Olika åsikter om uppfostran

Jag var också väldigt ung när jag fick mitt första barn, han var mycket hos sin mormor när han växte upp... min mor var född 1930 och hade inga elakheter i sin del av min sons uppfostran.
Denna son är idag 40 år gammal.

Det där låter som något från 1800-talet!
Eller kommer din man från någon annan kultur?

Aldrig, aldrig, ALDRIG hot eller våld!!! Om din man tycker det så ska han inte ha med barnen att göra.

Ja ni kan kontakta kommunen om att få gå en föräldrakurs.

Kommunen håller föräldrarkurser. Vilka föräldrar som helst får anmäla sig. Du kan googla eller ringa kommunens växel. 

Tack för era svar!   Min mans farmor var svensk,  född på 20-30 talet.   Jag hann inte träffa henne, eftersom hon gick bort flera år innan jag och min man träffades.   Men vad jag fått höra så var hon inte särskilt trevlig.   Farfar var också sträng, minst sagt, men han gick bort rätt tidigt, så min man har inte så mycket minnen och inflytande från honom. 
Vår kommun har föräldrakurs, men det är tyvärr så fullbelagt att de inte ens tar emot ansökan. 

Det förklarar din mans sneda uppfattning om barnuppfostran men är samtidigt ingen ursäkt. Ni får gå till en barnpsykolog istället, och den personen kan säkert rekommendera bra litteratur som ni kan läsa och prata om tillsammans. Din man kommer lära sig mycket och era barn kommar aldrig bli utsatta för hot eller våld i någon form.

Har du kollat vad det finns för familjerådgivning där ni bor? Kan finnas båda hos kommun och privat. Det är självklart aldrig någonsin ok att använda våld eller hot om våld mot barn så han behöver hjälp med att båda inse det och få andra verktyg för att hantera barnen. Samtidigt behöver ni båda hjälp att lösa situationen med alla bråk och kaos. Det är lätt att tappa fattningen när det är konstant kaos hemma, och så ska det absolut inte behöva vara. 

För övrigt togs jag också hand om av min mormor istället för att gå på dagls och jag tillbringade somrarna med farmor och farfar i samma ålder. De var också född på 20-talet och jag utsattes aldrig för något av det som du beskriver. Det handlar inte om att din mans farmor var en annan generation utan att hon var våldsam och elak. Jag tror att din man behöver mer än en föräldrakurs för att komma över de skador hans uppfostran haft och sveket från de egna föräldrarna när de inte ingrep. 

Förstår din man hur dåligt han behandlades som barn? Jag tänker att det kommer att bli jättetufft när det till fullo går upp för honom hur gräslig uppväxt han hade och hur mycket det skadade honom. Ni kan nog ha ett rejält sorgearbete att ta tag i, för det låter ju inte som att han har bearbetat vad han har varit med om utan på ett känslomässigt plan ändå upplever att farmor gjorde rätt. Den typen av uppfostran ger ju också lätt barnet skamkänslor och känslan av att inte duga. Jag tror att din man kan komma att behöva inte bara tillsägelser om att han gör fel utan också en rejäl dos förståelse och tröst. Och du verkar ju redan ha förståelsen! 

Rekommenderar boken "Fem gånger mer kärlek" medan ni väntar! Den används av min kommun i föräldrakurser.

En väg att gå är kanske samtalsstöd för att bearbeta barndomen. Psykolog kan det vara lång kö till, men kurator är nog lättare att få. Genom vårdcentralen. 

Om han förstår hur skadad han själv blev kanske viljan att ändra beteende ökar. 

Ett tips för att minska kaoset är att ofta dela upp er, så att en förälder är med två barn och den andra drar iväg med ett och hittar på något. Se till att alla barn regelbundet får en stund ensam men någon av er. Med så små barn kan veckohandlingen vara en sån grej. I synnerhet om man köper en glass eller korv efteråt. Skapa småmysstunder med var och en ofta. Du-och-jag-stunder. De här tillfällena är ofta bra tillfällen att berätta för barnen hur mycket man tycker om att göra saker tillsammans med dem. 

Jobbar ni inte redan deltid och har möjlighet till det så gör det! Min erfarenhet är att jobba deltid är betydligt bättre än att ha råd med utlandssemester tex. Om båda går ner i tid blir familjelivet mindre stressigt. 

Om ni inte gör detta redan är det också grejer att ta tag i: mat och sömn på fasta tider (gäller även vuxna), veckomatsedel och veckohandling, tydlig och rättvis uppdelning av vardagssysslor. När det praktiska flyter på på rutin finns mer ork kvar för allt det andra. 

Oj det där är allt annat än ok, du måste ju sätta ner foten mot din man!! Helt oacceptabelt. Om kommunen har fullt så kolla om soc kan erbjuda någon sorts stödsamtal för föräldrarollen?

Han behöver också som flera påpekat bearbeta sin uppväxt. Det där har noll och intet med generationer att göra, min mamma var 1925 och min pappa var ännu äldre och jag har haft en varm och kärleksfull uppväxt.

Njaaa...

Att blanda in soc frivilligt i sitt liv skulle jag verkligen inte rekommendera då det kan bli åratal av förföljelse som påföljd.

Sedan, alla behöver inte gräva i saker som varit jobbigt eller svårt i dåtid. För en del är det bättre att låta det vara i det förflutna. Jag är själv en person med ett rent helvete i bagaget, har ibland fått höra att jag "behöver prata om det" men nej, det behöver jag verkligen inte. Det ligger bäst där det ligger, i det förlutna.

Märkligt att folk tror att alla är stöpta i samma form.

Hur sjuk är man inte om man är elak mot sina barn?! 

Är nog dessvärre vanligare än man tror.
En barndomskompis fick mycket rejält stryk av sin pappa, hon sov i ett gammalt ödehus ibland när hon inte vågade gå hem.

Tack för era svar och för att ni inte dömer mig som mamma i detta.
Han slår inte barnen, men kan nypa eller knuffa till dom ibland när de vägrar lyssna.    Hans beteende hjälper inte ett dugg,  de fortsätter gallskrika, spottas och bråka.
Vi turas om att ta barnen på egentid en och en, och då är de helt underbara.    Men det är mycket svartsjuka och avundsjuka dem emellan,  så det är svårt att ta med ett barn och lämna de andra i raseriutbrott i hallen för att de inte får följa med. 

Mina  föräldrar som växte upp på 50-talet fick smisk, pisk och nyp av både sina föräldrar och lärare.
Men de har aldrig gjort något sådant mot mig eller mina syskon. 

Alltså utövar han våld mot barnen. Det här måste ni verkligen båda ta tag i, men om han inte är villig så måste du avlägsna barnen. Att han redan har utövat både fysiskt och psykiskt våld mot dem innebär inte nödvändigtvis att barnen är traumatiserade för livet om det hela upphör NU. Spelar ingen roll om de är svartsjuka eller inte, med en far som gör dem illa kommer de bara må sämre. Önskar dig allt gott. Förstår att det är jobbigt men samtidigt är ju det här helt oacceptabelt.