Jag vet att många inte håller med mig men när min hund var valp fick hon hälsa på och leka med så många andra hundar som bara var möjligt, vi tog kopplade promenader med andra, var på kennelträffar, gick kurser och ställde ut. Det var till slut så avdramatiserat med andra hundar att det inte blev en "grej", sen kom det naturligt i och med vardagslydnaden när hon var närmare året att jag kunde säga åt henne "nej inte idag", eller ge henne ett kommando att gå fot eller så när hon ville fram till någon, och då släppte hon det utan protester.
Som sagt, finns de som ogillar min metod men det fungerade utmärkt för oss. Min hund är nu en oerhört signalsäker och trygg hund och jag kommer göra precis likadant med nästa. Hade hon inte varit så jäkla taggad på att jaga duvor och råttor och annat av stadens fauna hade jag utan vidare kunnat ha henne lös i stan. Ändå är det full fart på henne när hon väl hittat en annan hund som hon får en lekstund med, så hon har inte blivit tråkig.
Jag har dessutom haft fantastisk roligt med alla andra hundägare som vi träffat genom åren. Så många sköna original! Och dessutom, nu har jag haft hund förr, men det ger väldigt mycket att sitta i rastgården och tjöta hund. Som ett forum, fast i verkligheten.