Min son är deprimerad. pga av hans troende. Inga kompisar.
Sedan 3 år tillbaka
Nu när jan blev 18 ordnade han pass .
Han försvann hemifrån och o anmäldes som försvunnen. Polisen hittade han vid flygplats o lät han åka .
Nu har vi ingen kontakt o svarar inte på meddelande. .
Han är myndig men vad kan man göra som orolig föräldrar?
Om polisen gjort bedömningen att han gett sig av frivilligt finns nog inte så mycket att göra. Du kan ringa till Socialtjänsten och höra om de har möjlighet att hjälpa.
Om polisen gjort bedömningen att han gett sig av frivilligt finns nog inte så mycket att göra. Du kan ringa till Socialtjänsten och höra om de har möjlighet att hjälpa.
Han är myndig får din son faktiskt leva precis hur han vill och att han inte vill ha kontakt med dig kan ju knappast bero på att han tror på någon konspirationsteori. Han vill inte prata med dig nu och jag kan förstå varför om du försökte hindra en vuxen människa från att resa utomlands.
Han/hon kanske hade mycket konspirationsteorier innan hen reste iväg. Kan ha anslutit sig till någon terrororganisation i utlandet?
Om det är så TS avser, för jag känner igen det hos min äldsta son som mådde dåligt (NPF) och började läsa en massa konspirationsteorier på nätet.
Kan tyvärr inte bidra så mycket med ev hjälp. Men kan förstå att man som förälder blir livrädd vad ungdomen hittar på. I 18års ålder har man fortfarande inte utvecklat konsekvenstänk.
Han är myndig får din son faktiskt leva precis hur han vill och att han inte vill ha kontakt med dig kan ju knappast bero på att han tror på någon konspirationsteori. Han vill inte prata med dig nu och jag kan förstå varför om du försökte hindra en vuxen människa från att resa utomlands.
Vem? Ja, den som lyfter luren och förstår att TS är en orolig förälder i behov av stöd.
TS undrar vad man kan göra som orolig förälder. Det kan någon som är insatt i socialtjänstlagen och utbildad i att vårda och reparera krångliga familjerelationer svara på på ett betydligt bättre sätt än medlemmarna på FL kan efter en kortfattad trådstart.
Att få svart på vitt att man inget kan göra kan ibland vara en lisa för själen. Då vet man att man inte är en dålig förälder som inte har gjort mer.
Och ibland är det man behöver mest någon som lyssnar en stund utan att komma med en anklagelser och pekpinnar.
Vem? Ja, den som lyfter luren och förstår att TS är en orolig förälder i behov av stöd.
TS undrar vad man kan göra som orolig förälder. Det kan någon som är insatt i socialtjänstlagen och utbildad i att vårda och reparera krångliga familjerelationer svara på på ett betydligt bättre sätt än medlemmarna på FL kan efter en kortfattad trådstart.
Att få svart på vitt att man inget kan göra kan ibland vara en lisa för själen. Då vet man att man inte är en dålig förälder som inte har gjort mer.
Och ibland är det man behöver mest någon som lyssnar en stund utan att komma med en anklagelser och pekpinnar.
Han är myndig får din son faktiskt leva precis hur han vill och att han inte vill ha kontakt med dig kan ju knappast bero på att han tror på någon konspirationsteori. Han vill inte prata med dig nu och jag kan förstå varför om du försökte hindra en vuxen människa från att resa utomlands.
Skulle aldrig hindra
Utan vill att han säger vart han ska så är der ingen problem
Men der gjorde han inte.
Och hur han mår så klart att man är rädd att någåt händer
Han är myndig får din son faktiskt leva precis hur han vill och att han inte vill ha kontakt med dig kan ju knappast bero på att han tror på någon konspirationsteori. Han vill inte prata med dig nu och jag kan förstå varför om du försökte hindra en vuxen människa från att resa utomlands.
Har inte hindrat honom alls Hade han pratat och sagt någåt så hade det inte varit nån fara .
Men utan kläder . Bara det han har på sig Han har aldrig köpt någåt till sig ..
Utan vi föräldrar har köpt.
jag känner min son. .. Han är inte den sonen jag känner längre :(