Inskolning - hjälp mig att tänka rätt

Jag förstår helt din oro med tanke på bakgrunden med ett barn som inte mått bra tidigare på förskolan. Jag tycker du ska ta upp din oro med rektorn och kanske ha ett möte om hur du upplever att det är.

Hej! Tack snälla för ditt svar. Både rektor, förskolechef och alla pedagoger på avdelningen är medvetna om vår bakgrund och att jag behöver känna extra stort förtroende. Vi har fått en specialanpassad inskolning så jag ska känna mig trygg och de skickar bilder under dagen. De är just de här med olika historier och förklaringar som drar mig tillbaka lite till det tidigare jobbiga och hemska. Jag skulle vilja ta upp det med pedagogerna, men känner mig redan som den jobbiga föräldern som ska ha, inom citationstecke, specialbehandling 😕

Fast har alla tre pedagogerna arbetat tillsammans hela dagen så de vet alla vad din dotter gjort under dagen?

Ta upp det med er kontaktperson imorgon direkt, och ge det lite tid. Kommunikation brukar kunna lösa såna situationer.

En 17 månaders liten, är det inte så att de gråter en del under dagen oavsett? De har ofta nära till gråten när nåt känns fel, de ramlar, tappar mackan, någon tar leksaken de ville ha... Och att de även gråter hemma med sin förälder i trygghet?

Så minns jag mina ungar i alla fall. 

Och kan det vara så att alla pedagogerna inte var tillsammans med henne varje sekund av dagen, utan har sett olika delar av hennes dag? Om det är det de delger dig? 

Ja det är en helt annan miljö på förskolan än hemma. Det har du helt rätt i. Hemmet finns ingen som tar leksaker eller för höga ljud. Stora syskonet är 10 så det är inte Mycket hon behöver slåss för i hemmet, som det kanske är på förskolan. 

Liten blir aldrig ledsen hemma. Aldrig så hon gråter. Visst kan hon bli arg och förbannad, men aldrig ledsen om hon inte slår sig. 

visst är inte alla med henne hela tiden, men det innebär bara att hon då setts gråta flera gånger under dagen, och att deras förklaringar ändå inte håller. De menar att hon inte varit ledsen alls eller bara en gång. Tack snälla för ditt svar och att ni vill/orkar bolla med en orolig mamma. Jag känner mig fånig men magen gör ont och gamla erfarenheter hinner ifatt mig. Jag trodde jag hade bearbetat det gamla men tydligen inte. 

Prata med rektorn om det här. Förklara det som du gör här, att du inte vill vara till besvär nu när du fått extra stöd redan men att just detta förvirrar dig Och om hon kan hjälpa dig se saken annorlunda?