Lämna? Eller är det bara småbarnslivet

Jag är snurrig i huvudet och måste få hjälp av en vettig person. hoppa någon orkar läsa.

Jag och min sambo har två barn ihop. 1 är och 2,5 år. 

Vi har krävande jobb, tjänar bra men har höga skulder och har ändå därför ekonomiska Problem och stressiga jobb. Hållit på med renovering av huset i två år och nu är vi nästan i mål. Fick barn nummer två halv oplanerat mitt i allt. Ja det ?klassiska?

Min psykolog säger att jag inte bör ta beslut om att lämna förrän läget är mer stabilt. jag måste tillbaka till jobbet och vi måste få in hjälp hemma. När saker landat och stressen är mindre då tycker hon jag ska utvärdera.

Men jag funderar på om det verkligen är dom ?klassiska? sakerna som är vårt problem. 

min sambo försöker just nu bättra sin relation med sin pappa. Han är arg på honom för att han varit arg på honom hela honors uppväxt. och det är ju så jag ikänner. Han blir arg så lätt. Jag tippar på tå. hans mamma är här nu och han fick precis ett så obehagligt utbrott på henne. Skrek högt och kastade en vattenflaska mot henne. Sin egen mamma.. för att hon triggade honom med något. Han blir arg på mig för minsta lilla fel jag gör och det känns då som att han hatar mig. Aldrig gjort mig fysiskt illa men kan typ titta på mig äcklat och säga att han hatar mig.

har vi någon chans??? han är helt underbar många stunder också men med stress och så fort han blir ostimulerad eller jobbigt med barnen så finns risk att han kommer in i sitt arga. 

han kan t.ex. bli jättearg på mig om jag säger ?ta med dig en flaska ut till pojken?. för att då är jag så jävla jobbig och kontrollerar allt och jag har alltid varit så jävla jobbig och allt vad det är 

jag hoppas någonstans höra att någon iockså haft det så första åren och att vi har chans att hitta en stabil nivå senare.

en del av mig är ju självklart ockaå rädd för att bli själv med pyttesmå barn men det får ju inte avgöra.