Hur känns det att växa upp i en stabil hemmiljö?

Hej,
jag har alltid undrat hur det är att växa upp i ett trygg hemmiljö, föräldrar som förstår en och stöttar en. Ger uppmuntran för det man är bra på. Ger feedback på det som man är mindre bra på. Bryr sig om en, m.m.

Hursomhelst: Hur är det att växa upp med föräldrar som förstår en. Där man får tips och råd om livet redan under starten i livet. Hur är det med syskon, där ''syskonbråk'' kanske är normalt, men man är väl också vänner? Man spelar och umgås med varandra. Kanske finns det hatkärlek eller kanske inte?

Men hur är det? Med att ha syskon, framförallt äldsta syskon, då jag är yngst. Jag är nyfiken.

Jag vill veta hur det är med föräldrar som jobbar och samtidigt har empati. D.v.s, man snackar inte skit om kollegor när man kommer hem, man ger inte ut rasistiska uttalande eller anti-kristna uttalande. man hjärntvättar inte sina barn, med att andra vill skada en. Man manipulerar och kontrollerar inte barnen, så att barnen är tyst vad som sker i hemmet. Skrämmer slag barnet, med både fysiskt stryk, men också berättar om hur andra vill komma åt en och det ''bästa'' är att vara tyst.

Hur är det med föräldrar som kan bli arga, men ändå inte slår sina barn. Min mamma kunde få riktigt raseri utbrott och fick totalt ''galna'' blick. Skrek och var helt okontrollbar.

Jag vill höra och lässa i inlägg, så att jag kan se det i ett perspektiv. Jag kan bara fantisera, men jag kan inte se i sådant perspektiv. I övrigt är jag duktig på att se saker ur andras perspektiv, tror jag. Men när det kommer till detta, så är jag i alla fall inte duktig på det. Till en vis mån, kan jag förstå och tänka mig hur det är.
Jag vill veta födelsedagar, högtider m.m.

Tack på förhand!