• Anonym (Min storebror)

    Till er som haft våldsam man i er hushåll - Bror, make, pappa, öv manlig-familjemedlem

    Tyvärr växte jag upp ett hem där våld var fullkomligt normalt. Det var dock min pappa och jag som blev de lugna familjemedlemmarna. Medan min mamma kunde tappa fullkomligt kontroll, inte minst om känslorna stod i vägen så som skamkänslor och inbillat sig att hon ''förlorat'' status, respekt och ''skämt'' ut sig, p.g.a att någon i familjemedlemen (inkl vi barn) ''skämt ut henne''.

    Dessa dåliga självkänsla och självförtroende och osäkerhet + våldsamhet och aggression smittades av sig till min storebror. Han hade en enorm kärlek till mamma, men störde sig på pappa eftersom ''han inte förstod något''. Han tryckte ner mig och slog mig mycket. Jag fick både stryk av mamma och storebror.

    Min storebror i tonåren kunde också skryta om saker som han gjort, hur han tänker vid olika stiatuioner m.m.

    Jag har länge trott att han faktiskt är aggressiv av sig, men märkte av vid en incident att han var en feg person. En incident som föralltid förändrade min syn på honom och jag fick för all framtid se vad som dolde sig inombords. Och det var osäkerheten. Att han endast vågat slå och skrika på tjejer.

    Han fick problem med en kriminell person. En person som på riktigt var ''cool'. D.v.s en sådan person som min bror egentligen vill bli, men inte är. Liksom, en tuff och bokstavlig talat en ''bad guy''. Den killen hade principer, även om han var tuff och hård.

    Min bror hade gett sig på fel tjej. Denna man som vi kan kalla för ''Kalle'' blev rasande. Min storebror var hemma hos honom och ''Kalle'' gav sig på min storebror och slutade inte slå honom långt efteråt. Lik ett misshandel och förnedring som han alltid hade givit sig på mig. När han kom hem, kommenterade han snabbt: ''Du försöker dölja dina bröst'', men han sa det på så konstigt sätt. Som om han var orolig och rädd, samtidigt som han agerade som om han var ''arg''. Jag förstod senare varför han agerade så den natten.

    Han fick som sagt en ritkig ordentlig läxa. Jag tänkte för mig själv: ''Vilken feg person min storebror är egentligen.''. 

    Det gav verkligen en helt ny syn och jag förstod så mycket saker om min bror efter det där. Respekten och kärleken till min storebror har för länge sedan försvunnit.

    HPrecis som rubriken, så undrar jag om ni har någon man i er närhet, som är våldsam, aggressiv, men endast mot personer han vågat vara just aggressiv för. Har ni vittnat eller hört att er våldsamma man, som kanske är er ex eller dylikt, fick stryk och ni kanske till och med vittnade och såg hans skräck?

    Jag blev aldrig ögonvittne om misshandeln. Men att få höra storyn var nästan lika bra. Jag kan inte rå för att en del av mig gillade hur min bror fick det som han alltid orsakade åt mig. Skrämde mig, slog mig, och gjort massa annat, bara för att han har makt och kontroll genom slag, sparkar och allmänt våldsamma beteende, så som slagit sönder saker och skrikit.

  • Svar på tråden Till er som haft våldsam man i er hushåll - Bror, make, pappa, öv manlig-familjemedlem
  • Anonym (Mia)

    Oj vad fruktansvärt. Du borde haft någon som skyddade dig när du var barn. Din bror med. Inget barn ska behöva växa upp med misshandel och våld. Vad stark och insiktsfull du är som kan reflektera över vad som hänt - det är på det sättet som trender kan brytas.

  • Anonym (M)

    Vad hemskt!

    Jo, men det är ju så kontroll fungerar. De bygger upp sitt, steg för steg, mot de närmaste, bygger sitt imperium, får dig att tro de är så stora och stöddiga och sitter på makt. men de har inte byggt upp det i andra relationer, utanför, och de är fega, de väljer vem de ska göra så mot. 

    Mitt ex byggde sitt imperium, jag hade inget stöd för där var manipulerade och fega människor om oss, hans beslut, han tog bort starka människa för de skulle stå på min sida, de skulle se igenom och göra mig starkare. De starka var ett hot. 

    De som är dominanta. De som är mobbare. De som måste känna de har kontroll och går över sina gränser - de är osäkra, de är så små, så små, så små... det är mycket luft, mycket attityd, spel för gallerierna, dimma. 

    Jag får höra jag är snäll och min snällhet lyser igenom. Min sårbarhet är att jag har ADD och autism. ADD är mitt största hinder. Länge hette det jag var högkänslig istället för autistisk. 

    Jag har funderat vilka sorts människor som attraheras och dras till mig. Det är varma människor, omsorgsfulla, empatiska, kloka, "mammor" och "pappor". Det är "kalla" (analytiska) människor, som gillar ordning och spår (som jag också gillar/min autism gillar). Det är människor som söker kontroll, dominans (osäkra). Mitt fel där med för jag är typ halvblind, jag lutar mig mot någon som jag vet har helhetsbilden, som inte råkar glömma (som jag). De gillar mig för jag är lättare att få med sig i vad som bestäms. 

    Jag har fått veta av ngn annan som också har autismen. Efter ha gjort allt för att rädda sin relation kommit till punkten där han förstod. Kvinnan han levde med var olämplig att vara i en relation. Kvinnan skulle ha blivit stoppad av en neurotypisk man med gränser. 

    Jag ser mönster i vissa par och i vissa familjer där en är "ond" och den andre "god" men "god" utan starka gränser är inte "god", var var din pappa när allt var? Stod han upp för dig så som han borde ha gjort? Lämnade han din mamma? 

    Jag har syskon med mer tydliga, starkare autistiska drag. Ett syskon, Hen, var i en relation med en mycket svartsjuk individ. Jag kommer också ihåg det ögonblicket när imperiet föll. När individen såg chokad ut. Var så rädd. Tid att betala vad hen gjort. När vi sätter ner foten gör vi det. Då har allt vårt tålamod runnit ut. Då tar vi inte på oss mer. Ursäktar oss inte mer. Då ser vi. Då går det fort. Slutdiskuterat. 

    Jag kommer också ihåg ett ögonblick när mitt Ex:s imperium föll, när han gapade av förvåning när han förstod hans makt-dagar med mig var över. Spelet över. Det där mobbnings imperiet som de bygger upp på så många sätt över så lång tid, när det är över är det, det tar bara några sekunder så har korthuset fallit. Härlig syn. Obetalbar. Får se dom för vem de är. På riktigt. 

    Varför skriver jag allt det här? För du har fått revansch från ditt förflutna, ja, bra, men hur blir din nu tid och hur blir din fram tid? Jag hoppas du har gränser där de ska vara. Jag hoppas du ser dom i tid. Du har haft två personer din mamma och bror som gjort dig ont. 

    Jag är ihop med en man som erkänner han är osäker och älskar mig men han har blivit tossig med sin svartsjuka och behov att kolla. Jag älskar honom men vet vart det här är på väg om ingen hjälp och insikt kommer för hans del. Vi ska ta till terapi för det funkar inte om han tänker fortsätta låta osäkerheten göra det här med honom och göra det här med oss. 

    Vi som inte är som de är är de som är de stora de starka de stabila. Allt är inte vad det ser ut. Vad de vill få oss att tro. Fortsätt du vara stor. De ska skämmas. För bara då kan de börja förändra sig. Många vill inte känna av skammen. Har mycket försvar. 

    Din mamma och bror låter mycket rädda för vad omgivningen ska tycka och tänka om er om dig, räddast av alla. 

Svar på tråden Till er som haft våldsam man i er hushåll - Bror, make, pappa, öv manlig-familjemedlem