Är det dags att lämna?

Hade kunnat vara jag som skrev tråden. Samma långa förhållande, samma antal barn och samma dåliga äktenskap. Vi sitter fortfarande i skiten, men det som fick mig att må bättre var att ta ungarna och åka iväg några dagar Med uttalande att jag tror att det är dags för separation. Han är mer öppen nu för att söka rådgivning och  försökwe ställa upp mer hemma. Vissa saker kommer man aldrig kunna ändra hos en person, så det söker jag hos andra. Inte andra män. mamma. Min syster, min bästa vän, min kollega. En person kan inte vara ALLT. Så om Du ska ta ett beslut att separera, fundera först på vad du behöver som BARA han kan ge och utgå från om det är tillräckligt för att stanna eller gå vidare. 

Det är så lätt att definiera sig själv med det dåliga för att det har blivit trygghet. Det har blivit något att förhålla sig till för att man har lärt sig hur det fungerar och vad man måste göra för att det ska bli bra igen. Utan denna situation så kan man känna sig väldigt utkastad och sårbar vilket då kan få en att tro att man inte skulle vara kapabel till att kunna leva ett eget liv. Det gör att många väljer att vara kvar i sina ohållbara situationer.

Men denna ohållbara situation är inte något som definierar en själv som människa. Det är enbart ett tillstånd gjort att man har förlorat kontakten med sig själv.

Om du skulle välja att lämna denna relation som får dig att må som du gör så är det en god handling mot dig själv. Du gör en värdering av vad du själv (och dina barn) anses vara värd och i behov av. 😊

Jag tycker det är klokt att du vill planera ditt lämnande så att du själv kan hinna med att separera på alla plan i denna process. 🌺 

- Ingen fysisk eller sexuell kontakt
- Ointresse för partnern
- Underliggande irritation
- Undvikande

Allt är symptom på en dålig relation men också orsaker till att relationen kommer bli ännu sämre. Jag har alla dessa beteenden i min relation också även om rollerna inte är exakt som för dig. Har gått och träffat en psykolog och insett att det är ohållbart att leva såhär (iaf för mig). Finns bara två vägar. Antingen tar man tillsammans tag i relationen och bryter den negativa spiralen eller så bryter man upp. Jag vet att jag måste prata med min partner om dessa två alternativ. Just nu funderar jag på om viljan och energin för att ta tag i det verkligen finns hos mig. För gör den inte det återstår egentligen bara ett av alternativen.