Hur är det att vara tillsammans med någon som är adopterad?

Jag och några vänner har uppmärksammat att många adopterade idag mår psykiskt dåligt.
Det finns mycket podcast om adopterades erfarenheter även i Usa där många upplever barndomen som normal men att på äldre dar började mycket komma ikapp. Många adopterade som mår dåligt idag är troligtvis oftast den äldre generationen, då de var de första som adopterades och det oftast inte var något man pratade om? Många av den äldre generationen umgicks mest med majoritetsbefolkningen alltså för att känna att de passade in och pratade oftast inte lika öppet om sin bakgrund som de yngre gör idag.

Dokumentären blodsband tar de upp generations trauman där barnen till den adopterade får uppleva hur det är att vara barn till någon som är adopterad. 

Det finns även statistik på att adopterade är mer frånvarande och att både adopterade och invandrare drar sig mer till kriminalitet än svenskar.

Är det för det mesta den äldre generationen som mår dåligt?
Hur är det att vara tillsammans med någon som är adopterad?