Ska jag ge upp HELT på förhållanden? 32 årig singel!
Jag är trevlig, har vänner är väldigt social. Har jobb, egen lägenhet och god ekonomi. Har aldrig använt droger, röker inte och dricker väldigt sällan. Har inga barn sedan tidigare. Tränar flera gånger i veckan och är i bra form. Får höra ofta att min kropp är fin och att mina biceps är stora. Visst mitt ansikte är inte de snyggaste och har glasögon men ser helt okej ut.
Men nu till saken jag är så nära på att ge upp på förhållanden helt. Hade senast ett förhållande med en tjej som hade psykisk ohälsa och tog massa mediciner. Visst hon var snäll men överdrivet känslig så de tog slut i april i år. Har testat allt de senaste 12 åren, alla dejting appar ni kan nämna, Badoo, Tinder, Match osv.Skrivit till många tjejer på Facebook inget hjälpte man får inga svar där när man skriver. Kostat mig bara onödiga pengar, har även varit ute på krogen mycket med. Senaste gångerna med en kompis som ser ut som en vältränad manlig model. Man kunde prata med tjejer, bött nummer och sedan svarade de inte när man skrev. Har testat allt, även klä mig fint och gå ut på stan och gå fram till tjejer på ett glatt och artigt sätt och börja prata med dem. En del ignorerar andra är sociala tillbaka men de leder inte mer än så. Har festat mycket i tidigare ålder samma sak där man kunde bli vän med tjejer men ingen tjej ville ha förhållande med mig. De är så trist för är inte osäker, vågar prata, gå fram och vara trevlig. Dessutom så har jag många gånger gått fram till tjejer som inte ser så bra ut och är möliga osv. Inte ens de funkade! Jag blev medlem på en förening för synskadade fast jag hade bättre syn än de flesta där. Tänkte här kan jag ha större chans att få en kvinna. Kom i kontakt med en tjej där, jag kan säga att jag såg bättre ut än henne och hon varken arbetade eller så. Vi bött nummer men hon ville inte ha mer en en vänskaps relation med mig.
Jag vet redan vad några kommer tänka/skriva, att jag borde skita I feministerna i Sverige pga deras äckliga beteende och höga krav. Jo när jag var 21 år så förlovade jag mig med en tjej från utlandet. Jag var så kär, hon kom hit via anknytning till mig och fick uppehållstillstånd. De slutade med att hon snodde saker från mig så jag sparkade ut henne. Hon var även gravid med en annan kille från hemlandet, tackar gud än idag att jag inte var farsan och hon blev utvisad från Sverige. Har även i efterhand skrivit med tjejer från utlandet de är lite enklare att skriva med än kvinnorna i Sverige. Fast jag kommer alltid på dem antingen ljuger dem om saker och ting. Eller så märker man att de endast vill komma till Sverige för ett bättre liv och inte kommer att stanna med mig. Så jag tar bort dem, vem vill bli blåst på det sättet?
Jag vet att det är överflöd på män mellan 20-43 års åldern här i Sverige det och feminismen är anledningen till att jag och många andra män är singlar. Men jag vill säga upp min lägenhet och flytta in till morsan igen då jag ändå är mer hos henne eftersom jag inte alls gillar att vara ensam. Men är samtidigt rädd när min mamma går bort att jag ska bli helt ensam och må dåligt. Visst jag har 2 äldre bröder som är gifta och har barn men de kan man bara träffa några gånger i månaden, de har sina liv.
Samma sak med vännerna. De är en partner man bor ihop med och sover med. Det är svaret till allt.
Så nu till frågan tycker ni också att jag borde ge upp på förhållanden och acceptera att jag ska leva som singel utan barn för resten av livet?