Vad är chanserna för sambon att adoptera sonen?

Är den biologiska pappan inte vårdnadshavare så kommer han bli tillfrågad, men han måste inte godkänna en adoption.
lawline.se/answers/vem-maste-godkanna-en-adoption-vid-ensam-vardnad

Men om de inte ändrat reglerna nyligen så måste du vara gift med partnern som adopterar.

Det verkar som att han har goda chanser att adoptera sonen: 

https://www.familjensjurist.se/fraga-juristen/familj--barn/kan-min-sambo-adoptera-mitt-barn-utan-samtycke-av-biologiska-fadern/

Pappans samtycke verkar inte behövas, däremot sonens. 

Vi gjorde en närståendeadoption för sju år sedan. Det är inte så krångligt och man behöver bara betala en avgift till Tingsrätten, så ni kan ju alltid prova.

Om ni lämnar in en ansökan om adoption till tingsrätten så kommer den utredas av socialtjänsten innan tingsrätten tar ställning till om adoptionen är lämplig. De väger inte bara in de faktorer du beskrivit ovan, utan även er/sambons ekonomi leverne och vilka konsekvenser en adoption skulle få. Hur påverkas halvsyskonens liv av att förlora sin halvbror, är 11 år en tillräcklig lång tid som styvförälder för att ha fått bandet "förälder - barn", hur ser relationen mellan dig och sambon ut och hur tillförsäkras barnets rätt till umgänge med sin biologiska far om adoptionen går igenom exempelvis. Om den beviljas så förlorar din son arvsrätt efter sin far och får istället arvsrätt efter din sambo. Vilken möjlighet ni har att få adoptera är svårt att säga på förhand.

Sonens pappa behöver inte samtycka till adoptionen eftersom han inte är vårdnadshavare, men det är möjligt att tingsrätten ändå vill att han yttrar sig över adoptionen. Sonen själv behöver såklart samtycka till densamma.

Om du skulle gå bort kan sonens biologiska pappa ansöka om att bli vårdnadshavare åt sonen, även om du är ensam vårdnadshavare idag. Rätten tar ju dock hänsyn till hans möjligheter att ta hand om sitt barn och baserat på vad du skrivit i din trådstart finns det ju tvivelaktigheter kring detta. Socialnämnden kan också ansöka om att en annan person ska få vårdnaden, exempelvis din sambo. Min sambos släkting testamenterade vårdnaden över dennes barn till en annan släkting då hen var väldigt sjuk och visste att man skulle gå bort inom kort. När dödsfallet inträffade kontaktades soc och de utredde om det var lämpligt att flytta vårdnaden enligt den avlidnes önskan och så skedde, så det tillmäts nog en stor betydelse om du skulle utse sambon till vårdnadshavare genom ett testamente. Någon 100 % garanti är det dock inte. Att han skulle bli vårdnadshavare påverkar inte heller din sons rätt till umgänge med sin biologiska pappa eller rätten till arv. 

Du frånsäger dig väl även eventuelt underhåll du får från biologiska pappan (eller FK) vid en adoption.

Jag vet ingenting om möjligheterna men vill verkligen uppmana dig till att försöka få igenom en adoption. 

Har en vän som har ett biologiskt barn med en kvinna och ett bonusbarn där han är den enda pappan hon känner (levde som hennes pappa i över 10 år) Mamman har psykiska problem och gått in i missbruk efter skilsmässan och bonusbarnet är förlorad till fosterhem eftersom att mamman motsätter sig placering hos bonuspappan.

Hade han adopterat honom hade det aldrig hänt. Jag sa till honom att göra det när de var gifta men han trodde inte att det behövdes, han var ju hans pappa och vad skulle en adoption göra för skillnad på de känslorna?