granne som klagar på hundhår

Hej, jag bor i lägenhet med min pappa och vår hund I ett område med nästanbara pensionärer och Barnfamiljer. Vi har alltid haft bra kontakt med våra grannar och känner dom väl. Pappa köpte en hund, golden retriver, när han fick reda på att han har en svår och dödlig cancer. Nu Är vår hund ett år gammal och fäller otroligt mycket hår, som jag tror är vinterpälsen.

Problemet är bara att vi har en kvinna som bor längst upp i lägenheten som stör sig väldigt mycket på vår hunds hårande. Hon har klagat på att han hårar ner mattan i ingången och att det fastnar på hennes skor så hela hennes lägenhet blir hårig? Vår hund hårar inte stora tussar och speciellt inte på mattan som vi endast går förbi, det ligger i för sig lite hårstrån där men i och med att vi har städerskor som städar här två gånger i veckan så har jag inte lagt en större vikt i det, då mattor är till för just att damm, smuts och rester.

Igår ringde denna grannen ner pappa i telefonen och sa att han behöver komma ner till tvättstugan. Pappa gick ner i tron om att hon behövde hjälp, då pappa ofta var den grannarna ringde. Hon läxade upp pappa i 30minuter och tvingade honom skrubba 4 tvätt maskiner, en torktumlare och hela torkskåpet. Hon skrek och gapade på pappa medan han fick städa och skrubba, han är 74 år med cancer och hon hade ingen sympati eller empati alls. Hon berättade att hon har tagit bilder sen juni, i nästan fyra månader och att hon var trött på att det är hundhår i hennes tvätt. Det konstiga är att vi som har hunden inte har problem med hundhår i tvätten, pappa frågade även våra närmaste grannar och inte dom heller. Dessa bilder som hon hade i kamera rullen, som dessutom var ett album vid namn av ?hund hår?, var endast kanske fyra fem hund hår. Pappa är alltid noga med att göra rent efter sig men alla gör misstag och missar väll något. Hon förbjöd sedan pappa att använda tvättstugan och sa sedan att han behöver köpa en tvättmaskin åt henne eller till sig själv för att detta inte funkar. Pappa sa inget under dessa 30minuter utan bad endast om ursäkt och visade förståelse, han är en konflikträdd person och skulle aldrig säga något som går emot en arg person.

När jag kom hem berättade pappa för mig vad som hände så jag bestämde mig för att nästa gång jag ser henne ska jag säga till henne att detta inte var ett okej sätt att förmedla klagomålet på. När jag kom hem såg jag henne prata med min granne och passade på att ta ut min hund på kvälls promenad, påvägen ner sa jag vänligt hej och berättade om vår besvikelse på hennes betende. Hon började genast höja rösten och skrika, hunden blev riktigt orolig av hennes ton på rösten. Hon gick in i försvarsläge även fast jag inte ens hade anklagat henne för något, jag bad endast om ursäkt över hund pälsen men sa att hon kunde tagit upp detta på ett bättre sätt än vad hon gjorde. Hon började förklara att detta var rimligt och att det Inte var hennes problem att pappa är gammal och har cancer, hon sa att vi har gjort så att hon har förbjudits att tvätta. Men det var i själva verket hon som förbjöd oss att tvätta. Sedan tänkte jag gå därifrån med hunden och då följde hon efter mig och försökte visa bilderna på det hon tagit och då frågade jag henne varför hon inte pratade med pappa för fyra månaderna sen? Men hon hävdade på att hon ville säga detta till pappa när hon såg honom, vi ser henne varje dag och dessutom ringde ju hon ner pappa i telefon, det vill säga hon såg inte ens pappa. Hennes argument var helt meningslösa, detta var inte menat som en diskussion utan endast ämnat som en ursäkt + några ord om hennes agerande. Det kom som en chock för pappa att hon hade problem med detta, vi hade självklart åtgärdat allt detta direkt om hon sa till oss i början innan detta hade fått henne att bli så arg. Hon kallade mig för dum i huvudet och att jag inte lyssnar på henne osv. Tycker allt detta var så konstigt och blev helt chockad över denna reaktion, förväntade mig att hon skulle förstå och sen ta emot en ursäkt från mig. Den här kvinnan är 65årog chef och kan skrika så hårt på mig som inte ens fyllt 20år och på min pappa som är 74.

Hur hade ni reagerat i detta fall? Var det en rimlig reaktion eller är det kanske bara jag som är känslig?