Ofrivillig abort hur hantera sorgen

Vad tråkigt att du behövt vara med om det.
Själv fick jag reda på att min graviditet avstannat i v9, jag skulle ha varit i v14. Fick ta abortpiller för att få ut det, var fruktansvärt att ta pillren när min kropp längtade så efter ett barn.
Man sörjer, fokuserar på annat och går vidare.

En positiv sak är att du verkar ha kommit undan en usling till karl. Det tycker jag är värt att fira.

Fruktansvärt det du varit med om. 
Jag hade tagit kontakt med min vårdcentral och bett få samtalsstöd. 

Ovanligt kall kille du råkat ut för med exet. 
Tycker som ovanstående att det är iaf värt att fira att du blev av med honom. 

Lider med dig :( Jag förstår dina tankar skulle också ha jobbiga tankar efter en abort. Detta kanske är en klen tröst, jag vill verkligen inte förminska dina känslor. Dina känslor är äkta och du känner såhär nu. 

Men pga aborten så har du befriat dig från en idiot till kille. Jag själv har två barn med en idiot och det är inget jag önskar någon. Barnen är fantastiska men exet är allt annat än det. 

Har du någon du kan prata med, någon samtalskontakt? Ta varje dag som den kommer och tillåt att känna alla känslor. Tillslut kan du gå vidare. Förhoppningsvis hittar du en fantastisk partner i framtiden som du kan skaffa barn med och ha det bra med. 

Vill också säga en sak för att göra det lite lättare. Försök tänka att det inte är ett barn du tagit bort, det är ett foster. Ett foster är för outvecklat. dock klen tröst om man är en tänkare. 

Ja,det är svårt att leva med detta när man ångrar aborten.Ingen vill väl göra abort,det är en nödlösning enligt min åsikt .Men livet måste gå vidare.

Du kanske kan ringa mottagningen där du gjorde aborten och få prata med en kurator?
Försök se det positiva i detta. Om du hade fortsatt graviditeten och fått ett barn hade ni kanske haft ett helvete med den där pappan.

Tillåt dig att sörja och känna allt du känner. Ta hjälp av en samtalskontakt. Tänk också på att du inte är ensam, det är många kvinnor som har gått igenom liknande. Jag tycker det låter som du tog rätt beslut, men det tar ju inte bort sorgen över det som inte blev. Ta hand om dig 

Jobbigt!Om inte abort hade varit tillåtet här ,hur skulle det ser ut idag.Livet.

Det goda i den här situationen är att du slipper ett rent helvete 18 år framöver med den där mannen. Ert barn slipper också ha en idiot till pappa och antagligen lida för det känslomässigt.

Tillåt dig att sörja men försök att inte fastna i sorgen. Det var rätt beslut du fattade, med den pappan var det rätt att göra abort. Du kanske inte ser det nu men du hade tur som slapp honom. Du är värd bättre 

Jag hade bara känt mig stärkt i mitt beslut om mannen betedde sig som skräp efteråt.

Varför ska du offra din kropp och en bit av din hälsa för att bära fram just hans gener? Det du känner är delvis hormoner som spökar i kroppen, det blir bättre snart.

En dag kommer du att tacka allt vad heligt är för att du inte gjorde detta utan valde en bättre man till far åt ditt barn, tror jag.

Ja, jag  hade också en dröm kvällen innan jag gjorde en abort, en tidig medicinsk  abort.

Det var en liten pojke i 5-6 års åldern i bruna .anchesterjeans som stod på ett isflak. Han sträckte sina armar mot mig, grät och skrek: - " Snälla,  mamma döda mig inte!"

Ändå gjorde jag det. Det var strulig relation med pappan, lite hemlig också. Ett triangeldrama.  Jag bodde i en jättekonstig liten etta som jag vantrivsdes i.

Lönen räckte till mig men inte till att skaffa mig en större lägenhet just då.  Jag kände hopplöshet och jag skulle bli en fattig och usel mamma. Jag kunde inte se att jag ku de ta hand om ett barn på ett bra sätt.