• Anonym (Snart40)

    Är han (o)seriös eller inte?

    Jag träffar en kille sedan tid tillbaka, cirka 7 månader. Vi har olika bakgrund när det gäller relationer. Han har haft svårt att binda sig och har endast haft ett fåtal seriösa men kortare relationer. Jag å andra sidan är skild och har dessutom haft andra längre relationer (mellan 3-7 år).

    När vi ses har vi jätteroligt och supermysigt, men han bekräftar mig ganska lite med kärleksyttranden men jag känner att han tycker om mig, vill ha mig när och mår bra att vara tillsammans. Jag har förstått att hans anknytning är undvikande och att han är väldigt självständig. Trots det så gör han mycket uppoffringar för att vi ska ses och hör av sig kontinuerligt.


    Det finns dock några saker som skaver hos mig, men eftersom jag är ny i en ny relation där vi har olika erfarenheter av relationer så är det svårt att navigera:


    (1) Han har berättat om oss för sina vänner och syskon, men inte för sina föräldrar, för de "frågar så mycket". Jag anser att det inte är en stor grej att berätta det, men i hans värld verkar det vara så, När jag sa att jag inte tyckte det var en stor sak (efter 6 mån ca) så höll han med och sa att han skulle göra det- ej gjort.

    (2) Han bor fint, men har en 90cm säng. Dock finns det en bäddsoffa i vardagsrummet där vi har sovit. I början sa jag inte så mkt om det, men på sistone har jag påpekat och sagt att han borde fixa det. Han har hållit med och sagt att han skäms och ska fixa det . ej gjort.


     


    Jag får lite känslan av att... dessa två saker för mig säger någonting om relationen, eftersom inte han säger så mycket. Eller så inbillar jag mig / det har inte gått tillräckligt med tid. Vi ska hälsa på en av hans bästa vänner som bor på en annan ort gasnska snart och vi ska ute med hans vänner imorgon osv.


    Hur hade ni resonerat?

  • Svar på tråden Är han (o)seriös eller inte?
  • Anonym (Du)

    Det viktigaste är vad du tänker och tycker och om du orkar med honom osv.

  • Anonym (Snart40)
    Anonym (Du) skrev 2024-10-11 21:48:12 följande:

    Det viktigaste är vad du tänker och tycker och om du orkar med honom osv.


    Ja, jag orkar med honom. Men jag förstår inte hans agerande, det är det som gnager.
  • Anonym (e)

    Du har på sistone påpekat sängens storlek och...vad? Köpa en ny säng är inget de flesta gör snabbt :P


     


    Han har på en månad inte berättat om er relation för föräldrarna?

  • Anonym (Snart40)
    Anonym (e) skrev 2024-10-11 22:01:49 följande:

    Du har på sistone påpekat sängens storlek och...vad? Köpa en ny säng är inget de flesta gör snabbt :P


     


    Han har på en månad inte berättat om er relation för föräldrarna?


    Ja x 2. Vi har pratat om båda sakerna och när han då bekräftar att han håller med mig och ska göra detta så blir det lite konstigt att han inte gör det. Då undrar jag ju om han egentligen håller med... eller bara försöker vara till lags.
  • Anonym (Du)
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-11 21:51:22 följande:
    Ja, jag orkar med honom. Men jag förstår inte hans agerande, det är det som gnager.
    Svårt ,men du tänkefru så.Vad tänker han då?Pasdar ni ihop är frågan .
  • Anonym (Snart40)
    Anonym (Du) skrev 2024-10-11 22:28:09 följande:
    Svårt ,men du tänkefru så.Vad tänker han då?Pasdar ni ihop är frågan .
    Jag tror att delar av olikheten bygger på våra ganska sprida erfarenheter av att vara i relation, samt att han nog är mer rädd än jag (om sig). Jag tror att med tid så kan vi passa,alltså att båda måste ha tålamodet.
  • Anonym (Hmm)

    Låter jättekonstigt att du kräver och påtalar vad han ska prata om med sina föräldrar. Du vet inte vilken slags relation de har haft. Han kanske inte vil berätta det men är toffel för dig och säger det du vill höra för att slippa tjafs eller oförståelse åtminstone ifrån dig. 


    Vad är problemet med bäddsoffan då? Ni har ju redan legat där. Varför måste han slösa på sina pengar bara för att du kommer på besök då och då? Menar, ingenstans så har du skrivit att ni har flyttat ihop osv. När det är dags för det så får ni väl köpa en ny säng ihop. Men att komma och kräva vilka möbler han ska ha i sitt hem när ni inte bor ihop är rätt märkligt. 


    Den svenska kvinnan är verkligen helt bortskämd.


    Jag var och köpte ett löpband hos några invandrare för ett tag sedan. Det var 3-4 barn. Tror endast föräldrarna hade en säng och barnen hade madrasser på golvet. Madrasserna såg jag, dock inte sängen.


     


     

  • Dexter dot com

    Jag hade tänkt att jag inte har någon rätt att ställa några krav alls på vilka möbler han ska köpa eller vad han berättar för sina föräldrar. Var nöjd med att det finns en bäddsoffa att sova i och han presenterar dig för sina närmsta vänner. 7 månader är ju kort tid så låt honom ta det i sin takt!

  • Anonym (Snart40)
    Dexter dot com skrev 2024-10-12 06:36:50 följande:

    Jag hade tänkt att jag inte har någon rätt att ställa några krav alls på vilka möbler han ska köpa eller vad han berättar för sina föräldrar. Var nöjd med att det finns en bäddsoffa att sova i och han presenterar dig för sina närmsta vänner. 7 månader är ju kort tid så låt honom ta det i sin takt!


    Ja, han har nog en mer långsam takt än jag och han gör mkt fina saker för mig. Men man har kanske olika saker som man tycker är betydelsefulla. Ang föräldrarna så var det så att han ljög en gång nyligen när jag hörde. Vi var ute på restaurang och han sa att han var med vänner ist för med mig. Det hade då gått över 6 månader, så det triggade mig lite då. 


     


    Jag ska tänka på vad du skriver.

  • Dexter dot com
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-12 09:43:43 följande:

    Ja, han har nog en mer långsam takt än jag och han gör mkt fina saker för mig. Men man har kanske olika saker som man tycker är betydelsefulla. Ang föräldrarna så var det så att han ljög en gång nyligen när jag hörde. Vi var ute på restaurang och han sa att han var med vänner ist för med mig. Det hade då gått över 6 månader, så det triggade mig lite då. 


     


    Jag ska tänka på vad du skriver.


    Så vad hade du tyckt han skulle säga till föräldrarna när han inte vill vara öppen med att han är i en relation?
  • Anonym (Snart40)
    Dexter dot com skrev 2024-10-12 10:17:48 följande:
    Så vad hade du tyckt han skulle säga till föräldrarna när han inte vill vara öppen med att han är i en relation?
    En mycket bra uppföljningsfråga! Poängen är att jag inte tycker om att han ljög. Han hade kunnat säga att han var ute, men inte med vem om det nu var så hemligt. Han hade kunnat säga mitt namn också t.ex. utan efterföljande epitet.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-11 21:46:20 följande:
    Är han (o)seriös eller inte?

    Jag träffar en kille sedan tid tillbaka, cirka 7 månader. Vi har olika bakgrund när det gäller relationer. Han har haft svårt att binda sig och har endast haft ett fåtal seriösa men kortare relationer. Jag å andra sidan är skild och har dessutom haft andra längre relationer (mellan 3-7 år).

    När vi ses har vi jätteroligt och supermysigt, men han bekräftar mig ganska lite med kärleksyttranden men jag känner att han tycker om mig, vill ha mig när och mår bra att vara tillsammans. Jag har förstått att hans anknytning är undvikande och att han är väldigt självständig. Trots det så gör han mycket uppoffringar för att vi ska ses och hör av sig kontinuerligt.


    Det finns dock några saker som skaver hos mig, men eftersom jag är ny i en ny relation där vi har olika erfarenheter av relationer så är det svårt att navigera:


    (1) Han har berättat om oss för sina vänner och syskon, men inte för sina föräldrar, för de "frågar så mycket". Jag anser att det inte är en stor grej att berätta det, men i hans värld verkar det vara så, När jag sa att jag inte tyckte det var en stor sak (efter 6 mån ca) så höll han med och sa att han skulle göra det- ej gjort.

    (2) Han bor fint, men har en 90cm säng. Dock finns det en bäddsoffa i vardagsrummet där vi har sovit. I början sa jag inte så mkt om det, men på sistone har jag påpekat och sagt att han borde fixa det. Han har hållit med och sagt att han skäms och ska fixa det . ej gjort.


     


    Jag får lite känslan av att... dessa två saker för mig säger någonting om relationen, eftersom inte han säger så mycket. Eller så inbillar jag mig / det har inte gått tillräckligt med tid. Vi ska hälsa på en av hans bästa vänner som bor på en annan ort gasnska snart och vi ska ute med hans vänner imorgon osv.


    Hur hade ni resonerat?


    Detta kunde varit jag som skrev för 1½ år sedan!
    Med undantag från sängbredden.

    Min särbo har än idag inte berättat för sin mamma om mig, då tyckte jag att det var fruktansvärt jobbigt. Men nu, när jag vet varför så ser jag också att det är lika bra att hon inte vet. Hon bor långt härifrån och kan liksom inte bara råka komma förbi. Jag gissar att hon kommer att dö ovetande, vilket är det bästa för oss alla. )Inte att hon ska dö såklart, men att hon är ovetande.)

    Min särbo sa uttryckligen att han har svårt att prata om känslor och det tog ett år innan han sa att han älskade mig. Jag satte ingen press på honom om det och höll tillbaka mig själv tills han öppnade för det. Den kvällen då, det jag sa var att "jag vet inte ens vad du känner innerst inne"... det var då han sa det. Efter detta har alla svårigheter att prata känslor raderats, även om vi inte strör kärleksförklaringar omkring oss så är vi säkra på våra känslor.

    Min partner hade bara haft en längre relation då vi träffades, och det var tio år sedan. Aldrig bott ihop med någon. Vilket jag tycker är bra då jag inte själv är intresserad av att flytta ihop, det är inget vi talat om öht. Vi bor tio minuters bilväg från varandra, en i fin våning i stan och en med mysig villa precis utanför. Helt perfekt.

    Nu babblar jag visst på en massa, min tanke var bara att dela med mig och säga att tiden var vår "lösning".

    För övrigt fick han träffa min mamma i tid, innan hon hastigt avled efter en olycka. Det är jag mycket tacksam för.

    Vi är äldre än dig... den ena runt 50 och den andra närmare 60. 

    Hur gammal är mannen i fråga?
    Har någon an er barn sedan tidigare?

    Mina barn är vuxna och utflugna, men de uppskattar min särbo väldigt mycket.
  • Anonym (Snart40)
    Anonym (Jag) skrev 2024-10-12 10:38:52 följande:
    Detta kunde varit jag som skrev för 1½ år sedan!
    Med undantag från sängbredden.

    Min särbo har än idag inte berättat för sin mamma om mig, då tyckte jag att det var fruktansvärt jobbigt. Men nu, när jag vet varför så ser jag också att det är lika bra att hon inte vet. Hon bor långt härifrån och kan liksom inte bara råka komma förbi. Jag gissar att hon kommer att dö ovetande, vilket är det bästa för oss alla. )Inte att hon ska dö såklart, men att hon är ovetande.)

    Min särbo sa uttryckligen att han har svårt att prata om känslor och det tog ett år innan han sa att han älskade mig. Jag satte ingen press på honom om det och höll tillbaka mig själv tills han öppnade för det. Den kvällen då, det jag sa var att "jag vet inte ens vad du känner innerst inne"... det var då han sa det. Efter detta har alla svårigheter att prata känslor raderats, även om vi inte strör kärleksförklaringar omkring oss så är vi säkra på våra känslor.

    Min partner hade bara haft en längre relation då vi träffades, och det var tio år sedan. Aldrig bott ihop med någon. Vilket jag tycker är bra då jag inte själv är intresserad av att flytta ihop, det är inget vi talat om öht. Vi bor tio minuters bilväg från varandra, en i fin våning i stan och en med mysig villa precis utanför. Helt perfekt.

    Nu babblar jag visst på en massa, min tanke var bara att dela med mig och säga att tiden var vår "lösning".

    För övrigt fick han träffa min mamma i tid, innan hon hastigt avled efter en olycka. Det är jag mycket tacksam för.

    Vi är äldre än dig... den ena runt 50 och den andra närmare 60. 

    Hur gammal är mannen i fråga?
    Har någon an er barn sedan tidigare?

    Mina barn är vuxna och utflugna, men de uppskattar min särbo väldigt mycket.

    Vad skönt att ni har landat i relationen! Det gör vi sakta också, men jag kan störa mig på dessa saker som jag nämnt. Hur hanterade du att du tyckte att det var så jobbigt? Jag vet att familjen är väldigt viktig för honom och märker att det finns en speciell/udda relation till pappan i familjen och han säger själv att de är väldigt frågvisa. Det verkar som att den man introducerar är den man ska leva med 4-life och han har aldrig introducerat någon... så det är nog känsligt.


    Vi är båda strax före 40 och jag har barn sen tidigare, men inte han. Han säger att han inte vet om han vill ha barn. Det verkar ju som att han är mer åt "inte" än åt att han ville det. Vi har pratat en del om det, men han är säger att han inte tagit något beslut om det än.

  • Anonym (Snart40)
    Anonym (Jag) skrev 2024-10-12 10:38:52 följande:
    Detta kunde varit jag som skrev för 1½ år sedan!
    Med undantag från sängbredden.

    Min särbo har än idag inte berättat för sin mamma om mig, då tyckte jag att det var fruktansvärt jobbigt. Men nu, när jag vet varför så ser jag också att det är lika bra att hon inte vet. Hon bor långt härifrån och kan liksom inte bara råka komma förbi. Jag gissar att hon kommer att dö ovetande, vilket är det bästa för oss alla. )Inte att hon ska dö såklart, men att hon är ovetande.)

    Min särbo sa uttryckligen att han har svårt att prata om känslor och det tog ett år innan han sa att han älskade mig. Jag satte ingen press på honom om det och höll tillbaka mig själv tills han öppnade för det. Den kvällen då, det jag sa var att "jag vet inte ens vad du känner innerst inne"... det var då han sa det. Efter detta har alla svårigheter att prata känslor raderats, även om vi inte strör kärleksförklaringar omkring oss så är vi säkra på våra känslor.

    Min partner hade bara haft en längre relation då vi träffades, och det var tio år sedan. Aldrig bott ihop med någon. Vilket jag tycker är bra då jag inte själv är intresserad av att flytta ihop, det är inget vi talat om öht. Vi bor tio minuters bilväg från varandra, en i fin våning i stan och en med mysig villa precis utanför. Helt perfekt.

    Nu babblar jag visst på en massa, min tanke var bara att dela med mig och säga att tiden var vår "lösning".

    För övrigt fick han träffa min mamma i tid, innan hon hastigt avled efter en olycka. Det är jag mycket tacksam för.

    Vi är äldre än dig... den ena runt 50 och den andra närmare 60. 

    Hur gammal är mannen i fråga?
    Har någon an er barn sedan tidigare?

    Mina barn är vuxna och utflugna, men de uppskattar min särbo väldigt mycket.
    Det är jobbigt att vara med någon som inte uttrycker sina känslor, däremot landar jag i att hans handlingar är "rätt" t.ex. att vi går ut med hans vänner, eller att han prioriterar att ses efter mitt schema (har ju barn), alltid skriver varje dag osv. Hur har det varit för dig att vara med någon som har svårt med känslor? Jag pressar inte heller men kan säga saker som "jag tycker om dig massor", och han svarar då, men skulle inte säga det själv.
  • Dexter dot com
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-12 10:26:04 följande:
    En mycket bra uppföljningsfråga! Poängen är att jag inte tycker om att han ljög. Han hade kunnat säga att han var ute, men inte med vem om det nu var så hemligt. Han hade kunnat säga mitt namn också t.ex. utan efterföljande epitet.
    Skulle tro att en vit lögn var enklare än en lång utfrågning av föräldrarna mitt i er dejt.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-12 10:44:12 följande:

    Vad skönt att ni har landat i relationen! Det gör vi sakta också, men jag kan störa mig på dessa saker som jag nämnt. Hur hanterade du att du tyckte att det var så jobbigt? Jag vet att familjen är väldigt viktig för honom och märker att det finns en speciell/udda relation till pappan i familjen och han säger själv att de är väldigt frågvisa. Det verkar som att den man introducerar är den man ska leva med 4-life och han har aldrig introducerat någon... så det är nog känsligt.


    Vi är båda strax före 40 och jag har barn sen tidigare, men inte han. Han säger att han inte vet om han vill ha barn. Det verkar ju som att han är mer åt "inte" än åt att han ville det. Vi har pratat en del om det, men han är säger att han inte tagit något beslut om det än.


    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-12 10:46:23 följande:
    Det är jobbigt att vara med någon som inte uttrycker sina känslor, däremot landar jag i att hans handlingar är "rätt" t.ex. att vi går ut med hans vänner, eller att han prioriterar att ses efter mitt schema (har ju barn), alltid skriver varje dag osv. Hur har det varit för dig att vara med någon som har svårt med känslor? Jag pressar inte heller men kan säga saker som "jag tycker om dig massor", och han svarar då, men skulle inte säga det själv.

    Jag skäms över det numera, men jag tjatade en hel del om det där med hans mamma. Och han tyckte att det var jobbigt, det sa han tydligt... och då sa jag att om jag ska kunna acceptera detta så måste jag får veta anledningen. OCh då berättade han. Det kunde han gjort tidigare, det hade sparat många funderingar och onödiga diskussioner.

    Kan det vara att hans föräldrar inte skulle uppskatta att du har barn med in i relationen? Har ni pratat om att bo ihop i framtiden så är det ju stor skillnad när det är barn med i bilden. Det är inte vad man önskar som förälder till vuxna barn, säger jag som mor till två sådana. Inget jag skulle säga visserligen men jag skulle hellre se att det inte var så.

    Ska ni ha gemensamma så har ni tiden mot er och att stressa fram barn är aldrig bra, han kan visserligen länge till men inte du. Jobbig sits om det blir aktuellt.

    Det var jobbigt när han aldrig sa något om sina känslor, jag vacklade mellan att känna mig säker då har prioriterar mig i 99 fall av 100 och att tvivla innerst inne. Han berättade dock i ett tidigt skede för sina vänner och vi la ut relationsstatus på FB efter 9 månader.

    Försök att ta det lugnt, ni är trots allt ännu nya i relationen.

    Så här i efterhand känner jag ändå att det är bättre med någon som är lite seg när det gäller kärleksförklaringar än med en som strör det runt sig till höger och vänster.
    Ett ex sa att han älskade mig efter ett par veckor... det kändes mest konstigt och inget jag kunde tro på.
  • Anonym (Snart40)
    Dexter dot com skrev 2024-10-12 10:51:23 följande:
    Skulle tro att en vit lögn var enklare än en lång utfrågning av föräldrarna mitt i er dejt.
    Ja absolut, dessutom på telefon. Det var dock jobbigt för mig att höra. Vi är olika där, då jag är mer öppen och obrydd, han är mer försiktig och eftertänksam.
  • Anonym (Snart40)
    Anonym (Jag) skrev 2024-10-12 10:57:56 följande:
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-12 10:46:23 följande:
    Det är jobbigt att vara med någon som inte uttrycker sina känslor, däremot landar jag i att hans handlingar är "rätt" t.ex. att vi går ut med hans vänner, eller att han prioriterar att ses efter mitt schema (har ju barn), alltid skriver varje dag osv. Hur har det varit för dig att vara med någon som har svårt med känslor? Jag pressar inte heller men kan säga saker som "jag tycker om dig massor", och han svarar då, men skulle inte säga det själv.

    Jag skäms över det numera, men jag tjatade en hel del om det där med hans mamma. Och han tyckte att det var jobbigt, det sa han tydligt... och då sa jag att om jag ska kunna acceptera detta så måste jag får veta anledningen. OCh då berättade han. Det kunde han gjort tidigare, det hade sparat många funderingar och onödiga diskussioner.

    Kan det vara att hans föräldrar inte skulle uppskatta att du har barn med in i relationen? Har ni pratat om att bo ihop i framtiden så är det ju stor skillnad när det är barn med i bilden. Det är inte vad man önskar som förälder till vuxna barn, säger jag som mor till två sådana. Inget jag skulle säga visserligen men jag skulle hellre se att det inte var så.

    Ska ni ha gemensamma så har ni tiden mot er och att stressa fram barn är aldrig bra, han kan visserligen länge till men inte du. Jobbig sits om det blir aktuellt.

    Det var jobbigt när han aldrig sa något om sina känslor, jag vacklade mellan att känna mig säker då har prioriterar mig i 99 fall av 100 och att tvivla innerst inne. Han berättade dock i ett tidigt skede för sina vänner och vi la ut relationsstatus på FB efter 9 månader.

    Försök att ta det lugnt, ni är trots allt ännu nya i relationen.

    Så här i efterhand känner jag ändå att det är bättre med någon som är lite seg när det gäller kärleksförklaringar än med en som strör det runt sig till höger och vänster.
    Ett ex sa att han älskade mig efter ett par veckor... det kändes mest konstigt och inget jag kunde tro på.

    Jag skulle tro att det är en faktor att jag har barn (och att det kanske inte hade gillats av föräldrarna). De tänker nog potentiella barnbarn osv. Men det kommer nog till en punkt där han behöver säga det. Han säger att han har sagt det till sina syskon och sa sist att hans syster hälsade. Så det tror jag ju på.


    Jag är mer nej när det gäller fler barn än ja. Och det vet han också om, däremot skulle jag KANSKE kunna tänka mig, men då ska ju relationen vara mer etablerad.


    Håller helt med dig om att ge det tid, och bättre med en person som är konsekvent, och försiktig. Det betyder mer för mig när han gör eller säger saker som visar på kärlekshandlingar.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Snart40) skrev 2024-10-12 11:20:43 följande:

    Jag skulle tro att det är en faktor att jag har barn (och att det kanske inte hade gillats av föräldrarna). De tänker nog potentiella barnbarn osv. Men det kommer nog till en punkt där han behöver säga det. Han säger att han har sagt det till sina syskon och sa sist att hans syster hälsade. Så det tror jag ju på.


    Jag är mer nej när det gäller fler barn än ja. Och det vet han också om, däremot skulle jag KANSKE kunna tänka mig, men då ska ju relationen vara mer etablerad.


    Håller helt med dig om att ge det tid, och bättre med en person som är konsekvent, och försiktig. Det betyder mer för mig när han gör eller säger saker som visar på kärlekshandlingar.


    Tillbaka, 2 kilo svamp rikare. Glad

    Jag har aldrig tänkt på framtida barnbarn, är inte den djupt barnkära typen så hade det inte blivit några så hade jag inte blivit ledsen.
    Nu är jag såklart glad för mig sons skull och jag älskar mina barnbarn. Men, det var inget jag räknade med att få.
    Det som ev skulle bli jobbigt om en av mina barn träffade en partner med barn sedan innan är väl mest att känna sig mer eller mindre tvingad till ett engagemang man inte har eller ens vill ha.

    Kan faktiskt tänka mig att det är det som spökar.
    För oss är det mer komplicerat än så, vill inte säga för mycket så att någon känner igen mig men en sak kan jag säga och det är att jag är den äldsta av oss och att det är ett "big nono" för hans mor. Gammal och gammaldags, min mamma brydde sig inte för fem öre. Tvärtom så skrattade hon och gratulerade! Sen när hon (som tur var) fick träffa honom så såg hon, det är vi  OCh det kommer det alltid att vara.

    Nej  men nu spejsar jag iväg igen, sorry för lite ot. Se det som att det kan bli superfint i framtiden oavsett. Hans föräldrar behöver inte veta!
    Bor dessa nära er, tänker kan de en dag stå och ringa på dörren när du är hos honom?

    Vet hur jag fantiserade, i början, om att fira jul hemma hos honom med hans mamma med. När jag tänker på det blir jag faktiskt lite ledsen för jag vet att det aldrig kommer att hända.
    Han mamma är gammal, närmare 90, och människan brukar inte blir mycket äldre än så.

    Min älskade var med på min mammas begravning, prästen titulerade honom som svärson i talet... och nu gråter jag till minnet. Fast av lycka. Jag fick ändå ha min mamma i nästan 60 år.

    Vad fasen, nu spårar jag ur igen!

    Säg till mig om det blir för mycket ot.
  • Anonym (Du)

    Vad är det med snoppmänniskor?Ska vi gå på tårna för dem?

Svar på tråden Är han (o)seriös eller inte?