Tips å råd angående trotsig 10 åring

En sådan där gång så diskuterar man inte öht. Han ska med, punkt. Det är du/ni vuxna som bestämmer. Uppför han sig illa blir det dessutom indragna förmåner den dagen som skärmtid, godis mm.

Det jag ser framför mig är en kille som har svårt med övergångar och att vara flexibel. Det kan man så klart öva på, men samtidigt, för att göra livet lite lättare här och nu, så kan man curla lite, genom att förbereda och befästa många saker innan de sker.

Ska ni bada så berätta om det kvällen innan och se till att han packar och vet hur schemat ska se ut i stora drag. Gör väldigt klart för honom var förväntningarna på honom kommer att vara och ta gärna upp förutsägbara saker som kan vara frustrerande eller som kan gå fel, med strategier för hur han ska hantera det hela. Typ, jag vet att du ibland tycker att det är jobbigt att vänta på lillebror, men jag förväntar mig att du har tålamod och hjälper till att bära våra saker. Du kan ta med en bok att bläddra i medan du väntar. Flagga också för saker som skulle kunna ställa in utflykten, som att det åskar eller att någon är sjuk.

Samma sak inför badlandet. Han ska kunna förutsäga när det är dags att torka kläder och hur han ska hantera eventuella väntetider. Gå igenom olika scenarier, för det övar upp flexibiliteten.

Var som sagt övertydlig med era förväntningar på honom och prioritera att man tilltalar alla med artighet och respekt. Om han i affekt börjar kalla er fula saker så är det inte tid för just det, då gäller det att försöka släcka just den elden och se till vad som ligger bakom det hela där och då, men ta upp orden han använder vid ett senare tillfälle.

Öva på flexibilitet med saker som är väldigt belönande för honom. Fråga om ni ska spela hans favoritspel eller ta en glass helt utan förberedelse. Saker som är enbart lustfyllda och roliga för honom först så att han får se hur lätt det kan gå. 

Han låter inte trotsig utan snarare ängslig. Oroar han sig mycket?

Varför diskuterar du med ditt barn? I stället för att argumentera vädja och övertyga bör han göra som du säger 

Diskutera inte,befall i stället 

Jag har tvillingar på 10 år (snart 11) och ibland kommer det sjukt dryga svar från dem, som om de redan vore tonåringar. Tänker då på det som kallas "tweenies", dvs du är inte riktigt tonåring, men inte riktigt ett mindre barn heller utan lite mitt emellan. 

Väldigt ofta är det just att de (eller snarare någon av dem, sällan båda samtidigt) inte ska med på något som vi planerat, trots att hen ville det 20 minuter tidigare, för att något inte gått som hen ville. Eller för att hen fått för sig att det bara kommer att bli skittrist. 

Ibland blir de sura och så frågar man varför och får höra att "det har inte du med att göra". 

Självklart är det superirriterande men samtidigt så är det en del av frigörelseprocessen ser jag det som. De vill liksom testa lite om man faktiskt är kvar fast de beter sig som de gör.