Hjälp! Väntar enäggstvillingar - Hur skapar man identitet för barnen? Rädd och orolig…

Jag har inte tvillingar men tänker spontant:

1. ge inte Piff och Puff-namn. Välj två namn som ni gillar utan tänk att de måste höra ihop.

2. Klä dem inte matchande jämt. Ibland kan det ju vara gulligt men gör det inte till vardag. Klä dem olika och låt dem hitta det som de gillar och vill ha. Kommer det en tid då de vill klä sig lika så låt dem det, men uppmuntra att hitta sin egen stil.

3. bejaka deras intressen och låt dem gärna ha egna aktiviteter när de blir större. Vill de göra samma ska de förstås få göra det. Men om en vill spela fotboll och den andra rida så kan de ju få bli duktiga/ha roligt på sitt eget.

4. dela upp er ibland så de får egen mammatid eller egen pappatid.

5. ha olika frisyrer (om de vill det)

Jag fick enäggstvillingar i början av maj. Vi fick reda på det redan i vecka 7+6 och ja, det var en CHOCK. Min sambo och jag hade fullkomlig panik och tankarna gick högt och lågt. Min sambo var till och med inne på att göra abort och försöka igen för att han hade sån panik. Det tog någon vecka innan vi lugnade oss lite och landade i det. Sen var vi BARA glada för att det var två och nu är det helt fantastiskt. 

Tycker absolut inte du ska vara orolig att dom inte får en egen identitet, det är verkligen vad man gör det till. Dom har redan nu, 3 månader gamla, sina egna personligheter. Upplever också att det hjälper att som förälder kalla dom för sina namn och inte benämna dom för tvillingarna, då gör andra inte heller det (har i alla fall varit så för oss). 

Det kan vara klurigt att se skillnad på dom i början, men så fort man lär känna dom LOVAR jag att du kommer tycka dom ser väldigt olika ut.  Vi målade ena killens stortånagel första veckorna bara som en säkerhet för oss själva när vi klippte av banden från BB. Att andra kallar dom för fel namn kommer ske, det är oundvikligt om dom är väldigt lika och det tror jag något alla enäggstvillingar få stå ut med. Men familj och kompisar kommer ju förhoppningsvis se skillnad på dom ganska lätt.

Det kommer gå jättebra!! 

Som mamma till 10-åriga enäggstvillingar säger jag bara, oroa dig inte! Det finns för-och nackdelar med allt, även tvillingskapet. De kommer alltid ha styrkan i varandra, en extra trygghet som är guld värd jämfört med enlingar (har det också), tex vid inskolning på förskola, skolstart mm. Men visst, ge dem inte alltför lika namn, försök ge dem egentid då och då. Varsin personlighet kommer de utveckla oavsett vad du än gör och det kommer även alla omkring att märka. Alla enäggstvillingar blir heller inte superlika av olika skäl. Jag har bett på förskolan att de inte ska kalla dem tvillingarna och gärna låta dem sitta vid olika bord och sådär. De kommer alltid få extra uppmärksamhet som enäggstvillingar vart de kommer men man vänjer sig vid det liksom vid allt annat. Många gånger är andra barn lite extra nyfikna, åtminstone i skolåldern så det är lättare att få kompisar. Sedan kan det även innebära en del konkurrens men ta det om och när det kommer. Grattis till de kommande barnen!

Det finns litteratur skrivet om detta.
Tänk på dom som syskon.
Låt de få egna separata namn. Inte Py och My eller liknande.
Klä dem inte i likadana kläder. Om folk ger dem likadana kläder är ju inget problem, de måste inte bäras samtidigt.
Olika frisyrer innan de kan välja själv.
Låt de få gå i varsin klass så att de får egna sammanhang och där de är Victoria och inte tvillingen. Så att de får en egen identitet och inte är en halva.

Låt de gå i varsin klass.
Alla andra syskon klarar att gå själv i sin klass. Varför skulle inte tvillingar klara det?

Som tvillingmamma håller jag inte med om detta. de har starkare band till varandra än andra syskon. Jag skulle aldrig dela mina på förskola eller i skolan innan de själva önskar det eller det uppstår stora problem. Jag tycker att fördelen av att de slipper vara lika oroliga och längta efter föräldrar och syskon på förskolan som många andra barn är något jag unnar dem som kompensation för annat som är mindre kul med att vara tvilling.  Dessutom är det jobbigt för andra jag känner med delade tvillingar att de alltid måste dela upp sig och gå på olika föräldramöten, skolavslutningar osv. Vi har ytterligare barn och om vi skulle dela våra tvillingar så skulle ett barn varje skolavslutning behöva vara utan en förälder närvarande. Nu kan vi åtminstone vara en i varje klass. Det är också rätt skönt att det är samma läxdagar, idrottsdagar i skolan mm.

Om NI etablerar dem som två individer så kommer samhället göra detsamma. Ett hett tips är att inte ge dem piff-puff namn, typ Lina och Luna för då kommer de aldrig få vara egna individer. Klä dem liknande är ok men välj ut en varsin färg till dem, rosa/lila, gul/blå, etc. och försök hålla det färgtemat så kommer också andra kunna särskilja dem. 
Tänk också på att ni får dubbel föräldraledighet så ni kan ta er tid att ta hand om er och sätta er in i att ha två barn direkt. När det växer upp kommer de ha stort stöd av varandra och ni ni kommer få mer egen tid för de har varann. Tänk också på att tvillingar är lite annorlunda i utvecklingen, allt går inte lika snabbt och speciellt språk. Känner många tvillingpar som hade sitt egna språk med varandra fram till 2års åldern.

Men det finns stödgrupper för de med tvillingar, och det låter som du bör kika lite på FB mm efter sådana för att få lite stöd.

När mina barn föddes fick man inte dubbel föräldraledighet, däremot 1,5. Har det ändrats på senare tid?
och vissa tvillingar är senare i utvecklingen, visst, men långt ifrån alla. Mina har tex legat långt före jämnåriga både språkligt och på andra plan. Man får inte heller glömma att många tvillingar föds för tidigt.

Har tvillingpojkar som bedömdes som tvåäggs men var väldigt syskonlika och de flesta har svårt att se skillnad på dem (de har sedan visat sig vara identiska). 

De har visserligen haft samma frisyr men de har sällan haft lika dana kläder i förskolan och skolan. De har olika personligheter, något som kommer naturligt då man inte vill vara precis som sin tvilling. Forskning har visat att tvillingar (speciellt enäggs) som växer upp tillsammans är mer olika än tvillingar som separerats vid födseln genom tex adoption. 

När barnen gick i förskolan gick de på samma avdelning men när man delade upp barnen i mindre grupper var de i olika. När de började skolan blev det olika klasser. Nu, när de börjar i femman, kommer de att gå i samma klass men det har mer med logistik gällande sportaktivitet efter skolan att göra än något annat. 

Mina barn har väldigt olika namn men från samma tidsepok. 

Ljug inte om föräldraledigheten är du snäll. Man får INTE dubbelt antal dagar med tvillingar. Det är hälften SGI-dagar och hälften lägstadagar, totalt 180 dagar extra man får per extra barn i magen. Med andra ord inte ens 50% fler dagar.

Från Försäkringskassan:

Om du får flera barn (tvillingar, trillingar)

Är det dina första barn? Jag förstår din chock, jag och min man var också chockade och visst var första tiden jobbig men det är mycket glädje också. Det är så gulligt när de börjar hänga med varandra. Nu när de är lite äldre är det mycket som är lättare när de är lika gamla. 

Identiteten har inte varit något problem för mina, de har många olika intressen och de flesta kompisarna är olika men några få leker båda med. Redan som spädbarn hade de olika humör. Den ena mycket lugnare än den andra. Mina går i samma klass men är alltid i olika smågrupper. På förskolan var det några i personalen som inte kunde skilja på dem så jag körde med blå kläder för den ena och gröna för den andra. De har oftast haft olika frisyr också. 

Jag har aldrig hängt upp mig på det där med att bli kallade för tvillingarna. Jag kallar ju dem för mina pojkar ibland och ser inte varför det ena är värre än det andra. 

Tack till alla som kommenterat, otroligt fint att ni tog er tiden.

Ja det är våra första barn och har ingen direkt erfarenhet av tvillingar innan. 

Jag ska gå med i dessa tvillinggrupper men det är lite tidigt än med tanke på att vi inte gått ut med graviditeten om mindre gjort KUBen än, den är inplanerad nästa vecka.

Det har bara varit en stor chock för mig då jag aldrig sett detta framför mig och är livrädd för hur vi ska klara av det. Men det är väldigt fint att ni lyfter det bra, det är det jag vill försöka fokusera på. 

Just nu känner jag mig som en hemsk blivande mamma som bara oroar mig när jag borde se detta som en välsignelse, men det är svårt?.