• Anonym (CS)

    Änka

    Så hamnade jag här till slut mitt uppe i livet & blev änka efter 7 års sjukdom som gick fram & tillbaks.  Många fina stunder men även många jobbiga känslomässiga stunder som tärde enormt. Min man kämpade på & vi vidrörde aldrig döden, tog varje dag som en gåva.  


    idag är det en vecka sen han lämnade jordelivet & allt är upp & ner, inte bara att jag mist min man, utan hela mitt liv är i turbulens uppepå så ska allt praktiska skötas & jag har panik, rädslor & oro i allt detta. 


    finns det någon mer som har kommit en bit på väg, eller liksom jag står mitt uppe i denna chock.  Skriv gärna & dela era tankar & erfarenheter. 

  • Svar på tråden Änka
  • Anonym (Saknad)

    Jag beklagar din förlust. Kan inte säga att jag vet hur det känns då jag själv inte mist min partner.
    Jag miste däremot min pappa för två år sedan. Han avled efter en lång tids sjukdom och var "gammal" så tanken att han snart kunde lämna oss fanns där.
    Det jag lärde mig av det är att saknaden är enorm och första tiden går man som i en dimma. Gråten bara sköljde över en. När som helst och var som helst.
    Det jag har lärt mig och anammat är att vara snäll mot mig själv, gråta, minnas prata,skratta åt minnen och dela med mig av mina erfarenheter.
    Det ör givetvis en viss skillnad att mista en förälder som trots allt levt sitt liv och ett bra sådant mot att mista en partner mitt i livet.
    Livet kommer att bli annorlunda, sorgen och saknaden kommer att finnas där. Rå till en början men den kommer att förändras över tid.
    Mitt råd till dig är att be om hjälp med det vardagliga.
    Prata med närstående och prata om precis vad som dyker upp. Tillåt dig sörja på ditt sätt. Vi hanterar det på olika sätt och hur det ter sig är rätt för dig
    Sättet och tiden för sorg är olika både i längd och över tid men det säger inget om hur mycket man sörjer, sakna och älskar.
    Slutligen. Var snäll mot dig själv 
    Kramar

  • Anonym (Änka)

    Blev änka vid 40, det tar tid att landa.
    Var rädd om dig

  • Anonym (Helen)

    Är med dig i mina tankar. Är nu flera år sedan min sambo hastigt dog, 57 år gammal. På några timmar var det över. Första tiden fattar man inte vad som hänt,  vardagsrutinerna är som bortblåsta. Alla dessa tankar, på det som hänt, varit och oron för framtiden. Hur orka berätta vad som hänt? Ta tag i allt runt begravningen.  Allt det praktiska, ändra försäkringar, betala räkningar, avbeställa prenumerationer mm mm mm, tusen ting att ordna.

    Tack och lov är jag den som kan prata och det hjälpte mig oerhört i början trots att tårar och känslor alltid tog överhanden. Jag skrev upp allt i ett block för minnet slutar också fungera. Som tur är finns det en hel del hjälp att få, begravningsbyrån, Skatteverket för blanketter bl a.

    Det här tar tid och det viktigaste är,att ta hand om sig så gott det går.

  • Anonym (CS)

    Tack snälla eran omtanke värmer enormt i detta ögonblick🙏🏻

  • Anonym (widow)

    Jag beklagar sorgen

    Jag blev änka för två år sen, hör av dig om du behöver skriva av dig

    Ta hand om dig!

  • Carina62
    Anonym (widow) skrev 2024-09-06 13:41:08 följande:

    Jag beklagar sorgen

    Jag blev änka för två år sen, hör av dig om du behöver skriva av dig

    Ta hand om dig!


    Tack snälla, skulle betyda mycket att få skriva av mig, dela tankar/känslor. Hur når jag dig ❓
Svar på tråden Änka