Social fobi/ångest tråd
Jag har alltid varit en väldigt social och trevlig tjej som inte haft problem med det sociala. Nu har jag snart bott i min pojkväns stad i 3 år och känner mig väldigt isolerad. Är mest äldre på jobbet, ingen jag riktigt har kontakt med. Dålig kontakt med hans familj. Jag och min pojkvän gör sällan saker tillsammans.
vad har hänt? jag och killen skulle gå in i ett köpcentrum, det var folk överallt och jag fick panik, vi skulle äta buffé och liknande men jag klarade inte av det och fick typ springa ut. jag Hade gjort mig väldigt fin.
nästa vecka ska vi äta middag med hans släkt/hans syster pojkväns släkt som jag absolut inte känner och jag har redan börjat bygga upp en inre panik. Att veta att det kommer vara fullsatt och sen vad vi ska prata om gör mig stressad.
Jag vet inte om det ligger i mitt liv generellt och att vår relation förändrats. Han har lämnat mig själv på en festival, hans mamma har skickat hem oss när vi velat hälsa på, hans mamma lämnade oss på ett rum där vi fick vänta tills de ätit klart.
Jag kan även komma med förslag, klä upp mig jätte fint och han säger liksom ingenting. får ingen bekräftelse eller uppvaktande.
Känner mig så klen och vågar typ inte göra någonting längre, ingenting känns rätt, inte ens min personlighet. Jag känner mig så liten och inte inkluderad. Det har varit mycket generellt men jag vet inte varför jag blivit såhär.
Jag har Aldrig liksom tänkt eller oroat mig.
En psykolog säger ju alltid också att man måste våga och utsätta sig i situationer, men har jag varit hemma 2 månader utan vänner, utan att göra något, eller får ett nej av min pojkvän på något vi kan hitta på så nöjer jag mig. Jag är bekväm.
Någon som känner igen sig? Vad kan det bero på?