Önskar kontakt med frivilligt barnfria

Kan inte ens föreställa mig vilken utanförskap man skapar då.Men klokt val av er för ettt lättare liv enligt min åsikt.

Är du helt säker på att du verkligen inte vill ha barn?
Jag känner nämligen inte igen mig i bilden du beskriver, on att känna utanförskap. Och inte heller mina vänner som är frivilliga barnfria.

Jag tror ditt misstag i det hela, är att du umgås med  folk som har barn eller ska ha. Ni kommer inte ha någonting gemensamt. Mitt råd är att du söker nya bekantskaper som inte har barn. 

Dessutom gäller det att du är stark mentalt och trygg i dig själv. Då många verkar bli väldigt påverkade av sin omgivning och grupptryck. Å andra sidan, är du faktiskt säker på att du inte vill ha barn. Brukar det aldrig vara en fråga om att känna sig utanför. Du har ju gjort ett medvetet val. Dessutom är det bara att söka likasinnade
Då umgås du med människor som lever samma sorts liv som du själv. Skaffa INTE barn, bara för att slippa känna dig utanför. Det är en fruktansvärt dålig ide'.

Tycker du gör helt rätt TS. Jag bestämde mig för att inte få några barn. För ca 5 år sedan. Har inte ångrat mig.
Folk verkar mest skilja sig, separera och bli varannan vecka föräldrar idag. Det är inget liv, jag skulle vilja ha. Är evigt tacksam att jag inte hamnat där.

Min syster har en väninna. Som bodde i stor  fin jättedyr villa, fick 4 barn.  Det höll knappt 5 år. Idag är hon skild, inklämd i en liten 3:a med alla 4 barn. Och pappan till barnen ser dom varannan helg.  Bara när min syster berättade det här, fick jag grov ångest. Jag ska inte tänka så. Men det känns som jag undvikit en hel del problem, och gjort ett smart val. 

Tack för ditt svar!

Ja tanken på barn känns bara som att livet blir så omständligt. Tidigare ville jag ha barn men ju mer jag umgåtts med barnfamiljer eller hör om deras liv har jag kännt mig så glad att inte ha barn. Älskar mina syskons barn men fy vad jobbigt att hela tiden planera och anpassa dagarna. Jag vill kunna sitta med en bok en hel dag och inte behöva tänka på vem som ska sköta barnen. 

Funderade en gång över hur skilda föräldrar tycker det är jobbigt med varannan vecka och vissa stannar i ett olyckligt förhållande bara för att få vara med sina barn. För mig låter det som rena lyxen men en barnfri vecka. Det förstärkte att jag tagit rätt beslut. 

Jag gillade inte ens barn när jag själv var ett, haha!

Barn är inte för alla, men på just här på Familjeliv kanske du inte hittar så många frivilligt barnlösa.
Jag har tre väninnor som valt att inte skaffa barn av olika anledningar,  vet att två av dom är medlemmar i fbgrupper för frivilligt barnlösa och att de umgås en del.

Min bror och hans fru har inga barn och det var egentligen ett ofrivilligt val från början då hans fru höll på att dö av ett utomkvedshavandeskap där doktorn sa absolut nej till ytterligare försök.  

Dom har förvisso lltid haft hund istället (hon hade hund med sig in i deras förhållande) så dom har bytt hund med årens gång och har alltid varit "låst" den vägen istället för barn men det är inget dom tyckt varit ett problem.  Dom semestrar oftast med hunden med sig och nån enstaka gång hundpensionat när dom åkt utomlands. 

Barn har dom alltid haft omkring sig ändå då både jag och en av hennes bröder skaffat barn och dom har varit hängiven faster och morbror och gillat våra barn och glatt varit barnvakt och ställt upp på olika sätt.  

I övrigt har dom levt vanligt liv med jobb ,sin hund och diverse intressen och ingen kan egentligen gissa att dom inte har barn. Det finns liksom inget som sticker ut.

Jag tror att mycket hänger på ens egna inställning och vad man gör av den inställningen.  

Ditt resonemang kring jobbiga barn låter just nu mest som ett försök att intala dig själv att du inte vill ha barn men riktigt så funkar det ju inte...  

Barnfrihet! Ett Instagram konto och ett community.  Det finns en jättebra podd också.
Det har anordnats aw men jag har inte kunnat delta själv än. 

Barnfria personer har också familjer. Fullkomliga liv med relationer, känslor, problem och allt vad det innebär att vara människa.

jag är frivilligt barnfri, tillsammans med en partner sedan 15 år och hon vill inte heller ha barn. I princip alla mina vänner har nu skaffat barn dock, känner mig inte väldigt utanför, men ibland kan det bli en del barnsnack när vi alla ses som jag inte kan relatera till. Samtidigt pratar de ofta om resor och husboende, och det kan jag inte heller relatera till, så jag är van.

Jag tror man får försöka hitta andra gemensamma intressen att prata om, och kanske mer koppla bort när de börjar sitt andra prat. Jag vill ju inte gärna byta vänner liksom.

Tycker synd om er som inte skaffar barn. Ser det inte som en vinst utan bara tragiskt. Vilket tråkigt liv, framför allt när ni sitter där ensamma som pensionärer och ännu äldre.