Sladdis med ny partner
Jag är otroligt ambivalent.
Jag har känt mig klar med tre grabbar från ett tidigare förhållande. Livet som vv-förälder de senaste åren har blivit en livsstil jag trivs med, man behöver aldrig kompromissa och min jobbsituation med mycket ansvar gör att jag kan "jobba ikapp" veckor då jag inte har barnen. (7,10,13) Jag älskar att resa, träffa vänner och "göra roliga vuxna saker" .
Men nu till "problemet" , jag har träffat en ny partner som är min soulmate, han har inga barn men vill gärna ha egna OCKSÅ ,detta var en dealbreaker för mig till en början men tidigt gjorde han klart att om jag inte vill ha fler förstår han det och är helt okej med det men OM jag skulle ändra mig så är han redo.
Han har inte under hela den tid vi träffats en enda gång tryckt på eller på något sätt försökt påverka mitt beslut MEN... nu har JAG börjat gått i bebistankar.
Med 3 friska barn och 38 år gammal så får jag panik av tanken på allt som kan gå fel med graviditet, barnet eller mig DENNA GÅNG. Man vet vad man har men inte vad man får.
Fråga till er som varit i samma sits och TAGIT BESLUTET:
Hur kommer det vara att vara heltidsmamma men inte med ALLA barn?
Funkade det bra för den nya partnern att vara flerbarnspappa på riktigt varannan vecka?
Komplikationer?
Hur gör ni med semestrar?
Barnens reaktioner?
Hur förändrades livet?
Sexlivet?
Så mycket frågor och vill nog egentligen mest höra skräckhistorier ..haha.. för alla trådar jag läst hittills har varit så gulliga och lyckliga .
Dela med er!!