Olydig

Jag är väldigt konfunderad här, du har varit tillsammans med din sambo I ett år, bor redan tillsammans med henne och kallar hennes barn din extradotter? Kanske har det gått alldeles för snabbt fram att tösen är helt förvirrad? Nej, alla treåringar går inte igenom denna fas men det är inte ovanligt att de inte lyssnar på en. Att hon gått från att vara en ängel till det du beskriver nu låter mycket märkligt.

Lyft bort henne från kattungarna. 
Testa att aktivera henne mer (lagom).
Sen låter det i allmänhet som normala faser i en treårings liv, även om djuren såklart måste skyddas (och barnet hanteras).

Ähh att det gått fort borde inte ha nått med det att göra. Vi har en egen dotter på gång vi älskar varandra. Dottern älskar att leka med oss båda och har mått superbra med oss tillsammans innan oxh gör det fortfarande. Om någon av oss är borta så frågas det och saknas. Sen som sagt har jag ju varit med sen lite innan hon fylde 2 så har ju varit där nästan halva hennes liv. Och att jag sa extradotter var mer för att ni skulle fatta lätt att det inte är min egna. 

Ja hon lyssna bra var söt och snäll, lite väl energisk men det tycker jag nog bara är positivt. Om det är att hon inte har utlopp för all energi kanske? Nej jag vet inte, vi har varit ute och lekt utforskat och haft det jättebra den första veckan här men nu kan man knappt göra nått då hon vägrar göra som man säger och får rigäla utbrott direkt.

Ok tack då är det kanske inte så farligt. Och ja vi tar bort henne och förklarar att man inte får göra så, ibland rytit till då hon varit extra agresiv. 

Hmm ja kanske ska försöka göra lite mer med henne ändå och hoppas att det hjälper. 

Ja du.... Kan vara det att hon är tre år! Sedan måste ni förebygga 100 % så hon inte kan göra illa kattungarna! Kan hon inte bete sig kring dem får hon inte umgås med dem alls. Ni måste skydda djuren!

Ja alltså alla förändringar kan ju påverka barn. Både semester ger ändrade rutiner, ni har relativt nyligen flyttat ihop, hon ska bli storasyster, osv. Dessutom spenderar ni ju mer tid ihop under semestern vilket också gör att det kan kännas mer krävande. Barns utveckling är ju väldigt mycket mer än att lära sig lyda.

Ja, men det är normalt treårstrots, sexårstrots, tweenie, tonåring. Det fortsätter tills de är runt 20. Jag har tagit hand om många barn mina syskon, bonusar och egna. Trotsåldrar är jobbiga men nödvändiga för att de ska bli självständiga. I slutändan blir det nästan alltid bra bara du hänger kvar men det är mycket jobb.

3-åringar kan vara rätt jobbiga. Min unge höll på och skulle klättra upp i katträdet och dra ut katterna därifrån när han var i den åldern. Herregud vad vi höll på. Alltifrån förbudsskyltar som vi ritade tillsammans med honom till att berätta om att katter som dras i svansen aldrig mer kan gå. Det är skitsvårt för en 3-åring att förstå. Det slutade med att vi var ute på lekplatsen nästan all vaken tid. Jag och pappan höll på att gå under, men allt, allt, allt var bara trots och utbrott.

Stå ut.

Gå ut.

Försök skapa rutiner även under ledighet.

Alltså, seriöst. Vi fick införa "förskolerutiner" sedan när vårt barn var 4 år gammal under ledigheten där vi hade ett schema på exakt vilka mattider de hade och höll stenhårt kvar i det. Det hjälpte mycket vid all ledighet. Så fort vi bröt det så var det kaos och det körde vi med ända upp till årskurs 1 i skolan.

Jösses, jag har till och med rutinerna:

ca kl 8.00 frukost.

8-9 fri leka tillsammans och att han leker själv.

9.00 vi berättar kort vad vi ska göra (här gick vi alltid ut efteråt om det så bara var en kvart på gården, eftersom det ingick i ungens förskolerutin. ibland räckte det att gå ut genom porten och säga: "nu ska vi gå ett varv runt huset" och det tog 5 minuter så var han lugn efter det. Sinnessjukt vad förskola kan göra.)

Lunch: 11.15 som en jävla klocka. Fan vad jag hatade lunchen. Ibland fick han en banan och en youghurt så att jag kunde fixa lunchen en timme senare, för annars skulle jag gå unger.

kl 12-13 ta det lugnt. Film eller att vi läste bok eller myste i soffan = dödströtta föräldrar.

Efter det kunde man i princip göra vad som helst: träffa folk, gå och handla, whatever och ungen höll ihop till ungefär kl 15-17, sedan kvällsmat.

17-20. grinig, jobbig, klättrande, överallt-unge och sedan nattning någonstans vid 19.00. Nattningarna hade i och för sig alltid varit väldigt utmanande. De blev inte lättare under den här perioden, men sedan, när han var 4 år, så gick det något lättare. Framför allt var dagarna lättare.

Tro mig, när vi började köra de här rutinerna så blev livet såååå mycket lättare, varje helg och varje ledighet, men man kände sig som en jävla robot, men det kan vara värt det under ett år då man känner att man måste göra något för att det bara blir värre.

Ok tack så mycket. Ska göra samma sak nu sista veckan på semestern, verkligen görs som de gör på förskolan och få in rutinerna. Kan erkänna att vi varit väldigt flexibla under denna tiden me  det kan väll vara så att det inte är nått för de små. Allt har varit lite hur som förutom läggningen. Och hoppas att det kommer kännas lättare även för oss. 

Tack alla för era svar ska ge gärnet denna sista veckan. 

Stäng in katterna i ett rum som hon inte kommer in i när ni är inomhus. Om man sparkas så får man inte heller leka med katterna. 

Som någon skrev ovan - gå ut. Spendera 90% av tiden utomhus på dagarna, det är det allra bästa med barn. Det är när de kommer in som de börjar bli "galna". 

Vi brukade turas om att gå ut så fort vi ätit frukost så att den andra kunde slappa lite. 

Och ja, trotsåldrar kommer och går. Treårstrots har du säkert hört talas om. Det kommer i perioder och det är extremt prövande. Men det är bara att kämpa sig igenom det.