hej. Jag är sambo med barnens pappa sen ca 10 år men relationen känns som helt dött. Vi har inte sex eller kramas ens. Är det normalt när man varit ett par såhär länge och har barn? Jag är aldrig glad längre och minns inte senast som jag skrattade för han är bara sur hela tiden och vill inte umgås med mig utan barnen fastän vi har tillgång till barnvakt när vi vill.
Har du pratat med honom om det?
Har du pratat med honom om det?
Är liknande situation. Men om han inte alls ens vill försöka så hade jag gett upp!
Är liknande situation. Men om han inte alls ens vill försöka så hade jag gett upp!
Är liknande situation. Men om han inte alls ens vill försöka så hade jag gett upp!
Tycker du ska ge upp. Eller åka på en weekend och bara leva livet så du får tillbaka självkänslan igen. Är en bra lyssnare så om di vill komma till Visby någon helg så är du alltid välkommen.
Nej jag har inte bestämt mig, vi har också barn. Och hanr beredd att lyssna. Känner bara att det får bra en period sen blir det samma igen. Trist är det
Samma här, vi småbråkar mest hela tiden.
Men har ändå gett mig tusan på att hålla ut småbarnsåren. Jag tänker att för vår del går all vår kraft och energi åt att vara bra föräldrar till ett barn med speciella behov och upprätthålla en fungerande vardag.
Grundkärleken finns där så jag har ändå hopp.
Om båda har bestämt sig för att "stå ut" tills barnen är 18 fast man inte längre har en kärleksrelation, borde man inte i alla fall kunna prata realistiskt om vad som ska hända framåt?
Jag vet 2 par som har vetat från barnen var typ 12 att de ska flytta ifrån varann när barnen flyger ut, och då har de levt lite mer separata liv med vänner/hobbies och sen haft en plan (bostadskö + ekonomisk plan) för att dela på sig till varsitt boende.
Det måste inte vara så att man hatar sig fram till en separation, om man kan kommunicera. Och om båda är lite lagom trötta på den andre borde man inte bli lika arg om de faktiskt träffar en ny.
Vi har tomt bo sen ett år och jag hade varit helt okej med om min man hittade en annan. Jag är neutral nu i vår relation, dvs den fungerar bra praktiskt men jag tänder inte på samma sätt. Men eftersom han absolut vill ha mig kvar så stannar jag, än så länge.