Jag har bara erfarenhet av en katt som kom till oss som elva månader gammal, han må vara av en ras som mognar sent, men det lär ju ändå vara annorlunda mot en fyramånaders.
Jag hade egentligen sagt att vi ska ha en vuxen om vi ska ha en till, men nu har jag blivit erbjuden en liten knatte som behöver ett nytt hem... och jag har svårt att motstå.
Vi bor i lägenhet, men kan erbjuda viss utevistelse i koppel. Den skulle dock främst bli innekatt.
Har haft kattungar som varit lugna, klättrat i sina kattträd, lekt med sina leksaker .
Sen har jag hat 2 st som rivit ner krukor, prydnadssaker, klättrat på soffan och vässat klorna på sängen.
Det beror helt på individen.
Man går lägga mycket tid på djur man skaffar sig och mycket kärlek.
Jag minns inte, så längesen. Men jag vet att det var svårt att låta bli dom. Kommer inte på så mycket mer som är sötare än kattungar 
Jag säger som ovanstående talare. Det beror på individen. Jag har haft både kullar och ensamma ungar då jag är jourhem åt en omplaceringsorganisation. Träffat helt ko-lugna kattungar som snällt leker med sina leksaker, sover mycket och vill ligga i knät. Jag har också haft de som i sina zoomies klättrat upp för ryggen på mig bara för att i nästa sväng hänga i taklampan, typ. Sen finns det ju såna man måste passa på för att de äter allt som är litet nog att stoppa i munnen eller mjukt nog att tugga av bitar på. Det finns alla sorter!
Förbered dig på en totalvild galning där du behöver skydda växter, gömma sladdar, aldrig låta mat vara framme så är du redo även för en lite lugnare :D