att göra så.
Ps: Säger inte att män är bättre en kvinnor i de flesta avseenden i relationer här över, snarare känns det som motsattsen i mångt och mycket.
Detta gäller dock just MIN problematik med kvinnor och min älskade kvinna i synnerhet och hur jag bäst ska tänka framåt för att kunna få allt så bra det bara går att få här framåt, för en lycklig man ger nog oftast en lyckligare kvinna samt det omvända och det jag vill ha är en givande och utvecklande relation för båda parter framåt.
Jag har mina brister jag jobbar med varje dag nästan 24/7 i stunden och är inte fråntagen detta öht och har säkerligen allt mycket mer fel och brister än vad kvinnan ifråga i den här relationen har, men för en lyckad relation krävs ett lyckat samspel och det är det som jag nu söker på bästa sätt från utomstående här på nätet på familjeliv då det är min största prio i livet att få en smidig relation som flyter på lika bra för oss båda i både ebb och flod så harmoniskt och välbalanserat som möjligt.
Vänliga hälsningar och på återseende!
