Vill ha barn nu, men känner att jag måste vänta

Den situation jag varit i skiljer sig från din, men skälen är likvärdiga.

Jag har skjutit upp detta med att skaffa barn tills jag haft en stabil situation vad det gäller arbete, ekonomi och bostad samt haft en partner som vill ha barn med mig och som jag känner det förtroendet för.

Resultatet blev att jag jag nu passerat 50 och inte har några barn. Nu tänker jag heller inte skaffa några.

Det kan tyckas vara tragiskt, men jag är nöjd med mina beslut på den fronten. För mig är det viktigare att man som förälder kan ge barnen bra förutsättningar än att skaffa barn för sin egna tillfredsställelses skull.

Oj. Det här är en sådan fråga som bara ni kan svara på och även om andra ger tips och råd så är det i slutändan ändå ni som måste känna att ni gör det som känns bäst för er. Men med tanke på det du uppger och om ni fortfarande är unga så hade jag gått färdigt utbildningen och skaffat mig ett första arbete och därefter skaffat barn.

Vi väntade och det är klart skönt att inte behöva ta ut alla föräldradagar för att få ihop ekonomin. Nu kan vi spara mycket dagar och istället få mer tid med våra barn under småbarnsåren. Det känns ändå värt det att kunna ha mer tid och mindre pengapress än att vi skulle fått barn tidigt och varit tvungna att ha kortare föräldraledighet och få leva med mer pengapress.

Hade barnlängtan många år innan och det tog ett tag att bli gravid sen, så det var väldigt påfrestande och då ångrade vi att vi väntat men i slutändan blev det som det skulle. Men det beror lite på hur gammal man är, jag var 32 när det väl tog sig.

Vi fick vår son när jag hade läst 3 terminer på universitetet, läser nu termin 5 och försöker med vårt andra :) denna gång kommer jag inte ta föräldraledigt utan studera med Bebis. I så fall är det bara 1 termin jag läser samtidigt. Då behöver jag inte ta ut föräldradagar utan kan nyttja dem när jag tar examen och ha bägge barnen hemma, när jag studerar kommer äldsta vara på förskolan (då studier räknas som heltidsjobb), och sen hämta honom tidigare än vad jag kommer kunna när jag arbetar.

jag har dock en okej sgi sedan tidigare och den sparas ju när man studerar. Klart det kan kännas lite tight ekonomiskt om man lever på som tidigare, men med planering och strukturering har det faktiskt inte varit några problem! Sen arbetade jag även lite extra på vissa kvällar/helger när min man var hemma från jobbet så att jag kunde spara föräldradagar till sommarlov osv :)