Bebisens kolik bryter ner mig fullständigt
Jag vet egentligen inte vad jag vill ha ut av det här inlägget, mer än att kanske höra från någon som gått igenom samma och tagit sig ut på andra sidan. Jag känner att jag behöver prata med någon.
Jag fick barn för ca 6 veckor sedan och sen 4 veckor tillbaka lever jag i en j*vla mardröm. Bebisen har fått kolik från helvetet, skriker typ varenda vakna sekund utan avbrott. Inget mys-skrik utan rent panik-skrik där han är helt omöjlig att nå, han skriker lungorna ur sig, helt otröstlig. Oftast skriker han i flera timmar till han till slut somnar. På nätterna ålar han runt och sparkar och gnyr i sömnen, ibland till och med skriker han till i sömnen. Och så börjar det om, dygnet runt. Enligt vården är allt som det ska, så länge han kissar, bajsar och äter som vanligt vilket han gör, men va fan?!
Allt detta har gett mig en sån OTROLIG ångest, jag gråter flera gånger om dagen, jag känner mig så överväldigad, jag mår illa när han börjar vakna från sina tupplurer och jag ser att ansiktet börjar rynka ihop sig på honom. Jag har innan allt detta haft ett ganska starkt psyke men nu känner jag att detta börjar bryta ner mig fullständigt.
Sambon jobbar så jag är typ ensam med bebisen också dagarna i ända. Jag har provat allt i textboken för att bli av med koliken, jag har kontakt med läkare och vården som konstaterat att jag har nog postpartum-depression, men ?håll ut, kolik går över, det är bara en fas? JAG SKITER I OM DET ÄR EN FAS! jag mår dåligt här och nu.
Just nu är vi inne på om sambon ska sjukskriva sig så att jag får andas, men inget är gjort än.
Ni som haft kolik-barn, snälla HUR överlevde ni?