Syskon för vidare privat information om mig till utomstående

Jag förstår att det verkligen svider. Hade det varit jag så hade jag gjort klart för min bror att jag verkligen vill ha honom i mitt liv, men att om han inte kan hålla viss information för sig själv så måste jag i fortsättningen sluta berätta om sådana saker för honom och att detta skulle vara svårt och ledsamt för dig och verkligen begränsa er relation.

Ha viss empati för att din bror kan sitta i en svår situation eftersom han fortfarande har kontakt med dessa människor och uppenbarligen vill ha en relation med dem med. Han hamnar mitt emellan och det ÄR en svår sits.

Lycka till med dina studier!! Den bästa hämnden är att leva ett gott liv.

Jag förstår inte riktigt varför det är så farligt att de får reda på saker om dig? Det spelar väl ingen roll om du ändå brutit kontakten?

Du ska kanske söka hjälp för att det verkar som att du inte  kan släppa de förflutna, att fast du brutit kontakten så bryr du dig omvald de tycker och tänker. 

Känner igen mig. Har också en nära anhörig som inte kan hålla käft. Och det verkar i det fallet handla mycket om någon slags social bekräftelse, en mycket extrovert människa, personen älskar att prata och vad jag antar bonda över det med andra och att ha saker att berätta om. Har förlåtit många gånger, har blivit bättre men kanske borde sluta förlåtande 

Förstod han allvaret? Han kan ju ha tänkt det inte var en så farlig sak att berätta om, är ju inte direkt en intim detalj för de flesta, han kanske insåg att det var viktigt för dig. Eller bara olyckligt försa sig 

* INTE insåg

Jag förstår och är lite likadan som du. Man lär sig vilka man kan berätta saker för. Nu vet du till exempel att du inte kan berätta för din bror. Du kanske borde tänka igenom innan du berättar något för honom, vad du ska säga, och om den informationen skulle kännas jobbig om den fördes vidare. 

att du ska studera på annan ort är inte känslig och privat uppgift generellt sätt även om jag förstår det är det för dig och du bad honom inte föra det vidare. De hade lätt kunnat googla dig och se att du flyttat.

jag har också varit i ett känsligt läge med saker som jg visste inte var känsliga men då jag hade ett sjukt ex, stalker, efter mig var det känslan som inte gav med sig, ångest, men så var han också en som gjort tex inbrott och lämnat efter sig ett symboliskt meddelande så jag skulle veta det var han. Mkt skrämsel. Psyka mig. 

Om du inte är rädd för att de ska komma efter dig behöver du se på den här infon han fört vidare med mer lugna ögon. En känslig uppgift är egentligen inte av den här naturen. Men klart har du bett honom hålla tyst om det kan du tänka vad mer kan han säga till dom? Det handlar om den tilliten ni ska ha till varandra. 

Jag tror alltid det är problematiskt att ha kontakt med någon som har kontakt med någon som man inte vill ska veta något om en. Om igen refererar jag till mitt jobbiga ex där jag vet någon som kom i kläm. För att jag skulle få känna mig säker fick jag till sist säga upp den kontakten. Det fungerade inte. Han kom över saker han inte skulle. Kontakten påstod sig inget veta, inget läcka. Jag vet inte hur han gjorde men jag vet att på något sätt relaterat till den kontakten gjorde han det.

Jag vill inte råda dig till att säga upp kontakten med din bror över det här just för att jag tror inte han ser den uppgiften som känslig och har i stunden försagt sig. Han skulle säkert inte sagt något om det var en information han känt instinktivt var av känslig natur. Varit mer vaken då. Men jo man blir så besviken. Jag hade sagt ifrån jag med. Det påstods de inte hade så nära kontakt mer, ingen kontakt mer, men jag såg ju den röda tråden. Jag hade hemligt nummer (gick att ha på den tiden) och testade att bara ge det till den kontakten. Mkt väl kontaktar exet mig på det numret...kommit över det. 

Du måste skilja på om du har en hotbild mot dig eller om det här är mest din egen känsla. Jag förstår det här är jobbigt för dig och du kan tycka att det är det samma för det ska respekteras. Han råkade göra bort sig, men det är offentliga uppgifter som är av icke känslig natur om de skulle vilja snoka i det. Jag hade gett honom en ny chans men ni måste prata igenom detta riktigt ordentligt så han fattar. Du avgör själv om du vill ge han en ny chans eller om det är för sent för det, såklart, men jag vill att du känner efter ordentligt om det här är din egen ångest, "spöke" som du försöker få under kontroll genom att ha dom ute ur ditt liv, inte veta om hur ditt liv ser ut nu som är för stark för ditt eget bästa, eller om du fattar ett logiskt beslut. Ska han verkligen ryka för det här? Är det en läckande uppgift man säger upp kontakten över? 

Fattar inte varför man måste prata om andras förehavanden överhuvudtaget för?? Brodern borde ju veta att ts och de här människorna inte har någon kontakt, så varför måste man då diskutera och berätta??
Jag bröt med min mamma en tid för att hon informerade mitt syskon som jag brutit med om det mesta gällande mitt liv. Det var inga "allvarliga" saker. Men mitt liv angår inte mitt syskon! Vad jag sysslar med, vem jag träffar, allmänt vad som händer. Vill h*n mig något så vet h*n var jag finns, morsan ska inte fungera som någon slags sambandscentral så att vi vet allt om varandra utan att ha haft kontakt på många år!

Jag vet inte varför denna broder gjorde det eller i vilket sammanhang hur det kom sig att de pratade om det

Ja det låter som min anhöriga. Och i det fallet tror jag anledningen var pratsjuka på något sätt. Personen trivs med att berätta saker. Brydde sig mer om sitt egna sociala behov än om hur jag kände det

Som någon skrev i tråden så förstår jag inte varför brorsan ska diskutera mig och mitt privatliv överhuvudtaget med andra, särskilt inte när jag bett honom att hålla det för sig själv.

Jag önskar att det inte hade varit så jäkla jobbigt att människorna i mitt tidigare liv känner till vad som händer i mitt liv men nu gör det det. Jag hade en mycket jobbig uppväxt där dessa människor gjorde mig mycket illa och mycket grundar sig nog i mina  försök att ta mig därifrån och kapa alla band till allt det dåliga.

Jag kan inte med ord beskriva min avsmak för att de försöker få sin del av kakan i mitt liv när det gått över 20 år sedan jag bröt all kontakt. Jag vill bli fullständigt fri från dessa människor och det känns inte som om jag kommer bli det när de får vara med på ett hörn. Jag kommer aldrig någonsin återuppta någon som helst kontakt med dessa till människor, varför ska de känna till saker om mig och mitt liv för!? 

Jag är jättebesviken på brorsan då jag alltid trott att han och jag stod eniga i detta. Men jag förmodar att det sprack när han valde att återuppta kontakten med en av våra föräldrar som varken han eller jag hade haft kontakt med sedan många år tillbaka. 

Det här med flytten och studierna var bara en sak som jag råkade få reda på att han fört vidare så jag kan ju inte låta bli att undra vad mer han har berättat. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med detta men det kommer helt klart att påverka min relation till brorsan.

Någon skrev förresten att det är lätt att googla mig och se att jag flyttat. Det har jag tyvärr varit väldigt medveten om genom åren. Jag har fått kort vid många födelsedagar och jular och det är lika jobbigt varje gång det dimper ner. Som att jag vill bli påmind om allt det dåliga när man ska fira nåt och vara glad... Men iaf, jag har faktiskt lyckats radera mig från de flesta sidor på nätet, är bara en sida som strular för mig men jag hoppas givetvis att det löser sig med den också, helst innan jag hinner göra kommande adressändring då jag för tillfället är mellan lägenheter pga den snabba flytten för studierna. Men tyvärr så hann ju den nyheten ut via brorsan trots att jag försökte hålla det hemligt...

Finns väl bara ett sätt att hålla något hemligt, och det är väl att behålla det helt för sig själv och inte berätta för en endaste själ.

Det är klart att det kan vara nyfikna på
dig ,eftersom ni är från samma familj.Antingen du slutar berätta saker till din bror eller accepterar nyfikenheten.Men ha kontakt med din bror så du har allafall en familjemedlem.

Jag vet precis hur detta är, man försöker gömma sig men det går inget vidare i ett land som Sverige där så mycket är offentligt. I andra länder har jag förstått det går lättare.

Jag får jobba på mig själv väldigt mkt för att min gamla ångest, olustkänslor inte ska komma tillbaka i full kraft när jag blir påmind om något jag varit med om.

I början av det kan jag inte skilja de här två sakerna åt, och om du inte kan det utan ser det som en och densamma dvs din reaktion på det som hänt och det som faktiskt hänt/hur tung/lätt/mellan är det där du är nu i dig själv. Är du mitt i det nu kommer du inte förstå vad jag pratar om, kommer du ur det, några steg räcker, kommer du känna på skillnaden mellan de två. 

Jag glesade ut kontakt med någon "i mitten" men kom fram till att vår relation var förstörd över det här då jag inte är en sådan person som vill ha utglesade kontakter, så jag sa upp den. Hen ville inte det men förstod med tiden det fick bli så. Jag kände mig också väldigt sviken. Hade det varit tvärtom hade jag inte svikit. Handlar också mycket om att den som sviker ska själv vilja inse det och vilja be om förlåtelse för det. 

Hade jag varit dig hade jag gett mig själv tid att känna efter innan jag tar ett beslut.

Man kan lägga relationer på is, pausa dom, för man behöver betänketid, om den andre också går med på det. Också där är kommunikationen och den ömsesidig respekten viktig hur det ska fortsätta.