Är det fel att släktforska på andra, sedan länge döda, personer?

Varför skulle det vara så farligt då? Vem är det man kränker? 

Att kalla det för att släktforska känns lite missvisande, men i övrigt ser jag inget problem med det du gör.

Jag vet inte, men väninnan blev som sagt väldigt upprörd.

Jag skulle väl inte heller kalla det för att släktforska, men det var ordet hon använde så jag tänkte att det är väl ordet för om jag ska förklara vad det var hon blev upprörd över.

Hur tror hon att de som forskar i historia gör? Bara forskar på sin egen familj??

Konstigt. Det finns väl massor av hobby-släktforskare som inte bara tittar på sin egna släkt. Av eget intresse. Jag ser inget fel med det. Det har vi ju rätt att göra, finns inget hemligt med det. Och sen har dom ju varit döda sen länge så det kan väl inte störa någon? (Mer än din väninna då förstås). 

Nu vet jag inte om du besöker något av Landsarkiven eller sitter hemma och läser på Riksarkivets inscannade kyrkoböcker, men det spelar ingen större roll.

På uppgifter i kyrkoböcker gäller 70 års sekretess, du kan alltså utan vidare studera böcker fram till 1954. Sedan är det förstås så att vissa uppgifter är mer "hemliga" än andra, bland andra adoptioner och självmord ska man vara försiktig med att publicera, särskilt om personer och anhöriga lätt kan identifieras.

I en församling nära mig var det en förtvivlad familjefar som dräpte sina sju barn (och jag tror modern/hustrun också) och sedan tog sitt eget liv. Vill minnas att det här var på 1920-talet. Alla i lokalsamhället känner i alla fall till det. Skulle man vilja ha med det här i en roman så får man nog maskera personer och byar ordentligt. Däremot skulle man väl kunna skriva en uppsats/avhandling om den sorgliga tilldragelsen.

Som redan har sagts så får du släktforska på vem du vill före 1954, sedan är det upp till ditt (eventuellt) goda omdöme hur du använder uppgifterna.

Ser heller inget fel i det. Verkar som det är någon känsla inom som slår an.

Jag sitter hemma vid datorn. Och det är ju inte så att jag publicerar något eller är intresserad egentligen av en familjs historia. Det jag är ute efter/använder är familjesammansättningar till noveller och romaner jag skriver, om jag behöver inspiration. Till exempel om jag tänker "Ok, jag har den här karaktären X, men jag vill ha en familj att bygga en dynamik kring." Då går jag in på riksarkivet, genererar en slumpvald siffra på telefonen, räknar fram län, sen ny siffra = församling, sen vilken församlingsbok och sen sida, och då till exempel "Ok, X har en mamma och en pappa och 4 systrar", eller vad familjen på just den sidan består av. Jag tar inga namn, inga sitautioner, inga yrken. Åldersskilnaderna kan jag använda. Ibland vill jag ha 3 eller 4 generationer till en historia så då kollar jag ett led bakåt eller framåt.

Jag tänker att det måste vara känsligt för henne, och mest nyfiken om det kan vara känsligt överlag.

Man får väl släktforska på vem man vill. Det är ju ingen som blir lidande av det. 

Hon kanske inte har tänkt på att vi har oerhört många släktingar om man går tillbaka en tid. Om vi går tillbaka ca 300 år så har vi ca 1000 förfäder. Ta sedan och lägg till alla deras syskon mm. Det blir tusentals. Vi är ju i princip släkt med varandra många av oss. För vi var inte flera miljoner för