Skaffa en sladdis

Jag var inte 40+ men däremot har vi många år mellan barnen (äldsta gick i mellanstadiet).
Och det har verkligen varit att börja om. Börja om från början!
Att få en bebis var underbart efter så många år och det var mysigt att vara föräldraledig.  Men det sliter också. Man ska räcka till på så många sätt samtidigt, i tid och i engagemang & resurser.

Det man måste betänka är ju att ett ev. barn kommer bli ensambarn ganska tidigt när de äldre syskonen kommer upp i övre tonåren. Beroende på barnets personlighet så kan det ju bli lite tråkigt på semestrar, storhelger osv.

Hur ser ert umgänge ut nu? Har ni en stabil vänkrets där ni har jämnåriga barn? I så fall skulle jag tveka angående sladdis. För då kommer ni ur fas med dem.

Mina första barn är födda 96 och 98. Fick ytterligare barn 04 och 07. Mysigt med sladdis, har erfarenhet + mycket tid med bebisen. Skillnaden var störst mellan 3 och fyra barn - större bil och svårare med hotell - min upplevelse. Men för övrigt, fantastiskt 

Tack för ditt svar. Ja, barn tar tid, mycket tid, det är det som jag mest funderar på om det är rätt mot oss och barnet att pressa fram tid sim vi kanske inte har idag. Ioflrsig går livet att omstruturera och det har vi gjort innan då vi blev föräldrar första gången. Jag Är inte helt nöjd med hur min tillvaro ser ut idag med jobb och fritidsintressen,  jag känner tiden äts upp mycket där och jag vill helt bara få stanna upp och vara rn närvarande förälder. Det är mycket som väger emot där men ett barn är det mest betydelsefulla i livet man kan få och få följa i livet ich vi har redan två fantastiska ungar att dela livet med. Frågan är om jag/vi kommer ångra oss när vi blir äldre och det är försent att skaffa fler eller om vi kommer vars tacksamma att vi inte gjorde det. Men det tynger mitt hjärta då mun längtan efter fler kom nästan på en gång efter 2a barnet, verkligen njutit av att få vara gravid, föda barn och lära känna mina barn och vill gärna få uppleva det igen, mer än nått annat tror jag.. det är svårt

Hej! Tack för ditt svar. Som det ser ut idag har vi väldigt blandat i åldrarna på vår vänskapskrets barn, de närmaste har både tonårsbarn, små barn och barn i våra barns åldrar. Så där har det ingen betydelse vad jag ser. Största oron är nog det här med tid för oss själva, kanske resa utan barn men ska en sån egentligen liten petites göra krokben på vår bebislängtan? Om min man skulle utan tvekan skulle sagt "vi kör" så har jag nog inte tvekat en sekund.

Hej! Vad kul att läsa att din upplevelse att få sladdis var en härlig upplevelse då du fick mer tid med bebisen. Jag känner också så att det kan bli skillnad när barnen är större och vi tryggare som föräldrar att det kan bli en mysig tid att se fram emot att bli småbarnsförälder igen. Jag kan tänka mig att från 3 - 4 barn vart ett större steg än 2- 3 barn. Tack för trösten, för det känner jag att det blev. Kan knappt förstå känslan att få barn igen. Det måste va enormt!

Finns det någon anledning till att gå barn nu när ni är lite äldre? Jag har två barn, är 46 och de är 18 och 16. När jag var 41 blev jag oplanerat gravid och gjorde abort. Jag ångrar mig inte, jag njuter av mina nu stora barn istället. Mitt råd är att njuta av de barn ni har istället.

Hej! Har egentligen inte mycket att komma med mer än att dela med mig hur jag tänker. Jag är 37, min sambo strax över 40 och vi har alltså barn på olika håll. Sammanlagt 7 st. 

Vi har precis bestämt oss för ett gemensamt barn. Våra tidigare är mellan 8-16. 

Jag tänker att medans barnet är litet finns det syskon hemma. När det blir lite äldre kommer det bli ett ?ensambarn?. 

Jag är mest rädd för hur syskonen kommer reagera. Några blir nog glada, andra kanske inte lika förtjusta. Jag längtar efter att få vara hemma igen. Gosa bebis. Att ha en hemma på dagarna medan de andra är i skolan. 

Mina föräldrar kommer gå i taket 😂 Men jag vet att det också kommer ändras. Ego kanske men jag tänker att om några år kanske nåt av barnen vill vara barnvakt om det behövs. Med tanke på att våra föräldrar är äldre. Jag är väl av den naturen att det löser sig. Vi har inget aktivt umgänge heller så det påverkar inte på det sättet. Beror nog på vad man har för livsstil. Vi har också djur som behöver daglig tillsyn vilket gör att vi ändå är ?låsta?. 

Lycka till! 😊

Jag har en bekant som har två kullar, och det är verkligen inte samma sak som att ha syskonen tätt.

Får du ett barn till nu så har du både mer erfarenhet, men också andra faser i ditt liv. 

Man kan aldrig någonsin veta om man får mängder av barnvakter, eller om de kommer att vara en glädje, eller en börda. 

Precis som alla barn är det ständigt en chansning.

Hej! Tack för ditt svar! Ja, du har rätt på många! Vis. Det är svårt det här närman känner man håller på att bli äldre och det är lite "nu eller aldrig" känslan.. Vi ska verkligen ta en funderare. Igår sa min man att vi kan väl ta till vara på den här tiden och börja resa mer nu när barnen blivit äldre.

Det beror väl på hur man är som par. Vi kommer vara ca 50 när barnen är vuxna, vi har då massor med tid för resor och annat och är antagligen pigga och krya. Vi kan bo på annan ort och arbeta från distans etc. 

Börjar vi om är vi ~60 när vi är barnfria och då har tåget gått på mycket av det vi vill göra. Så vi är helt färdiga med barn och det är vi rörande överens om.

Hej! Spännande 😊 vad bestämde ni er för? 

Vsr visserligen inte 40+ men var 39 när jag fick min andra. Det skiljer 11 år mellan syskonen. Jag tycker att det klart är värt det! Ja, den fysiska orken finns. Däremot en annan sorts själslig trötthet som jag inte riktigt var beredd på. Jag har redan gjort allt det som jag nu går igenom igen. Och jag kan ärligt säga att det inte bara är kul. Det är mysigt med en liten och jag är tacksam över att jag har barnet. Men det jag förlorar är tid med den äldsta. För den lilla tar all tid och all min energi. Ibland får jag lite ångest över att jag blir för gammal när den lilla blivit myndig. Men på det stora hela överväger ändå det positiva. 

Barn nr 1 - 1995, var typ 28 och klart påverkad av min kontakt med äldre syster och hennes mamma.
Barn nr 2 -son som jag verkligen ville ha . Ex hade redan tre barn innan och jag  "bara" ett .
Lever idag utan mina ex men med båda mina barn även om dottern bor med sin man och sonen ligger i lumpen. 
Det viktiga är att det har gått riktigt bra för mina barn - och jag erkänner gärna att en stor del beror på deras mammor .....även om de alltid varit pappas barn.
Man bör nog alltid vara en engagerad lekpappa som spelar fotboll, fiskar, bygger både Lego och snögubbar .och ...
Då är det nog också lättare att vara en fostrande förälder.

Tack för att du delar med dig. Det är jätteintressant eftersom jag står och väger för och nackdelar och blir 38 i sommar. Vad fint att få höra både ärliga och negativa saker men ändå att det var värt det i det stora hela. Hur gamla är dina barn nu?

Mina barn är 12 och 1. =) De har trots åldersskillnaden en fin relation till varandra. Den äldsta tar hand om den yngsta ofta. Jag tror inte (eller jag är nästan säker) på att du inte kommer ångra en sladdis. Visst man är lite äldre och lite mer sliten, men det är ändå magiskt att få börja om.

Tack för de orden 😊 
Det är så jag hoppas att det ska kännas. 
Är mest orolig över tröttheten. Hur sömnbristen och allt ska kännas. Jag är ju lite tröttare som människa nu, än när de andra kom för snart 10 och 12 år sen.

Roligt att du har en sån positiv erfarenhet 😊

Hur var återhämtningen i kroppen som lite äldre? Hur gammal var du förresten? Ursäkta om du redan sagt det och jag glömt 😅
Hur var förlossningen jämfört med första? 

Jo, förlåt. 39 var du. 

Jag är 40 nu =) Både graviditeten, förlossningen och återhämtningen var det inga problem med! Det är mer att jag är psykiskt tröttare