Drömmen om en katt trots allergisk sambo
Hej!Jag har så länge jag kan minnas haft en stark dragningskraft till djur men allra mest katter. Vi hade en katt när jag bodde hemma, som vi adopterade precis innan jag flyttade hemifrån 2017, och har hälsat på mina föräldrar flera gånger i veckan för att mysa med katten. Jag har lidit av psykisk ohälsa sedan tonåren men för två år sedan var jag med om en traumatisk upplevelse som påverkat mig dagligen sedan dess och har efter det fått diagnoser som posttraumatisk stress, ångest, och depression. Katten har hjälpt mig komma ner i varv och hjälpt mig igenom en hel del panikattacker, men förra året var vi tvungna att avliva henne då hon blev obotligt sjuk och hon har lämnat ett stort tomrum efter sig. Sedan hon lämnade jordelivet har jag haft svårare att ta mig igenom vardagen då jag inte kan slappna av ordentligt och finner inte så mycket glädje i vardagen. Min allra högsta önskan i livet är att ha en katt, men problemet är att min sambo är allergisk och har symptom som nästäppa och rinnande ögon, ibland är det helt okej och andra gånger värre. Han säger att det hade blivit jobbigt att känna så varje dag, men samtidigt vet jag att jag hade mått mycket bättre psykiskt om jag hade haft en katt att komma hem till varje dag. Vet att det finns vaccin mot pälsdjursallergi men det ges ensast till de som är extremt allergiska, har någon en annan möjlig lösning? Vet såklart att det finns mer allergivänliga kattraser men jag vill helst ta hand om en hemlös katt, sånna som har svårt att bli adopterade pga ålder osv. Tycker det känns dumt att köpa en framavlad katt när det finns så många ?vanliga? hemlösa katter som ingen vill ha och raskatter har lite lättare att få hem. Förstår om ni tycker mitt argument är dåligt men är tacksam för all hjälp jag kan få!
