Hjälp - mamman till mitt barn har börjat spåra gällande umgänget (Söker tips & råd)
Hej,
Har hamnat i en väldigt knepig och jobbig situation. Till stor del självförvållat, men vissa saker har börjat gå till överdrivet. Hade blivit en enorm text om jag skulle få med alla detaljer, så försöker vara så koncis som möjligt. Tacksam för råd & hjälp.
Bakgrund
- Jag och min f.d. sambo fick ett barn i början av året som vi har gemensam vårdnad över
- När barnet var ett par månader gammalt blev jag "påkommen" med att ha undanhållit en del av mina skulder från ett tidigare spelberoende, som sambon kände till redan innan hon blev gravid.
- Beklagligt förstås, och det är helt och hållet mitt fel. Hade förhoppningar om att kunna lösa det på annat sätt med hjälp från en anhörig, men sköt hela tiden fram det pga att det varit fullt upp att få ett barn och att det har blivit mer prio.
- Det här togs inte väl emot alls av mamman till barnet - vilket jag har full föståelse för. Hon blev såklart arg, ledsen och besviken.
- Vi bodde i ett hem som tillhör en släkting, som hyrt ut det till oss för en symbolisk summa
- När sanningen "kom fram" så att säga så valde mamman till barnet att bo växelvis hos sina föräldrar då hon behövde lite avstånd från mig - också helt förklarligt.
- För någon månad sen så flyttade hon helt till sina föräldrar och vår relation är i en ?paus? just nu.
Umgängessituationen
Hennes föräldrar bor över 1 timme bort med bil från där vi tidigare bodde, så det har gjort umgängessituationen knepig och det är en helt ny situation för mig också såklart. Vet ej hur länge hon tänkt bo där eller var hon tänkt bo i framtiden. Så kan inte planera något själv i mitt eget liv, t.ex. var jag ska bo etc.
F.d. sambon har sagt att jag får träffa mitt barn exakt när jag vill. Har därför försökt träffa barnet så ofta jag har kunnat, trots avståndet och att mitt hem ligger 1 timme bort.
På sistone har hon börjat komma med ursäkter till varför det inte passar att ses. T.ex. att det blir för stressigt att jag kommer på besök för hennes föräldrar osv. Så umgänget är helt på hennes villkor i praktiken.
Det har även dykt upp helt orimliga anklagelser. Hon har påstått att jag har dålig energi när jag kommer, att jag inte hälsar på hennes föräldrar, att barnet inte brukar gråta som hen gör när jag håller i hen. Hon har även över telefon sagt till en släkting till mig att hon varit rädd att jag ska skada barnet fysiskt. Alltså helt vansinniga anklagelser som helt enkelt inte stämmer.
Upplever att f.d. sambon är helt personlighetsförändrad. Bara kall och fientlig. Precis allt jag gör är fel och hon litar inte på ett ord jag säger.
Försök till medling hos kommunen
Har frågat henne tidigare om vi kunde sätta ihop något schema för hur umgänget ska se ut, men hon har inte velat ge något förslag.
- Har varit på inledande samtal hos kommunen gällande att komma fram till hur umgänget ska se ut framöver. Problemet är dock att det är semestertider, så kommer inte kunna få hjälp den vägen förrän i augusti.
Så nu är vi liksom i ett limbo där vi måste komma överens om hur umgänget ska se ut för oss själva.
Tog fram ett helt rimligt schema som skulle innebära att jag träffar barnet cirka 3-4 gånger i veckan.
Hon tycker att 1 gång i veckan - enbart på helger - är fullt tillräckligt.
Vi snackar alltså om ett barn i spädbarnsåldern. För att vi ska få en anknytning så är ett besök i veckan helt och hållet orimligt.
Det verkar just nu som att hon kommer fortsätta att motsätta sig umgänge på den nivån jag önskar, så nu har det här blivit en mardrömssituation. Försöker ju så gott det går att hitta ett slags samarbete, men hon vägrar vika en tum, som det är nu.
Frågor
- Är mitt enda alternativ att vända mig till familjerätten/tingsrätten i det här läget? Eller ska jag bara fortsätta åka dit för besök enligt mitt schema och ?tvinga? till mig umgänget liksom?
Känns otroligt smärtsamt att inte få träffa mitt barn och att barnets mamma motarbetar och begränsar mitt umgänge. Känns helt och hållet orimligt att jag ska få träffa barnet bara en gång i veckan. Är rädd att det kommer förstöra vår anknytning ännu mer än vad som redan skett pga att det ofta går 3-4 dagar innan vi ses.
Jag och sambon har varit ett par länge och det känns också hemskt att behöva ta till juridiska medel för att få träffa mitt barn.