• Anonym (Sorgsen)

    Att sörja efter en abort

    Hej! Jag gjorde en två stegs abort för några dagar sedan, alltså en väldigt sen abort. Var i vecka 17 + 6. Anledningen till att aborten skedde så sent var pågrund av att jag inte visste att jag var gravid förens sent in. Jag har alltid velat ha barn. De har alltid varit min största dröm. Så jag önskar att jag hade kunnat bli glad när jag plussade på stickan men jag hade inte kunnat ge de barnet ett bra liv. Det var liksom inte läge. Jag är väldigt ung och har helt enkelt inte förutsättningarna som jag hade behövt för att de ett barn de liv jag hade velat de den. Så jag gjorde en abort. Och misstolka mig inte, jag tvekade inte alls På mitt beslut utan tyckte mer att det var sorgligt, önskade att sitvationen hade varit annorlund och att jag hade kunnat glädjas åt graviditeten istället för att planera för en abort. Jag är fortfarande säker på att det var rätt beslut men jag har nu i efterhand slagits av en sorg som jag inte var berädd på. För på något vis så var det ändå ett efterlängtat barn. somsagt, jag hade velat ha de barnet, jag kände bara att det inte hade varit rätt för dens skull. Jag valde att inte titta på fostret efter den kom ut av olika anledningar men var noggrann med att jag ville veta både kön och vad som skulle hända med den. det var en liten pojke som skulle kremeras och spridas i en minneslund. Detta känns bra. De känns som att jag fick ett band till lillkillen bara av att veta att de var en pojke och skönt att han ska få Spridas på en vacker platts som man kan besöka. Nu i efterhand har jag varit besatt av tankar som behovet av att mentalt ge honom ett namn. Något med en fin betydelse och även att ha något halsband eller smycke med koppling till honom. Är det fler som känner igen sig i sorgen av ett barn även om de är nu själva som valt att inte behålla? Vad har hjälpt er? Känns lite löjligt att det skulle vara ett halsband men på något vis känns det som att jag har han nära då, vilket känns bra. Hur ger man ett namn till någon man känner en så stark koppling till men egentligen inte har ?sett?? finns det fler ?löjliga? saker som att köpa halsband som jag kan göra?  


    (jqg orkar inte med om någon ska ifrågasätta något som jag precis skrev, så isåfall lämna tråden)

  • Svar på tråden Att sörja efter en abort
  • Anonym (Madde)

    Varför inte nåt litet halsband som minne.Det här kommer att välja med dig resten av livet.Att du kunde ha haft en son.Gör detta,om det känns bra.

  • Anonym (Sorgsen)

    Vaknade även precis (sovit hos min mamma inatt) av att min lillasysters vänner gick runt i huset och glatt skvallrade om denna aborten. Hörde även en av dom som påstod att jag mördat mitt egen barn. Och en annan som skrattade åt att jag har fäst mig vid lillen. Dom visste nog inte att jag var hemma? Suck och godmorgon. 

  • Anonym (Madde)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-15 08:30:38 följande:

    Vaknade även precis (sovit hos min mamma inatt) av att min lillasysters vänner gick runt i huset och glatt skvallrade om denna aborten. Hörde även en av dom som påstod att jag mördat mitt egen barn. Och en annan som skrattade åt att jag har fäst mig vid lillen. Dom visste nog inte att jag var hemma? Suck och godmorgon. 


    Fy vad omoget av dom.Taskigt.
  • maengs

    Hej! Ville bara säga att du inte är ensam om att uppleva en sorg som du inte var beredd på, det är många som gör det. 
    Jag vet inte om man får tipsa om sidor men jag chansar och tipsar om efterenabort.se där man kan få hjälp att bearbeta sin abort och i slutet brukar man, precis som du känner behov av, uppmuntras att skaffa nånting som minne för att kunna minnas och samtidigt kunna gå vidare. Så det är inte alls konstigt att känna behov av att köpa nåt smycke eller annat. Man kan plantera ett träd, sticka strumpor eller köpa ett ljus, eller som du sa ett smycke, vadsomhelst som känns bra för en själv. 


    kram Maria 

Svar på tråden Att sörja efter en abort