Acceptans och hanteringsstrategier

Redan från början sa hon ofta fel namn (samma namn varje gång). När folk rättade henne så svarade hon "Men du ser ut som en ****" - som om det är mitt fel att jag liknar någon med ett annat namn. Hon säger fortfarande fel namn emellanåt (fortfarande samma namn) och har samma försvar - efter flera år.

När vi bjöd över mannens familj första gången efter att vi flyttat ihop möblerade svärmor om hemma hos oss, i hallen, samt ställde ut en möbel hon gett oss i gåva vid samma tillfälle (vi hade inte packat upp den och hade noll ambitioner till det). Mannen valde att inte säga till henne utan lät henne hållas och när vi stod i hallen för att säga hejdå sa ingen  någonting om att det var ommöblerat. Först efter att hon gått så monterade vi ner möbeln, la i förrådet och återställde rummet så som det var innan hon kom. Nästkommande tillfälle uppmärksammade svärmor att hennes möblering inte var kvar och frågade varför, mannen förklarade att det inte var så vi ville ha det och hon sa att det var märkligt, för hon hade tyckt att det blev så bra. Gången därefter bjöd vi på middag och svärmor valde efter middagen att gå ut i köket och leta igenom våra skåp efter efterrätt. Hon hittade något och ställde fram det på bordet. Hon frågade aldrig om hon fick leta igenom köket eller om hon fick ställa fram det hon hittat. Mannen tycker att vi bara ska låta henne hålla på - enklast så.

När vi bytte bostad förra året dök det upp en dörrmatta i flytten. Mannen utgick direkt från att det var en gåva och sa "tack men nej tack, den vill vi inte ha". Svärmor påstod att hon hittat den i vår gamla bostad, i ett förråd. Mannen sa att den fick ligga kvar så slänger vi den sen. Den smusslade hon med i flyttlasset ändå. Mannen upptäckte henne när hon höll på att ta ut den och sa till henne att lägga tillbaka den. Vilket hon gjorde men inom loppet av två minuter hade hon smugit ut den igen och la den i vår hall. Jag slängde den och några dagar senare såg jag att hon hade en liknande matta i deras stuga (nu finns det TRE likadana i stugan och en i huset). Jag skickade en bild på mannen där mattan syns, utan text. Svärmor skrev att hennes son är fin och jag svarade "Ja, och vilken fin dörrmatta ni har!". Hon ringde upp, sa att om vi inte skulle ha mattan hon gett oss ville hon ha tillbaka den. När mannen sa att den nog var slängd så blev hon arg och sa att det var respektlöst av oss att slänga något vi fått och avslutade samtalet.

Jag har bett om att hon inte tar bilder på mig utan lov och kommer ständigt på henne med att ta kort eller filma, ibland helt öppet men ibland i smyg. Nu när vi har barn har jag och mannen sagt att inget får delas på barnen utan att fråga först. Kom på svärmor två gånger på en månad med att försöka skicka bilder utan att fråga. När jag sa att "okej, ta en bild men du skickar inte utan att fråga först" så sa hon "Nej då, jag ska bara skicka till **** [mannens syster] - det har jag lovat henne". Jag sa att det inte var okej, för hon måste fråga oss varpå vi hamnar i en diskussion där hon anser att hon lovat någon annan bilder och då är det okej. Mannen sa till slut "jag förstår inte ens hur detta blir en diskussion" varpå svärmor sa "Nä, jag förstår inte heller" - som om han stod på hennes sida.

Sedan har vi den evinnerliga sockerdebatten. Svärmor har diabetes typ två. Haft länge, struntar i det och äter sötsaker hejvilt. Vi har sagt nej till socker till våra barn (de är inte ens två år fyllda). När vi fick vårt andra barn nyligen verkade svärmor utnyttja läget fullständigt. Mannen kom på henne med att försöka ge äldre barnet Snickers. När hon blev tillsagd svarade hon att hon gett sina barn socker. Under en tvåveckorsperiod försökte hon FYRA gånger att ge socker. En gång hade hon frågat om hon fick ge bär för att fem minuter senare ge barnet en bit tårta med sylt. När jag frågade "är det socker i den?" så sa hon "Förmodligen". Dagen innan hade mannen kommit på henne med att försöka ge samma barn en kaka när han inte såg. Hon reagerar generellt med förvåning över att det inte är okej, som om hon aldrig hört att vi inte vill att hon ger socker.

Idag var vi ute och åt. Svärmor höll ett öga på vår toddler som har myror i byxorna. Plötsligt dök hon upp med två muggar (och två skedar) med någon bärkompott, sylt och grejer samtidigt som hon höll i vårt barn och sa "Nu du, ****, ska vi se hur detta smakar".

Jag sa till mannen och gick sen för att kolla med köket om det var socker i. Då sa mannen till henne och hon sa att hon hon skulle ha båda muggarna själv (klassisk efterhandskonstruktion som haltar rejält). När jag kommer tillbaka försöker hon istället ge ett annat, jämnårigt barn den ena muggen. Mamman ställer undan den och säger att barnet inte ska ha. Jag använder då "jag"-budskap mot svärmor och säger att jag vill att hon frågar innan hon ens tänker på att ge våra barn något ätbart. Svärmor bedyrar fortsatt att hon tänkt äta båda själv. Vilket hon sen gör, för att "påvisa sin oskuld".

Sen ska vi inte tala om just att förhålla sig till andra. Jag har fått eksem av graviditet och amning (torr hud). När jag skulle amma yngsta barnet och plockar fram tutten hör jag "Vad är det för utslag du har där?", alltså utslag på min tutte.. Jag är obekväm med bilder och svärmor tog en bild på mig (och andra) där jag skyler mig. Mannen sa att hon absolut inte fick skicka eller lägga ut dem bilderna. Ett par månader senare dyker bilden upp på hennes Facebook, som är synlig för alla, även utanför Facebook. Jag och svärmor jobbar inom samma område och på samma företag, men inte på samma kontor. Mina kollegor har långvarig erfarenhet av svärmor. De har gjort sig lustiga många gånger på att jag måste ha henne som svärmor och hur jobbigt det måste vara. Jag har försökt måla upp att vi har en fin relation samtidigt som jag är en person som gärna skojar lite om tokiga saker, så det har väl lyst igenom att jag inte är helnöjd. En kollega såg bikinibilden och när hon såg mig skrattade hon över att svärmor ens lagt ut bilden eftersom jag såg uppenbart obekväm ut. Mannen och jag bad henne ta ner bilden varpå hon försvarade sig med att den skulle vara kvar då det var en bild hon lagt upp för att gratulera sin svärson, som satt längst bak i bild. Ingen skulle ens titta på mig eftersom det inte var därför hon lagt upp den. Efter mycket diskussion togs bilden ner.

När äldsta barnet var knappt ett år dök det upp en bild offentligt på svärmors kanaler. En bild jag tagit och skickat till henne. När jag sa att bilden låg ute och att den ska bort sa hon att det gjorde den visst inte, så fick skärminspela och skicka till henne. Då ringde hon upp och säger att hon inte gillar att bli falskt anklagad och la på. Bilden fick hon anmäla för hon förstod inte hur en återkallar bilden.

Jag har försökt orientera mig i relationen med svärmor och hur jag ska bemöta det hela. Hennes familj har i princip gett upp. Hon får göra det hon gör och de säger sällan ifrån. Kan de bara låta henne "göra sin grej" och sen återställa efteråt så blir det så. Jag har blivit tillsagd att låta henne hållas. Jag anser att det inte är acceptabelt att hon får hålla på sådär, det är toxiskt och manipulativt. Hon ljuger folk rätt upp i ansiktet och nonchalerar hur andra vill ha det i sina hem, med sina barn och övriga relationer.

Jag vet inte, jag vill väl mest få ventilera och hjälp i hur jag kan komma vidare. Nu känner jag mest att jag blir förbannad på allt hon gör för att jag vet att hon helt skiter i hur andra känner över det.

Någon som har något konstruktivt och hjälpsamt att komma med?

Jag kan ju inte direkt skära ut henne ur livet, det är mannens mamma och även om hon gör allt det där så finns det värme också. Hon ställer gärna upp (på sitt sätt). Skulle lätt hämta barnen på förskolan om det krisar för oss men hade helt klart skitit i lagar kring hur barnen sitter säkert i bilen.. Så framåtvända och med bilens bälte på en tvååring hade varit högst typiskt och skulle en ifrågasätta skulle svaret vara "när **** var liten brukade jag köra med honom i knät" eller klassikern "Jaha, nähä - det var ju märkligt".

Sååååå, hur kan jag bäst hantera livet med svärmor?