Livet är ensamt och tomt

Du har iaf ett jobb. Jag har inte ens det 

Kan du skaffa vänner? Hobby utanför hemmet? Du har ju haft vänner tidigare så du borde vara kapabel att göra det igen

Man får hitta andra värden och saker att ägna sig åt som ger en lycka. Jobba hårt bortemellan kanske med tristess men se fram emot de roliga stunderna. Inte hänga upp sin lycka på andra människors godtycke.

Ja det är jag glad över. Jag har knappt skaffat några vänner som vuxen, lite dålig på det. Ibland tror jag att jag har asperger eller något. Hobbyn är utanför hemmet.Jag försöker ju göra allt annat jag tycker om, men jag går sönder av bristen på närhet. Tänk om man bara kunde få en kram om dagen, skulle vara värt mer än en miljon för mig.

Hjälp till på någon välgörenhetsorganisation eller förening. Volontär arbete. Det kan ge mycket tillbaka

Jag har för det mesta svårt för när människa kommer för nära kroppen så har väl svårt att förstå det. Men djur har jag gärna liggandes intill

Jo. Jag hade jobb innan pandemin och bara ett hej per dag gjorde väldigt mkt bra för måendet. Saknar det. Människor är sociala varelser 

Tinder?

Jag har en-två dejter i veckan. Kör med dubbla profiler. Ett där jag raggar lite yngre tjejer för spontana träffar. Sen ett seriöst där jag söker mer i min egen ålder minus tio år. Har dejtat en del men är kräsen, jag har mina krav.

Dans borde vara något. Har hört vissa syssla med dans för att de gillar att kramas.

Tråkigt :( om jag inte hade ett jobb skulle jag bli ännu mer galen. Hoppas du hittar ett nytt snart.Fick en enda matchning på dom år jag använde det. Suger hårt.

Söker du närhet så är faktiskt socialdans ett hett tips. Ex bugg, foxtrot osv.
Släpade med en killkompis på det och hans kommentar var att så mycket bröst hade han aldrig fått tryckt emot sig hittills i livet som den kvällen.
Självklart ska man inte kladda på varandra, men när man blivit varm i kläderna och "foxar" så är det tämligen väl intimt.

Nu är jag kvinna, men anmälde mig faktiskt utan sällskap till buggkurs och kände ingen när jag började kursen. Det är alltid kvinnoöverskott så är du man har du en fördel där.
Man byter partner varje dans under kursen så man blir inte ståendes om ingen bjuder upp eller man inte vågar själv.
Med tiden börjar man känna folk på kursen och sedan kan man gemensamt bestämma sig för att våga sig ut på danstillställningar. 
Det tar tid, men till slut börjar även de mer vana dansarna som är ute att känna igen en och man blir uppbjuden om man inte själv bjuder upp.
Är trögt i början även som kvinna, men om man själv vågar börja bjuda upp så blir det bättre och bättre.
Jag har inte nobbat någon och jag har heller aldrig blivit nobbad.

Så genom att jag vågade anmäla mig till buggkursen så har jag träffat en "väninna" som jag brukar åka på dans med och vi hörs av en hel del "privat" också. 

Finns ett gäng som dansar som gör massa saker utöver dansandet tillsammans och de åker på dansfestivaler osv. Har fått erbjudande om att hänga på, men tackat nej än så länge.

Jovisst känns det ibland som du beskriver TS. Jag försöker gräva ner mig i mitt arbete och inte tänka så mycket på hur ensam jag är. Vissa dagar mår jag bra medan andra dagar vill jag bara gräva ner mig.