Skolans ansvar för hemmasittare?

Kontakta rektorn, soc, bup, kuratorn, specialläraren och be om ett lotsmöte.
De behöver upprätta ett åtgärdsprogram och en handlingsplan.

Jag upplever detsamma med mitt barn som är i en liknande situation. Skolan verkar inte oroade över hennes frånvaro, de hör nästan inte alls av sig för att stämma av läget, alla möten och insatser är det vi föräldrar som fått initiera. Vi har fått be om att specialpedagog ska kopplas in, att skolläkaren ska kontaktas för påbörjan av en utredning.

Vi har haft två möten den här terminen, inget av dem har skolan planerat, utan vi har fått be om möten. Och vi har även drivit de anpassningar som skett, de har gått  med på våra förslag, men inte kommit med egna. och det är juliote svårt, för vi vet ju egentligen inte vad skolan kan eller bör ordna, så det vore ju bättre om skolan berättade vad de kan göra och sen planerar vi utifrån vad vårt barn klarar.

Det är även vi som ordnat samtalskontakt (kuratorn i skolan jobbar bara halvtid och bara väldigt lite tid för vårt barn).

Jag vet inte om det är så att de litar på att vi tar hand om barnet, och därför inte känner oro. Men de vet ju inte! Eller så har de så många andra elever som mår dåligt så att de bara inte mäktar med allas behov. 

Jag undrar hur det går för de barn som inte har engagerade och resursstarka föräldrar som tar tag i såna här saker. Eller föräldrar som inte kan sitta och maila och ringa runt under arbetstid för att ordna saker och möten med skolan. 

Vi har även bett att skolan ska ha lite kontakt med barnet, inte bara genom oss föräldrar, så att hon känner sig lite inkluderad och att någon bryr sig om hon är där eller inte. Och då har en lärare mailat en gång, sen inget mer. 

Jag har funderat i banan att orosanmäla oss själva. Behöver jag kontakta alla instanser eller räcker det att prata med soc? För det är väl de som håller i lotsmöten?

Borde inte skolan sätta in åtgärder innan det går så pass längt?

Det låter ju väldigt lika. Jag bad om särskilt stöd när mitt barn kom tillbaka efter sin sjukdom för att komma ikapp men det fick vi inte utan jag upplever att skolan ryckte på axlarna och tänker att de löser sig. Nu tror jag dock att en del av det som spökar psykiskt är att hen inte hänger med och känner sig utanför.

Barnets skola har problem med vissa stökiga elever och mitt barn ställer ju inte till det för någon annan än sig själv. Jag tror det är orsaken till skolans bristande engagemang men det fråntar dem ju inte ansvar.

Det är ditt ansvar som förälder. Kräver du att skolan tar ansvar för ditt barns fysisk sjukdom också? Det är tufft att vara tonårsförälder och det tar mycket tid finns pappan med i bilden tycker jag du ska kräva att han engagerar sig. Finns en skolkurator tycker jag du ska begära ett möte, är det allvarligt kan du vända dig till BUP (vet att det är i princip lönlöst men du måste försöka) kolla också om ungdomsmottagningen kan hjälpa. 

Vad märkligt att skolan inte engagerar sig alls. Vårt barn slutade att gå till skolan på gymnasiet och vi hade återkommande samtal varje vecka, erbjöds kurator osv. Efter mycket kämpande hoppade hon ändå av för att ta en paus men vi kan inte säga att skolan inget gjorde. Tvärtom upplevde vi stort engagemang och att de verkligen ville hjälpa henne framåt.

I vårt fall var soc, kurator och sjuksköterska inblandade redan från början och sedan blev det även orosanmälan till soc, skolan satte in en hel del resurser men barnet gick inte till skolan ändå.

Så det hänger ju faktiskt mest på barnet, skola och socialen kan ge allt stöd som finns, men går barnet inte till skolan, vad gör man?

Vilken instans som helst kan kalla till lots.
Jag gjorde orosanmälningar på oss själva, kopplade in bup, kurator osv.
Soc kan inte tvinga skolan till åtgärder men de ser att ni gör allt ni kan för att samarbetet ska fungera.
Har hört skolor hota med socanmälningar för att slippa ta ansvar , kopplar du själv in dem och ber om hjälp finns det inget att hota med.
Samt att alla instanser arbetar åt samma håll

Tänk om det är så att du är ansvarig för ditt barn?

Fast skolan har också ansvar. Framför allt har de ansvar för det som sker eller inte sker i själva skolan, och hur skolarbete ska kunna tas ikapp för en elev som inte kan vara i skolan.

Och de bör orosanmäla om ett barn har stor frånvaro, de vet ju inte orsaken till barnets bortavaro, eller om det föräldrarna uppger stämmer. Skolan kan behöva anpassa både för fysisk och psykisk ohälsa.