Behöver hjälp att stå ut

Hur kommer det sig att du tar huvudansvaret för hunden som sambon ville ha? Och varför dammsuger inte hen minst hälften av gångerna, och borstar ur+badar hunden?

Det är ju en polarhund med allt det innebär, men en kyldyna kanske kan hjälpa något?

Hunden märker självklart din motvilja så antingen tar din sambo 100% ansvar för hunden eller så låter ni henne somna in innan hon blir dålig och ska stå ut med en bebis som kanske kommer stressa henne. 

Sambon tjatade till sig hunden så nu får han ta hand om den själv!! Iaf medan du är gravid.

Han tar mer ansvar men han har alltid varit lat och eftersom jag tjatade till mig katt och han nu gör kattlådan så tror jag han känner att ja men jag måste ju kunna gå ut med hunden iaf. Vilket som så kan han säkert gå ut med henne mest av gångerna men problemet är hur efterhängsen hon är på mig och hur van hon är att jag gör allt, hon flåsar i mitt ansikte hela tiden, hon går efter mig till varje rum. I överlag så rör jag mig mer hemma och hon följer då mig överallt. Jag blir less på att hon alltid är efter mig, jag känner mig jagad. Stänger jag in mig i ett rum öppnar hon dörren genom att hoppa på handtaget. Bygger jag ett fort så välter hon det eller skäller tills jag öppnar. Tror inte hon är smart nog att känna min motvilja, jag är ju inte elak mot henne jag försöker bara gå iväg. Dessutom är jag också snäll och glad i henne så tro inte att jag aldrig gosar med henne eller ger komplimanger. Men jag hade en diskussion med min sambo om henne nu och han är också less på hennes flåsande och krävande natur nu, men han älskar henne och vill absolut inte göra sig av med henne det finns inte på kartan. Så där står vi nu. Sonen är iaf inte less på henne, han tycker hon är toppen, men så gör han ju inget med henne förutom busar heller.

Watch Vore det inte en bra ide att låta hunden få en ny kompis i form av tex en ung hundintresserad tjej som kan gå ut på långpromenad några ggr i veckan? 

Kanske någon som inte får ha en egen hund, för sina föräldrar.  När jag var yngre så hade jag flera grannhundar som jag gick ut med under många års tid. Antingen regelbundet elr när ägaren behövde hundvakt. Ett par stycken ställde jag ut oxå, å tränade lydnad med!
win-win situation för båda parter. :) 

Din hund skulle få nåt eget att tänka på, och vara tröttare o mer harmonisk hemma. (det låter på din beskrivning som att hon nog delvis iaf känner ditt avståndstagande.. elr att hon söker uppmärksamhet o mera kel. Oxå en möjlighet att hon "vet" om barnet, och därför vill va nära/ hålla dig under uppsikt å beskydda dig. )

Hursomhelst så tror jag att om du vill att hon ändrar beteende, så får du/ni nog hjälpa henne lite på traven, så hon får nåt nytt, skojigt som håller henne aktiverad och sysselsatt. Bättre att fixa det nu, än senare när det kanske hunnit hopa sig till ett ännu större problem. Å det är ingen skam i att låna ut sin hund åt  andra, när man själv inte orkar!. Du gör dem en tjänst, vars liv blir så mycket ljusare, friskare å gladare, av att få möjlighet att umgås med en hund ibland.   

-Var öppen för andra människor under era promenader, se om någon visar extra intresse för hunden. Det behöver ju inte va en ung tjej heller, utan kanske en ensam pensionär som skulle bli väldigt glad över att få ha hunden hos sig ibland, 2-3 timmars kel+ en promenad nån dag nu som då, osv...Någon som älskar hundar , å typ gärna tränar trix med lite godis som belöning, det skulle göra stor skillnad för hundens mående, tror jag. (eller vad nu hunden i fråga helst vill göra för aktivering)

Men möjligheterna är många, dock kanske svårt att hitta rätt folk, personkemi, m.m. oxå beroende på var du bor, förstås. Hittar du ingen, och om du har råd, så kan du ju anlita en dog walker..