Så arg hela tiden, vad kan jag göra?

Det är dags att sluta amma.

Ge barnet varm ersättning/ välling på natten istället, börja med att blanda hälften pumpad bröstmjölk i den för att undgå protester och sen minskar man på det gradvis. Turas om med din man med nattflaskan och fasa sen ut det genom att spä med mer vatten 5% om dagen tills det bara blir vatten.

Jag jobbade även med att "skruva" mattiderna 5 minuter per natt så att sena natten blev till frukost och tidiga uppvaket ersattes av en full flaska välling innan sovdags.

Det tog 2-3 veckor att ändra barnets vanor med de metoderna, och sen ska man erbjuda ny och spännande mat på dagarna så att barnet verkligen upptäcker att mat är gott och intressant. Vårt barn sov första hela natten vid 13 månader.

Om bebisen gallskriker hos din man kan det vara för att han luktar fel och starkt, det blir som en käftsmäll för en bebis som har fräscha sinnen och är van vid din lukt.

Säg åt mannen att sluta med rakvatten och dofter och sen tar du en T-shirt som du har sovit i flera nätter och gärna spillt lite mjölk på, och lägger över hans axel, så att bebisen får sniffa på den istället. Luktar det bara rätt ska det inte vara några problem en sömnig natt. Du kan också prova att ta mannens insvettade tröja över din axel när du ammar, så att hans naturliga doft finns med när mat och trygghet ges. Barnet behöver vänja sig vid er båda.

Om man sover mindre än 6 timmar blir man psykist påverkat. Det gåt inte att göra nånting, du behöver sova mer än 6 timmar per natt. Jag hade samma problem med mina tvillingar. När de var 12 månader var jag tvungen att se över alla rutiner. Vi slutade med mat på nätterna. Försökte att trösta utan mat. Den viktigaste är att inte amma till sömn, utan hitta andra rutiner. Det blev mycket bättre när jag slutade amma/ge flaska och bara satt nära dem och väntade tills de somnar. 

Kan du och stora barnet sova någon annanstans några nätter?

Har en bebis på 11 mån som i 11 mån sovit skrot och samtidigt vägrat allt förutom amning nattetid. Har därför i 11 mån sovit max ett par h i stöten, och ofta varit vaken stora block nattetid och burit barn som inte velat sova.

Min man har försökt avlasta genom att ta storasyskonet mer dagtid, alltid natta stora och även ta lilla på morgonen så jag fått 1-2 h extra h sömn.

Men, sömnbristen har kort sagt gjort mig till en bitch. Det finns inget bättre ord. Jag är lättretlig, snarstucken och helt enkelt jättetrött bara. Men jag märker att jag låter sur, jag anser och har inget tålamod kvar. Och jag hatar det. Försöker verkligen jobba emot det men jag hör verkligen hur jag låter, och jag låter inte så snäll.

Alltså, alla tips på hur jag,/vi kan bryta detta? Vi har såklart testat att låta mannen ta minsta, vilket gav en gallskrikande bebis i flera timmar och en sämre sömn för storasyskonet ett rum bortm inte direkt det vi vill chansa på igen, då fick INGEN sova bra istället.