Hur självcentrerad är okej att vara?
En vän går igenom en separation och mår väldigt dåligt av den. Jag peppar, tröstar och gör allt jag kan för att hjälpa, men börjar känna mig ganska urvriden...
Jag mår inte heller bra, vilket han vet, men inte en enda gång har han visat något omtanke tillbaka under de här dagarna. En gång har han frågat hur jag mår och när jag svarade fick jag bara ett "tråkigt" till svar... sen var det åter till hans problem.
Jag har också gått igenom mycket skit, men kan inte drömma om att jag någonsin skulle bete mig så som han gör... men jag vet inte om jag är överkänslig... jag kan bara inte avgöra om jag blir utnyttjad som tröst, eller om det bara är just nu han inte kan tänka på någon annan...