Besviken på min mamma i vuxen ålder

Att ses 1-2 gånger per år och höras 1 gång per mån låter ganska normalt, om ni bor långt ifrån varandra. 

Är det helt kört att försöka ta upp med henne att du önskar att ni var närmre varandra? Delade mer? Ses och hörs mer? Du kanske skulle mp bra av att försöka reda ut tankar och formuleringar hos en terapeut?

Det är lätt att tro att alla har lyckliga relationer. Men nästan alla relationer innehåller svårigheter.

Jag rekommenderar dig att söja samtalsstöd på vårdcentralen. Som kan hjälpa dig att bearbeta det du varit med om och försöka hitta vägar framåt

Din mamma harbetett sig uselt, där har du rätt. Ingen normal mamma sätter en ny karl framom sina barn, never, för att inte tala om misshandeln. Du har inte gjort nåt fel o inget är ditt fel. Glöm aldrig det. Det kunde vara bra att berättaför henne hur du känner o tänker, el skriv ett brev. Hoppas du har vänner el syskon/pappa runt dig. O nej, man behöver inte hålla kontakt med nån som får en må dåligt. Du borde få tala med nån, o efter det, om det känns att drt bästa är noll kontakt, följ det.

Känner igen mig. Min mamma misshandlade mig psykiskt under min uppväxt. Min pappa är död men jag var vuxen när han dog, så det inverkade inte på min barndom. Din mamma har betett sig väldigt illa mot dig så jag förstår att du är besviken. Att flytta iväg för en ny man?! Även om du tagit studenten och i lagens mening var vuxen är det ganska taskigt. 

Jag är snart 40, min mamma har träffat en ny man och är hemma hos honom 40 mil bort jämt. Hon är hemma ca en gång i månaden. Då ringer hon och vill ses, främst träffa mina barn. Jag har inget behov av att träffa henne alls och jag tycker det verkar som att hon bara vill lägga ut bilder på insta att hon faktiskt träffar sina barnbarn och att det "ska vara så". Sen kan det gå en månad igen utan att vi hörs. Jag ser vad hon gör via facebook. 

Hon har haft missbruksproblem men är nu ren. De perioder när hon missbrukat har jag inte träffat henne alls (och hon har såklart inte fått träffa barnbarnen heller). 

Jag sörjer lite varje gång jag ser inlägg på t ex insta eller liknande där folk åker och shoppar, är på spa, reser, umgås med sina mammor. Jag har aldrig kunnat göra det där. Vi har ingenting att prata om, när vi pratar är det bara ytligt och om jag tar upp något som är jobbigt säger hon "äh skit i det där nu, det är väl inget att älta". Har en relation med henne för att barnen ändå vill träffa mormor och de ska få bygga en egen relation med henne som de får ha eller mista när de blir större, det är upp till dem. Så länge hon inte skadar barnen så... Och det gör hon inte.