Jag missbrukade under många år. Fan va pinsamt och vidrigt man har betett sig. Och sedan ilskan på detta efteråt.
Jag såg alltid till att ha folk som va medberoende efter mig. Dessa personer njöt jag nästan av. Att de gjorde precis vad som helst vilken tid på dygnet som helst för mig vare sig jag ville detta eller inte.
Detta gjorde ju att när jag blev nykter och träffade personer som var medberoende så blev jag mer eller mindre hatiska mot dessa personer. Jag kunde inte sätta hälsosamma gränser heller så jag exploderade istället eftersom jag verkligen i nykter tillstånd inte vill bli daltad med. I min värld är ju medberoende som vilket annat beroende som helst, det är bara helt jävla besatta av att hitta någon som de kan rädda och ta hand om, minsta tecken på att någon skulle vara hjälpsökande så ska dessa vara på än.
Jag hanterad dessa personer bättre idag men ja nog fan har man gjort bort sig, även rent känslomässigt sedan också.