Udda kommentar från pedagog på förskolan?

Jag håller helt med dig. Helt gräsligt sagt, ju. 

Inte optimalt nej men kan varit en enstaka tankevurpa mer än ett stort problem.

Lite det jag funderar på med, men har inte kunnat släppa tanken. Sonen blev sjuk under förra veckan och sen har det varit den andra pedagogen som lämnat och tagit emot (de skiftar men är rättså slumpmässigt vem det är för dagen, är mest den som är tillgänglig när man kommer) så har inte funnits något bra sätt att ta upp det. Har dock fortfarande en tanke och intetion att ta upp det vid första bästa tillfälle och fråga "Har tänkt på en sak, du sa så här den och den dagen, funderar på om det verkligen är bästa sättet att hantera en sådan situation? Vad var din anledning till att uttrycka dig så" ungefär och baserat på resonemanget få bättre förståelse kring om det var extremt mycket den dagen och kanske tänkte att "han blir ju glad inom tio minuter igen" (fortfarande inte okej) eller rakt av "ja så borde jag inte sagt, det var fel av mig" och helst be om ursäkt till sonen men tyvärr lite sent för det nu.

Nej det var ju inte ok att säga så. Ta absolut upp det med pedagogen. 

Det är lätt att komma att tänka på en svunnen tid där ingen människa skulle få för sig att utkräva en ursäkt till sin treåring för en illa formulerad men välmenande kommentar från en förskolepersonal. Är det inte bättre att som förälder ställa in sig på att ens barn kommer att träffa på alla möjliga slags människor i livet, vänliga och ovänliga? Spar på synpunkterna tills när det behövs. Om ni gör en grej av en sån här sak, och sedan om två månader med rätta påpekar exempelvis att barnet inte fått vantar på sig och behövt frysa om händerna hela eftermiddagen, då är ni redan i kategorin av föräldrar vars synpunkter riskerar att avfärdas som överdrivna.

Det var inte det bästa att säga helt klart men gör inte en så stor grej av det. Förskolepersonal är också människor och ibland säger man saker som inte funkar så
bra. Helt onödigt att ta upp det. Gå vidare och förhoppningsvis kommer erat barn vänja sig vid den nya situationen på förskolan. Att ni som föräldrar håller på och ältar sådant hjälper inte. Även om ni inte visar det öppet kan barn känna av sådant. Släpp det.

Någon odlar duktig flicka-syndrom. Kanske som sagt bara en tankevurpa. Men sånt kan verkligen ställa till det. Jag fick själv jämt och ständigt höra liknade när jag var barn, och det jag lärde mig var så klart att alla andra och deras känslor är viktigare än jag och mina känslor är. Det har varit fullständigt förödande för min psykiska och fysiska hälsa och jag trodde att det var normalt, för det var ju det jag fått lära mig.

Som sagt, kanske bara en enstaka tankevurpa och inte som i mitt fall i princip systematiskt från de flesta i min omgivning inklusive mina föräldrar, men jag skulle vara uppmärksam. Jag är väl dock skadad.

Du överreagerar ja.

Jag säger som många andra nämnt att det var kanske inte det bästa att säga men skulle spontant tro att en tankevurpa eller en formuleringsmiss är troligast och inte något man behöver ta upp eller gå och oroa sig över. Ibland blir det knas i sociala interaktioner och det behöver även barn lära sig och de flesta gör också det. Vågar nästan sätta min sista chokladbit här hemma på att ert barn inte ens minns exakt vad fröken sa eller vad som kan tolkas in i det utan mer troligt är att ni minns för att det känns jobbigt för er just nu - vilket det är, är fruktansvärt när barnen har det tufft vid lämning och det tar mycket på en som förälder.

Däremot om ni märker att inget blir bättre om ett tag så kan ni istället lyfta frågan hur ni alla tillsammans ska lösa lämningarna och vilket förhållningssätt som bör finnas gentemot barnet i detta. 

Nej, gör ingen grej av det. Det var dumt sagt, men inget att tjafsa om.