Anonym (Ts) skrev 2024-10-17 23:27:24 följande:
Nej, kom igen, klart du ska skriva...
Spelar ingen roll vart vi startar ifrån, om du inte vill ge ut dina siffror strunta i det, det spelar ju inte så stor roll, bara roligt om det kommer inlägg till tråden
så man har lite som gör att dagarna går framåt...
Jag har gått ner i omgångar, och upp igen, och ner och upp.... Jag vägde 112,5 när jag gjorde min gastric by pass, vägde mig aldrig när jag var som minst, men kunde ha xs-kläder, sedan kom coronan och massa medeciner, jag tappade alla goda vanor och nu är jag som sagt här igen, kämpande för att gå ner och vinna hälsa... Så alla har vi en historia...
Välkommen till tråden
OK, då.
Jag har precis köpt en ny våg, då jag inte haft någon på säkert 10 år. Den är elak, den säger att jag väger 114 kg, i morse. Jag vet inte om den egentligen stämmer, när jag var inlagd på sjukhuset förra veckan vägde jag bara 108. Men eftersom jag inte kommer ha tillgång till sjukhusvågen varje vecka så får jag väl säga att jag väger 114, då.
Det är inte det högsta jag vägt. Jag vägde 127 året efter min mamma gick bort, 12 år sen nu. Då var jag 19. Jag erkänner att jag levde det året på grillad kyckling och kaksmet, men jag vägde redan typ 120 innan. Jag fick specialgympa i gymnasiet pga vikten och jag vägrade vara med på vanliga gympan. Fast den vägran hade egentligen inte så mycket med vikten att göra, även om jag faktiskt varit överviktig sedan jag gick i lågstadiet. I våras bad jag faktiskt om att få ta prover på sköldkörtelhormonerna, men läkaren bara suckade åt mig och i princip sa att man måste ha fler symptom än att vara överviktig och att jag var dum som trodde att jag har problem utöver än att jag äter fel. Jag vågade inte påpeka mina andra symptom, jag har redan ganska grava problem med att öppna upp om mig själv och min hälsa, så att bli nedskjuten på det sättet var asjobbigt.
Men i alla fall. Jag har väl då och då funderat på att försöka gå ner i vikt, men antingen har det inte funkat med att räkna kalorier, även i rejäl underkant, eller så har något kommit ivägen. Oftast min psykiska hälsa, som inte är och aldrig har varit på topp. Men den här månaden har jag ätit väldigt slarvig LCHF, vilket egentligen passar mig. Men nu, vet du, nu är det ju tjejvecka på gång så igår smällde jag i mig en pizza och så var den dieten förstörd.
Men det får väl bli upp igen om några dagar.