Hur vet man om det är en normal förälskelse och inte besatthet?
Träffade en man 59 år i höstas. Han föll för? mig på första dejten. Väldigt charmig o smickrande som person. Han skriver kärleksdikter till mig varje dag. Gör vad som helst för mig. Berättar gärna för andra om sin kärlek. Han har inte så många o umgås med. Hans vuxna barn träffar han sällan.
Det vet man inte, men man kan gå till sig själv och undra: Om jag skulle bli blixtförälskad i någon på första dejten, hur hade jag agerat efter?
Det normala (tror jag, jag vet inte egentligen jag har allvarlig psykisk sjukdom) är att försöka hålla igen lite. Man känner ju det man känner, men man bromsar sig. Försöker åtminstone bromsa sig. Alltså jag är skitdålig på just detta.:D Det är läbbigt med personer som skriver kärleksdikter och lovebombar så tidigt.
Jag är dessutom en hon, och om jag var läbbig när jag gjorde så, så skulle en man vara ännu läbbigare.
Jag dissar mig själv nu, men det där är en röd flagg, stor röd flagg.
I bästa fall en romantiker, en sensuell livsnjutare som tänt på dig på alla cylindrar och skulle kunna göra dig till världens lyckligaste, mest uppvaktade kvinna.
I värsta fall en man som inleder med blommor, dikter, kärleksfulla sms. Men som ökar till att ringa dig på jobbet, ringa flera gånger om dagen, dyka upp oanmäld, vilja kontrollera vad du gör, är svartsjuk utan orsak. En stalkare och kanske misshandlare.