Är kroppspråket problem eller är de extra känsliga?

Jag har fått höra under min uppväxt av främst mamma att det faktum att jag använder mina händer och min kropp väldigt mycket när jag pratar gör henne stressad. Hon har även beskrivit det som anledningen till att hon blir stressad, pappa verkar också se detta som ett problem och det har hänt att när jag har diskuterat något med honom har han helt slutat kolla på mig eller lyssna på mig och bara stirrat på mina händer och kropp som rör på sig så att jag på något sätt ska skämmas eller typ sluta med det? 

Även på restauranger eller offentliga platser säger mamma att jag ska "lugna ner mig" om jag t.ex tar upp pekfingret eller rör på mig när jag pratar. Som att all form av rörelse när man pratar är ekvivalent med våld och rädsla. Är de trauamtiserade?

Är det här en kulturell grej eller är det något rentav oartigt som jag har missat? Jag kan personligen inte bry mig mindre om någon gestikulerar, om de däremot höjer rösten kan jag absolut förstå att man blir upprörd men är det inte lite överdrivet att störa sig på att någon t.ex pekar upp med fingret, rör upp handen, eller t.ex visar olika siffror med händer under en diskussion? Min far påstår att det är ett universellt tecken på att man är störd, upprörd, arg och stressad om man inte kan prata utan att röra på sig eller inte ha en väldigt klar ton hela tiden.