Curla barn vs bry sig...

Det finns en väldigt tydlig balansgång.

Man ska inte göra allt för sina barn, det skapar mer en enorm osäkerhet hos barnen och att det är inkompetenta och inte klarar sig själva. 

Som förälder ska man ge lagom mycket motstånd så barnet kan utvecklas själv och känna att jag klarar detta. 

Det kan handla om att inte alltid göra saker utan att ställa frågor och visa att man bryr sig så barnet kan komma på svar själva. Inte bara få precis allt serverat, men det betyder inte att man bara säger att barnet ska klara sig själv. Så att hitta de rätta frågorna, inte göra barnens läxor åt de utan så frön. Typ håller barnet på med vikingatiden i skolan, uppmuntra barnet i detta, ta med barnet på en utställning om detta, ta hjälp av en bibliotikarie att plocka fram en bok med temat som kan vara extra lustfylld, läs boken och diskutera med barnet sedan. Men många föräldrar idag antingen gör sina barns inlämningsuppgifter. Barn svarar som att det är någon annan som sagt något?. Detta blir ett problem. Eller så hör föräldrarna av sig till lärarna och kräver högre betyg på telingarna. Så stötta barnen, erbjud saker, men gör inte allt åt de. 

Att curla handlar ju om att kratta manegen för sina barn och i förlängningen göra sina barn beroende av vuxna och ta ifrån dom sin egen möjlighet att själva lösa problemen . Att inte ens erbjuda dom att vara självständiga, man tar bort deras  eget ansvar och gör allt för att dom ska slippa ta  konsekvenserna av sina handlingar. 

Självklart ställer jag upp och skjutsar vid rimligt behov, men jag uppmuntrar att åka buss större delen av tiden och gör klart att det där kan dom utmärkt på egen hand. Busskort är gratis för skolungdom och då är det prioriterat att själv ta sig från A till B.  Jag diskuterar gärna svårare skoluppgifter och kan bidra med hur man söker information och vart den kan finnas och kan korrekturläsa och peppa. Men jobbet är deras eget. Jag lämnar ansvar på uppgifter i hemmet och förväntar mig utan ord att det sköts,  blir det inte gjort är det konsekvenser som följer.  Jag kan betala vissa onödiga saker utan problem men kan Självklart kräva en swish tillbaka då och då för att visa att här gick gränsen.  

Etc... 

En bra grundregel är att låta barnen göra det som de borde vara kapabla att göra. Redan rätt små barn kan t ex bädda sängen själva och lägga smutstvätt i tvättkorgen. Lite äldre barn, före tonåren, kan också tvätta sin egen tvätt. Från rätt ung ålder hjälpa till med matlagning osv.

I övre tonåren ska de klara sig i princip helt själva, ni vuxna ska inte behöva göra någonting nästan. De ska kunna ställa väckaren och gå upp på morgonen, fixa frukost och ta sig till skolan. De ska kunna sköta tvätt, städa rummet, hjälpa till med att laga vissa måltider och mycket annat!

Kan du ge exempel på situationer det handlar om där du tycker att du som förälder ska/kan gå in och stötta/bry dig och pappan tycker tvärtom?

Jag har en teori om detta. Vi sitter alla bekvämt på vår plats på normalfördelningskurvan av hur mycket vi curlar våra barn och därifrån tittar vi ut och de som curlar mer eller mindre än vi gör, tycker vi gör fel. Samma med hur stränga vi är och de mesta annat som har med barnuppfostran att göra.

Problemet är ju att extremer på alla håll blir dåligt, så det är väldigt lätt att få sin egen världsbild bekräftad. En annan aspekt är ju om det är så att ett omoget barn får mer hjälp för att klara sig igenom vissa saker eller om det är så att barnet är omoget just för att det har fått så mycket hjälp. Svårt att avgöra och det är alltid etiskt bängligt att sätta upp bra studier av människor.

Jag gillar egentligen när föräldrar har lite olika inställningar till sånt här. Alltså inte att det blir konflikter, men att man kan rent praktiskt visa att det går att göra saker på lite olika vis och att det för det mesta funkar rätt bra ändå. Särskilt eftersom inte alla barn är stöpta i samma form.

Personligen tycker jag att curling går för långt när man inte långsiktigt förbereder barnet för vuxenlivet. De ska kunna fixa vissa saker och ha vissa färdigheter, som att ta hand om ett hem och förstå hur man tar reda på hur man gör saker man inte kan. Självdisciplin är alltid viktigare än disciplin och den inre motivationen viktigare än den yttre. Typ.

En sak som definitivt är att gå för långt är när föräldrar följer med sina barn på anställningsintervjuer. Ja, det händer tyvärr! 

Själv blir jag vansinnig på de sortens curling som gör barnen helt handfallen inför vuxenlivet. Att man anser att detta angår inte barnen oavsett ålder och tydligen inte i synnerhet i tonåren när det börjar bli viktigt att klara sig själv...

Att man inte kan bädda en säng eller sortera tvätt är väl inte hela världen,  det går att lära sig med tiden... men att inte kunna hantera pengar, inte ha en aning om budget, inte klara av att betala en räkning, inte veta hur en bostadskö funkar, inte kan tanka sin egen bil, inte kunna ringa försäkringskassan , kan varken deklarera eller rösta och inte vet hur man söker jobb eller ens inte vet hur man beter sig som en vuxen.  

Svår fråga att svara på. Har lite svårt att sätta in just ?bry sig? på samma skala. Men tänker att du menar hjälpa till?
Kortfattat tänker jag att det beror på hur ofta man gör det och hur beroende barnet är/blir av det. Man kan skjutsa av omtanke eller bara en vilja att förenkla, men görs det hela tiden (i högre åldrar) närmar det sig mer (överdriven) curling. Samma sak med det mesta. 

Jag tror mycket hänger ihop med ens egen uppfostran också. Jag är enda barnet med gifta föräldrar. Mina föräldrar ställde alltid upp för mig, följde med på fotbollsträning och skjutsade mig till stallet om dom kunde och inte behövde jag hålla på och städa, diska eller laga mat heller. Sommarjobba gjorde jag endast för att testa det och inte för att jag verkligen behövde pengarna och då var jag över 20 år. 
Maken har flera syskon och skilda föräldrar sen tidig ålder. Han fick klara mycket själv och började jobba tidigt för att kunna köpa sig saker.

Så vad betyder egentligen det idag... Maken och jag har båda univ.utbildning, bra jobb och hemma är det ju för tusan jag som proj.leder typ allt. Maken verkar inte ens förstå att man måste städa även på sommaren då städerskan har uppehåll. Och är det nån som lämnar kaos i ex.vis köket så är det definitivt han.

Maken räknar min uppväxt som curlad men enligt min egen erfarenhet så gör då curling ingen skillnad alls hur bra man sen sköter och klarar vuxenlivet.

Jag anser att skjutsa och hämta sina barn överallt trots att de egentligen skulle klara av att ta sig fram på egen hand genom kollektivtrafik, cykel, etc är att curla. Finns inga andra alternativ så visst men det ska inte vara i första hand. 
När en själv var tonåring på 90-talet så ville man absolut inte att ens föräldrar skulle skjutsa och hämta. De få gånger det hände var det riktigt nödfall. Annars var det i första hand ta sig fram på egen hand. 

Idag klagas det på dålig hälsa bland ungdomar men det är ju också i första hand föräldrarna fel som sett till att de inte ens orkar gå eller cykla några få km. Att tex cykla 2 mil borde för de flesta inte vara några problem. 

Jag tycker det låter som att du är uppväxt åt det curlade hållet och att ni hamnat i klassiska könsroller i ett hushåll.