
-
-
2 under 2Hej allihopa!Har ganska nyligen plussat med nummer 2, vilket inte var planerat.. dessutom är det verkligen en dålig timing.. men eftersom varken jag eller min sambo ser abort som ett preventivmedel i vårat fall, så ?står vi vårat kast?. Missförstå mig inte, när vi bestämt oss för att vi ska behålla så blev vi båda glada och välkomnar detta. Vi har en historik med 6 missfall på raken innan vårat första barn föddes, så vi är väldigt ödmjuka för att det inte är säkert att det blir ett barn.Men, vi ska inom två veckor göra en stor flytt, väldigt långt bort. Och även ta över en enorm verksamhet som kommer att bli vårat liv mer än ett jobb som även säsongsmässigt kommer kräva mycket tid och arbete.Det handlar om ett stort lantbruk, en gård.Det positiva är att vi kommer flytta nära hela sambons familj som kommer att kunna hjälpa oss med mycket, eventuell barnvakt för den förstfödda när det krävs. Vilket känns som en enorm lättnad då vi inte har barnvakt i dagsläget.Med allt det här sagt, hur är det att ha två småbarn under 2?Hur klarar man allt praktiskt?Var det svårt att gå från ett till två barn?Vi hade tänkt vänta med att försöka till den första var mellan 2-3, men det blev såhär nu.När nummer två föds kommer första vara ca 1år & 10månader.
-
Svar på tråden 2 under 2
-
Det är helt sjukt och fruktansvärt jobbigt och påfrestande, på gränsen till att orsaka utbrändhet. MEN, det är bara en kort period. Det varar inte för alltid och ju större barnen blir, desto lättare blir det. Kan ni hålla i och hålla ut under de 2-3 första åren blir allt mycket lättare sen. Och tänkt vad fantastiskt, att få växa upp på en gård och allt vad det innebär! Bara ni vet vad ni och er relation klarar av.
-
-
JätteJättejobbigt.
men mkt hänger på hur bebis 2 är och det går ju inte att förutspå. Yngsta vaknade 7 gånger per natt och skulle bäras av bara mig hela dagarna. La jag ner honom var stora där och petade direkt (kärleksfullt men för buffligt)
Jag kan ha dåligt samvete mot min ?stora? då jag var så trött och irriterad den perioden. Och att llilla behövde mig så mycket att det kändes som jag försummade stora.
men de tycker väldigt mkt om varandra och det börjar bli lättare nu 2 år senare. men mycket bus hemma nu.
saker som underlättade för oss
- dubbeldagar (tex en längre ledighet tillsammans i början och sen 1 extra dag i veckan ihop)
- vara ute mkt
- en sån där manick som skakar vagnen var guld
- upphöjda platser tex en hög babysitter för att kunna lägga ifrån sig lilla på en säker plats från stora när man tex lagar mat
-egentid för stora
- öppna förskolan var bra med för att aktivera 2 åringen
-såhär i efterhand hade jag flaskmatat då amningen tog mkt tid.
känner flera med 2 år mellan barnen och de flesta tycker att det var jobbigt som tusan men en jag känner tyckte det var hur enkelt som helst. hennes yngsta var väldigt lugn.