19 år och gravid, vad ska jag göra?

Jag gjorde en tidig abort när jag var 19, p.g.a. att:

- jag var inte klar med utbildning
- han var inte redo för barn än utan ville att jag skulle göra abort
- jag var fast besluten att aldrig föda barn åt en man som inte ens vill, för även om mannen vill från början så spricker relationer ofta nog ändå och kvinnan blir stående själv med alltihop. Jag ville verkligen inte börja i det läget.
- jag såg bättre män i min framtid, han var väl okej men barnslig och hans familj var ganska beige.

Så det blev abort, och kort efter gjorde jag slut. Man får räkna med att det rätt ofta blir slut där, eftersom aborten visar tydligt vem killen är och det kan vara svårt att förlåta en barnrumpa som gömmer sig i datorspel eller med polare och vägrar tala om saken medan hon har ont och mår dåligt. Där har du första beviset på hur killen agerar i en krissituation så var väldigt uppmärksam om du har tänkt fortsätta med honom. Är han ett stöd och beter sig vettigt när du mår dåligt/ är sjuk? Kan du stötta honom och ni kan tala om känslor istället för att han vägrar och flyr iväg?

Sen känner jag ett radarpar som skaffade barn medvetet under studierna, båda läkarstudenter, högpresterande och ansvarstagande osv. De gjorde verkligen sitt bästa men de skilde sig ändå när barnet var 6-7 år. Ens personlighet är inte färdigutvecklad förrän runt 25 och betydligt fler yngre föräldrar separerar än äldre.

Jag gick vidare med min plan, tog min master, forskade en stund, fick ett bra jobb, hittade rätt man, fick ett mycket begåvat barn och blev välbeställd. Jag önskar mig inget mer i livet nu faktiskt utom att vi alla får vara friska.

En god del av det hade nog inte hänt om jag hade fått barn vid 19 med den killen.

En av mina kompisar fick barn när hon var 20. Hon hade inte fast jobb, killen lämnade henne och hon bodde hos sina föräldrar. 

Hon är idag välutbildad, bra jobb och har sitt eget boende samt ny man. Hennes barn är världens goaste.

Bara du kan bestämma vad du ska göra. Något många inte pratar om är hur jobbigt det kan vara att göra en abort. Det går aldrig att ångra och du kommer för alltid att undra vem som skulle ha funnits i ditt liv om du valt att behålla barnet.

Om du väljer att behålla kommer både barnet och killen finnas i ditt liv för alltid. Var beredd på att axla hela ansvaret själv. Killen kanske finns vid din sida eller inte. Räkna inte med något utom underhåll från hans sida så blir du inte besviken.

Hur känner du med din egen familj? Kommer de att finnas där för dig? Om inte, fixar du hela ansvaret själv?

Rent biologiskt är det inte för tidigt att få barn vid 19, du är ung och pigg och fixar säkert vaknätter och allt annat bra även om du är ensam.

Däremot kommer du tvingas bli vuxen snabbare än annars om du behåller barnet. Du kommer alltid att få sätta barnets behov först och du kommer att få avstå saker du hade velat göra för din egen skull till förmån för barnet. Har du tur har du stöttande familj och/eller kille som kan ta över ibland. Men självklart kommer du få göra vissa uppoffringar.

Tänk igenom hur DU vill ha ditt liv. Detta beslut är bara ditt och alla andra får gilla läget. Om du vill och kämpar kommer du kunna fixa både barn och utbildning men det kommer kanske att ta längre tid och vara kämpigare. Men jag tvivlar inte en sekund på att du fixar det om det är vad du önskar. Kvinnor i alla tider har funnit styrka i sig själva, sitt moderskap och sitt barn!

Boka tid hos kurator om du vill ha hjälp att reda ut dina känslor. Låt inte killen eller familjen skrämma dig till abort om du inte vill det själv.

Svårt att säga hur någon annan ska göra men jag har gjort två aborter, är några år äldre än dig och gjorde en abort när jag var i din ålder. Du är ung och hinner få barn senare. Jag vill ha barn någon dag, men med rätt person och när jag själv är redo (både mentalt och ekonomiskt), vilket jag inte var då och fortfarande inte är. Vill ha de rätta förutsättningarna och leva mitt liv och göra så mycket som möjligt först, för det blir svårare när man får barn, då handlar det inte längre om att sätta sig själv först utan då är det barnet som kommer först, i alla lägen. Jag är inte längre tillsammans med han som jag blev gravid med. 

Jag hade behållit. allt går att lösa efteråt. Jag blev gravid i yngre år, men gjorde abort tyvärr. Nästa ggn jag hade lyckan att bli gravid var vid 35! Så nu blev jag en äldre mamma. Men så klart oerhört tacksam för att jag ens har barn.

ser så många fördelar att ha barn ung- största är ju såklart att man får flera år tillsammans med sitt barn. tänk noga igenom ditt beslut?!

Men du vet ju inte hur det är att få barn så tidigt. Du bara gissar.. ?Ser många fördelar? blir ju lite svårt att säga när man faktiskt inte har nån aning om hur det är på riktigt.

 Jag fick barn när jag skulle fylla 19, ångrar inte henne såklart men mitt liv har inte varit lätt kan jag säga. Det är inte lätt heller med så liten ålderskillnad för det har varit svårt att få henne att se mig som en förälder som hon behöver lyssna på. Pappan tog det slut med innan hon hade fyllt 1, då var vi ändå förlovade och hade varit tillsammans i 3 år. 

Jag har fått fler barn senare också och att ha både en tonåring och en bebis är inte alltid lätt heller. Som sagt är jag såklart glad att hon finns men skulle inte rekommendera nån att skaffa barn i den åldern. 

Fast rekommendera att bli gravid är väl en annan sak, nu är hon ju redan gravid och frågan handlar om en abort eller inte. 

Kan man helt och hållet planera sitt liv till punkt och pricka så är det kanske inte helt optimalt vid 19-20, utan några år efteråt. Dock vet man aldrig hur ens liv blir i förväg.