Känsla av att aldrig duga

Under en stor del min uppväxt, har jag fått kämpa för att känna mig sedd, betydelsefull och att duga för mina föräldrar och andra släktingar. Under barndomen har det handlat om att inte göra någon till besvär genom att vara den där "duktiga flickan". Under tonåren började jag att säga ifrån och fick då ofta hävda min rätt att bli hörd och sedd. 

Nu i vuxen ålder har jag brutit med med en del släktingar och lever mitt liv som jag vill. Jag är högutbildad, har ett bra jobb och familj. Trots detta får jag ofta höra att jag borde göra både det ena och det andra. Det kan då handla om att jag borde träna mer, umgås mer med vänner eller ta tag i något som jag just då varken orkar eller har lust med (något som inte påverkar mitt liv nämnvärt- typ rensa fråd så att cycklarna slipper stå ute). 

Alla dessa tillsägelser, kommentarer om vad jag borde göra, får mig att bli det där barnet som aldrig dög och får mig helt ärligt att känna mig sämst. Någon annan som känner i gen sig i detta? Eller är det bara jag som överreagerar?