Kub eller bara tidigt ultraljud?

Det beror väl på lite vad ni vill få ut av det?
Och hur ni ser på risk?

Nu ska jag inte ha fler barn men om det vore så, så hade jag gjort ett tidigt UL för att bekräfta att allt såg bra ut och sen gått direkt på nipt. Och betalat ur egen ficka om jag var tvungen. 

Alternativt bokat KUB men bara för ultraljudsdelen så att säga, jag hade tackat nej till beräkningen man får som bara ger en sannolikhet. Nipt är ju säkrare på det sättet eftersom det analyserar celler från barnet.

Och det baserar jag på att ultraljud i sig är av värde, det finns ett värde i att se ett foster som är så stort som det ska vara utifrån vilken vecka man är i, oavsett om man gör det tidigt i typ vecka 8 eller senare runt tiden för KUB. Men för att man ska kunna ta ställning till KUB så behöver man sätta sig in mer (anser jag). Det insåg jag och min man när vi fick en halvbra siffra senast.

Jag var 36 år då och KUB hade inte varit aktuellt när vi väntade vårt första barn. Vi tyckte vi hade pratat igenom detta med fosterdiagnostik men ändå hade vi svårt att hantera det, vi tänkte olika liksom. Jag tyckte siffran var okej, och det var så barnmorskan sa också. Att det ser jättebra ut. Men det enda min man kunde tänka på var - om allt är bra, varför fick vi inte 1:20 000?
Eftersom ingen av oss ville gå x antal veckor/månader i ovisshet så valde vi att bekosta nipt själva. Det är inte 100% heller men gav oss den trygghet vi behövde just då. Sen kom RUL några veckor senare och även då verkade det som att vi väntade ett friskt barn. Du har ju aldrig några garantier, allt kan hända tills barnet föds, men den vägen valde vi.
.

Varför vill du göra KUB och hur ställer ni er till ett eventuellt "dåligt" resultat?

Nu är det många år sedan jag var gravid (11 för att vara exakt) och då fanns inte nipt. Det var KUB eller fostervattensprov som gällde. Jag var 36 så det blev KUB. Redan flera år tidigare, när vi började försöka få barn diskuterade vi hur vi skulle göra om ett foster visade sig ha "fel". Vi var helt överens om utgången vid ett sådant besked från början men genom åren så hade vi diskussionen lite då och då för att se att ingen av oss ändrade sig.

Så frågan är ju ställd högst upp. Hur ställer ni er till resultatet från ett KUB-test? Kom ihåg att det även handlar om sannolikheter och inte är ett fadtdtällt faktum.

Okej är alltid skönt att höra lite andra tankegångar! Vi har verkligen försökt läsa på, kollat videos och diskuterat med barnmorskan men har ändå svårt att komma fram till ett beslut. Det gratis ultraljud vi får sker i samma veckor som kub alltså ca v.12-14.

Kanske ska tillägga att jag är 25 år och har varit på ultraljud v.9 (8+0) där allt såg ut precis som det skulle där och då. Vi gjorde så tidigt ultraljud då vi genomgått ivf. 

Men ni vet väl att man inte måste få 1: 20 000 för att det ska vara ok? Jag fick 1:2000 nånting med mitt andra barn och 1:19800 med mitt tredje , jag var 27 med andra och 33 med tredje. Båda barnen är friska.. när jag väntade första fanns inte KUB.  Jag blev fanatiskt inte alls orolig när jag fick 1:2000 med andra barnet, såg det som att det var liten risk. 

Nu är jag 36 så om jag skulle bli gravid igen skulle jag absolut göra KUB, får jag dåliga siffror (och då pratar jag INTE om att jag bara inte får de allra bästa) så får jag gå vidare och göra NIPT eller fostervattenprov. 

Om TS tänker som ni att allt under 1:20 000 är dåligt ska hon självklart inte göra KUB.. annars tycker jag det beror på hur gammal hon är också, ser inte att hon har skrivit det? Men man får ju tänka lite rationellt , inte att man måste få de allra bästa siffrorna annars är det katastrof. Det är ju så här att antingen har barnet DS eller inte. Det är inte så att mitt andra barn har lite mer DS än mitt tredje :) Eller att ett barn som fick 1:100 har ännu mer DS. 

Kan förstå däremot om man får riktigt dåliga siffror , att det kan skapa onödig oro om det visar sig att allt är bra. 

Sån otur att ni bor i ett landsting som inte betalar det åt er, trodde det erbjöds gratis i hela landet. 

Men som andra säger är det hur ni ställer er till resultatet.  Det finns kromosomavvikelser som aldrig kommer kunna leda till ett livskraftigt barn. Så det är väl hur ni ställer er till resultatet av kub. Men eftersom du är så ung så är risken för kromosomavvikelser lägre än när man är äldre. Vet även dem över 30 som valt bort kub och bara gjort tidigt ultraljud ( även om regionen betalt kub)

Vi valde bort gratis kub för privat nipt. Men jag är 32, så högre risk för kromosom avvikelse. Det är ungefär dubbla kostnaden men säkrare svar. Men vi ville inte riskera att få ett falskt förhöjd risk på kub och gå och vänta oroligt i veckor på nipt eller fostervattenspro. + att vi tyckte det var roligt att få reda på könet ????

Självklart visste vi det. Och vi hade pratat om det massor innan. Eftersom det inte var aktuellt när vi väntade vårt första barn pga vi ansågs så unga då (25-26) så var det nytt för oss och vi läste på och pratade med BM. 
ÄNDÅ satt vi där sen och landade i att vi såg väldigt olika på riskbegreppet.
Det var fullständigt omöjligt för min man att förstå att barnmorskan som gjorde ultraljudet kunde säga att vi fått ett jättefint resultat och att allt såg bra ut och ändå ge oss en sådan (i hans ögon) dålig siffra.

För mig behövdes inte mer, jag kunde ha stoppat där. Men för att lugna honom så gjorde vi ändå NIPT och då fick han det han behövde. Det är därför jag menar att vi aldrig skulle göra om KUB om vi fick fler barn. För den siffran man får är framräknad och beror på sannolikhet. Den säger inget om huruvida ditt barn är sjukt eller friskt. Utan då  är NIPT mer spot on eftersom det handlar om analys av riktigt material så att säga.

I mitt fall var det blodprovet som drog ner siffran. Om jag förstod det rätt så finns det markörer i både a-HCG och PAPP-A som varierar mot en "frisk" graviditet och där låg jag lågt.

Vad kommer ni göra med informationen? Under vilka premisser är ni villiga att ta risken med tex prov på moderkaka, fostervatten eller andra fördjupande undersökningar? Vilka problem/diagnoser kommer göra att ni väljer bort barnet?

Sen har jag för mig att det är något blodprov som kan bli missvisande när man gjort Ivf men det bör ni ju kunna fråga om på Ivf-kliniken.